Liveklipp: Navet och några ord om Fine Arts Showcase

Pluto i lördags kändes som en bra hemmafest, massor med vänner och väldigt bra stämning. Till och med vakterna var snälla! Eller det brukar de vara. Hur som, i dj-båset hittade man både Petter Seander och Jonas Markbäck, båda spelade väldigt bra grejer! Hela kvällen! På scen hittade man inte bara en av landets coolaste sångerskor utan också en väldigt underskattad pophistoriker.

Gustaf Kjellvander har ett band-cv som håller väldigt hög klass, Sideshow Bob, Songs of Soil mfl. Och nu då The Fine Arts Showcase. Trots detta är det något som gör att Gustaf inte lyfter, kan det ha med hans äldre bror Christian? Jag tror det handlar om något så enkelt som slöhet. Jag vet många som inte ens tagit sig tid att lyssna på The Fine Arts Showcase eftersom det är just en Kjellvander med i bandet. Skäms på er! För det här är pophistoria, många av låtarna vi får höra den här kvällen ställer sig i raden av hitts. Vackra, enkla poplåtar med ett djup i rösten och anslaget. Att sedan Gustaf gör en cover på Rough Bunnies sållar agnarna från vetet. De flesta verkar inte fatta ett skit, vi andra smälter som vanligt. Jag har ju hyllat sönder de där låtarna, både i orginal och i coverversioner.

Lyssna sedan på Chemical Girl och försök att inte forma orden ”Satan så bra!” i din mun. Den melodin är så enslig att jag börjar fundera på om Gustaf någonsin gått ut på stan under dagtid, han kan bara röra sig på folktomma gator eller på stora fält.

Kjellvander kommer inte ge sig, det här är hans liv och det är fan i mig din plikt att lyssna noggrant. Det om inte annat kommer förändra världen.

Ett annat band som förändrat något är Navet. Jag har aldrig fått så många hatbrev som efter min text om Navet på Trädgården i somras. Jag skrev att Julia Ögren var den coolaste person jag sett på en scen. Får man inte göra, då är man både mansgris och dum i huvudet. Jag ser mig inte som något av det, men håller fast: Julia Ögren är den bästa personen du kan se på en scen just nu. En enorm förmåga att fånga in dig i publiken, jag vet inte hur hon gör men vi som denna natt stod nära framför scen insåg allesammans, hon måste upp på större scen! Hela bandet måste upp på större scen! Den rösten måste höras stort! De låtarna ska alla höra! Jag kan erkänna att jag nästan börja lipa till några av låtarna.

Att sedan Navets musik nuddar det allra bästa gör inte saken sämre. Långsam, internexplosiv synth som inte är synth-musik med kopplingar till…sitt ner och håll i dig…Abba. Ja, inte så som du tror, men vissa partier är helt geniala slingor. Sjukt fint! Lyssna från 01:00 i det här klippet:



Gåshud på poparmen vill jag lova!

Jerry Boman