Liveklipp: Petter Seander på Lilla hotellbaren i Stockholm

Klickar man på bilden blir den större

Egentligen har jag inte förstått vad mellansnack går ut på förrän nu. Har hela tiden sett det så något smått onödigt, rätt krystat och inte sällan inövat. Nu vet jag bättre.
Snacket mellan låtarna handlar om att bygga relation, att göra sig själv mänsklig.

Egentligen har jag väl inte hört något riktigt bra mellansnack förrän nu. Har hela tiden hört en massa dravel, meningslösa saker och trams. Nu har jag hört bättre. Petter Seander utropas härmed till kung på området.



Lilla hotellbaren i Stockholm. Mötesplats för handelsresande och Söderfolk som har jobb, bra ställt och gillar en "avslappnad" atmosfär. Det ska tydligen vara något med bar i ett hotell som lockar… Hela tiden pågår det livespelningar, och varje gång funderar jag på hur och vem vem tänkte när de la scenen precis vid ingången. Stockholm är känt i hela landet för sin Stockholms-korridor, jag har berättat tidigare om det avstånd mellan scen och publik som bara finns här. Korridoren.

På Lilla hotellbaren blir detta avstånd per automatik eftersom gäster går förbi scenen på sin väg in eller ut. Så även denna kväll när Petter Seander spelar. Vi står där en bit bak, allt är i sin ordning.

Seander släppte nyss sin andra skiva, nu är han ännu mer pop än förut. Det låter Brainpool 2011 och det inte bara om en låt, Petter kastar ur sig hittar. Ni vet såna där låtar som man önskar att alla skrev men verkar vara för slöa för att göra. Seander har hittat receptet. Det är enormt bra!

Han går ut hårt med Iva´s song som live är sprattlig och leendet vill aldrig ta slut. Pretty fast är glademo i sin alldeles egna form, och Bang, bang i´m dead från förra plattan har lyft rejält och borde höras överallt! Briljant text, hej 90-talets storslangna pop!



Till det här kommer då mellansnacket. Petter babblar på, om ditten och datten, ur hjärtat. Saker han ser i lokalen, om musiken och om sig själv. Hur han en gång spelat inför en publik bestående av bara bandets farsor och morsor och han frågar om hur många i lokalen som inte vet vad dem kollar på. Några räcker upp händer och han kontrar med en hyllning, han gillar dem för att de ändå står där och lyssnar på det där okända. Efter tre låtar säger han:

- Okej, nu har jag spelat tre låtar, ni har väl fått i er lite av ölen så det känns som vi känner varandra eller hur? Kan ni inte ta och komma lite närmare, som man gör vänner emellan.

Då händer det som aldrig händer annars, alla går fram. Det kan låta märkligt men det ÄR en stor grej. På Lilla hotellbaren i synnerhet och i Stockholm i allmänhet. Petter vinner över oss på sin sida, vi känner ju den här killen, han verkar snäll. Nu får vi se till att supporta här!

Efter ytterligare några låtar och massa mer snack bjuder han upp frivilliga ur publiken att spela rytminstrument. Ännu en gång suddar han ut linjen mellan publik och artist. Mycket fint!

Summa på det här är att Seander förtjänar en mycket större publik, han är en artist som hajat det här med livespelningar. Du skrattar, du älskar och du går hem mycket gladare än förut. Tack!







Tillsist:
Han åkte lite båt med mig också:



Jerry Boman