Livetankar: Nord & Syd och Monty


En premiär och en nypremiär. Lönelördagen på Medis såg onekligen bra ut på förhand. Supergruppen Nord & Syd skulle för första gången stå på scen och Monty skulle göra sin enda Stockholmsspelning samt bjuda på sitt nya "sound".

Detta såg som sagt väldigt bra ut på pappret…

Okej, nu satte jag dig på helspänn, det var faktiskt precis så bra som man kunde förvänta sig!
Låt mig förklara:

Förra sommaren fick jag en anonym fil som innehöll en låt utan namn från ett band utan namn och med hemliga medlemmar. Jag lyssnade och fastnade direkt. Gissningsleken böjande, jag misstänkte att Martin Abrahamsson (Vapnet, Sibiria) låg bakom. Vissa textrader kan bara komma från honom. Sångerskan gissade jag direkt på Julia Hanberg (Penny Century) och redan där blev det hela så intressant att jag knappt visste vad jag skulle bli av. Lyssnade sönder låten samtidigt som jag lovat att inte på något sätt sprida varken den eller vilka som låg bakom. Bandet själva hade nog ingen koll på hur deras låt spreds i hemlighet.

I slutet av året fick låten ett namn, Men Åh, och så avslöjades ett namn: Nord & Syd. Fler låtar följde och jag var fast. Mina gissnar angånde Julia och Martin stämde, som körbäret i drinken visade det sig att Nord & Syd är ett riktigt superindieband, medlemmarna kommer alltså från Vapnet, Laakso, Holy Madre och Penny Century. Nästan för bra för att vara sant!

Det här visar sig faktiskt när det är dags för premiär, det är väldigt mycket folk! All är nyfikna på supergruppen. Och vi får höra vårens finaste pop, raka låtar med melodier som sitter där de ska, vi visslar och häpnar hur så få ord kan sätta stämningar direkt.



Julias sång är enslig, sorgsen och uppgiven. Som om hon sjöng för en aula full av mobbare, men ändå med känslan att hon äger oss alla. Nord & Syd har nu inte bara den här låten, tidigare har vi fått höra Äckla mig, Min Arm och Som en människa. Fastnat i alla, älskat dem. Nu var det fint att höra att även det ohörda är vackert, rakt och här kommer det som gör det här så jävla bra: Det är gjort med ett sådant självförtronde att man inte annat göra än att älska. Självförtroende är det bästa som finns.

Nord & Syd spelar på Text & Musik den 27:e juli på Kägelbanan och 29:e juli under Storsjöyran i Östersund. Inte missa!

Mer med Nord & Syd hittar du här.

David Pagmar är mycket för att skapa alias. Först var det Montt Mardié som gjorde Beach Boys mjuka poplåtar på englska. Sedan var det Monty som gjorde Mauro Scocco flitande storstadspärlor på svenska. Och nu är det… ja, han kallar sig fortfarande Monty men egentligen skulle jag vilja kalla det Monty 2.0. Den analoga känslan är borta, in kliver mer synthljud, snappiga trummor och till viss del ett monotonare ljudlandskap. Det närmaste jag kommer i tanken är att han kosar hiphopens beatinriktade ljud med popsånger. Liknelsen haltar, men någonstans där hittar jag det här. David återuppfinner sig själv, både i de nya låtarna men även äldre grejer har fått nya arrangemang.

Jag gillar det som fan!

Jag tror David har hittat en helt egen nish här, det är storslagna poplåtar som inte är dans, men ändå dans. Synthen knorrar, trummorna låter både plåt och sammet. Han samplar sin egen röst och bygger ljudslott, tar i och ber inte om förlåtelse. Det låter nu eller rättare sagt, det låter om en liten stund. David ligger i framkanten.

Till dig som sett Monty live tidigare, det här är en helt annan grej. En helt annan grej. Svensk pop tog just ett steg framåt. Nu ser vi framåt mot nya skivan "1000 år senare" som ska komma i höst.

Tillsist:
Julia Hanberg sjunger också i fin fina bandet Penny Century och de åkte båt med mig på söndagen:




Jerry Boman

Inga kommentarer: