Liveklipp: Atari Teenage Riot - underbart våldsam upplevelse

En motorväg. Två bilar. De närmar sig varandra oroväckande fort, front mot front rusar de, följande mittlinjen. Motorerna skriker, lamporna lyser bländar i natten. Krocken är våldsam och oundviklig. Metall vrålar sina sista sekunder, skriker ut sitt inre uppror. Det är där, i den sista förödande sekunden vi hittar Atari Teenage Riot. Det är våldsamt, svårförklarat och utan återvändo. Uppror på det mest ärliga sätt.

Atari Teenage Riot är löjligt att lyssna på hemma. Livesituationen är mer än hälften av bandet. Och trots att det nu gått många många år sedan storhetsdagarna…eller nä, ATR är här nu, kolla på publiken i klippet. Här finns inga sega nickande gubbar som minns någon Hultsfredsspelning i slutet av 90-talet. Kanske är det så att upproret är precis lika viktigt nu som då, föremålet skiftar men ilskan finns kvar. När jag summerar året så kommer den här spelningen hamna väldigt långt upp.

Ja just det: Att känna musik i hela kroppen händer inte så ofta längre, ljudnivåer ska sänkas till under noll och hur mycket du är försöker finns inte den fladdrade skjortkragen på kartan. Därför är det befriande skönt på Debaser Slussen, med egen ljudtekniker blir det både fladdrade skjortor och kjolar och tryck över bröstet. Tack för det!

Här kan du få en aning om hur det var, en mix av några låtar. Det är högt ljud...



Om ni nu ska lyssna hemma ändå, så hittar man saker på Spotify och på bandets sajt.

Jerry Boman