Liveklipp: Azure Blue firar skivan och gör sin bästa spelning

Ibland frågar folk mig varför jag så envetet springer runt på gig med band som inte finns, som nyss fötts och som ingen bryr sig om. Vad är själva poängen med det? Det finns så klart ingen annan poäng än min egen nyfikenhet, och kanske den eviga känslan av att berätta om all bra musik som ni inte känner till. För jag orkar inte vänta på att alla andra ska förstå, att "rätt" personer, "rätt" tidningar och "rätt" skivbolag ska vakna. Är det bra så är det bra, och då berättar jag det för er. Långt innan alla andra.

I början av juni 2010 regnade det en hel del. Säsongens tygskor var slitna redan efter några veckor och Debaser Slussens uteservering var mer halvtom än halvfull. Men det var där premiären av det lilla projektet som senare skulle färdas runt världen äde rum. Då fanns inte ens namnet, det var "bara" Tobias Isaksson från Irene och sidekickplatsen tog David Pagmar aka Monty.

Vi som var där förstod. Tobias förmedlade genom några få låtar vad det var han var ute efter, en mer eftertänksam pop, svävande, mer mörka moln över den den ständigt gyllengula "Irenehorisonten". Jag filmade och när man tittar på klippet i dag blir det en stor kontrast till det som hände på Kåken i onsdags.

Tiden gick, projektet fick ett namn, Azure Blue och Tobias skrev fler låtar. Han samlade ihop ett helt band, spelade på Södra Bar, Popagandas gratisfestival på Djurgården och åkte på en liten turné. Människor började vakna, sakta kröp de ut ur sina kontorskuber och började lyssna.

Pang! Så kom skivan och hela landets alla musikälskare ställde sig på led: 4 av 5 i DN, 8 av 10 i Sonic, länkfest på Facebook och Twitter. Plötsligt var Azure Blue på allas läppar. Tobias satt i finhörnan och folk kom med champagne.

Här skulle det lätt bli ett slut på texten, att jag skulle gnälla något om hur det var bäst först… men det var det inte.
Tobias Isaksson, med sitt lilla band, visar att man med vind i creddseglet kan göra den bästa spelningen man någonsin gjort, att man får till en rejäl allsång (lyssna på klippet, det där var ändå inte när det var som mest!) och fuktar er lille musikbloggares öga rejält.





Azure Blue tog de mörka molen, lät dem glittra och rundade av med smaken av stålbeklädda gator. Azure Blue berättar om kärleken utan luftiga naiva känslor. Likt en sjal rundar Isakssons röst våra öron, lägger sin hand på oss, allt kommer bli bra, allt kommer bli bra. Så länge vi talar.

Azure Blue är fortfarande dagen efter dagen efter (min beskrivning från förra sommaren som tydligen seglar runt i diverse pressmeddelanden), det är fortfarande sorg, fortfarande sensommar där badgästernas och sommarflitens dofter hänger kvar i vattenbrynet. Allt var så nära, det var bara igår. Ändå är det en helt ny tid nu, den här soluppgången skvallar om mörkare tider.

Från en tom uteservering i regn till ett fullsmockat creddhak i innerstan på lite mer än ett år. Det får en att fundera: Kanske kommer jag se framtiden redan i dag?

Lyssna på skivan Rule of thirds på Spotify. (från och med i dag kan man lyssna på hela!)

Tillsist:
Så här såg det alltså ut förra sommaren...

Jerry Boman