Har precis, som första person utanför skivbolag och artisten, fått se Ludwig Bells nya video. Du kan se en stillbild från filmen har bredvid.
Det är en blodig historia, ett hjärta utanför kroppen och droppade kroppsvätskor, att till vackra vackra Silvertejp. När den blir officiell är inte klart just nu men förhoppningsvis dröjer det inte så länge.
Det finns en hel del intressant med den här videon. För det första är den filmad på Super 8. Alltså ingen efterbearbetning för att få det att likna Super 8-film utan the real deal. Både fotograf och regissör har haft svårigheter med formatet. Som vanligt, höll jag på att säga, är det radarpar Johannes Helje och Mats Udd som fixat och denna gång verkar det varit svårare än vanligt.
Åtskilliga svordomar över kamera/film har yttrats på nätet och när filmen kom tillbaka var två av rullarna obrukbara… Men vad gör väl det när resultatet är helt fantastsikt. Det var väldigt längesedan jag såg ett sådant bildhantverk, en sådan värme. Det må se enkelt ut, man jag vet, det är väldigt svårt att få till värme utan att det uppfattas som pretto. Tänk bara på alla Hipstamatic-bilder med sin fejkade värme och närvaro. Plötsligt trodde ju varenda Iphone-pajas att de var superfotografer och att Times skulle ringa vilken minut som helst. Trots att kameran befann sig i en telefon som alltid var på, så kan jag lova att ingen ringde.
Valet att använda riktig film i en musikvideo av det lila slaget är modigt. Resultatet är ett stycke konst. Det är inga stora gester, inga fräcka belysningsriggar och det är inga kameraåkningar som tar en hel dag att arrangera. Nä, det här är bara ett stycke film som, tillskillnad från den tsunami vågen av sytemkamerafilmade motljusfilmer, går rakt in i hjärtat. (Även om det är just hjärtat som råkar illa ut i Ludwigs fall.) Här har nyfikenheten fått styra valet, alltså är förspelet till videon intressant. Och själva inspelningen.
Konsten i det här fallet är att Udd/Helje vågat bryta sitt eget mönster, sin egen comfortzone. De hade förmodligen lyckats göra ungefär samma video med en 50mms glugg och en Nikon P7000, men hur fan sexigt är det? Skala noll. Mats säger att han valde den här metoden eftersom han var så trött på ”indie:s som sjöng rakt in i kameran. Både Ludwig och låten förtjänade något bättre”.
Jag ställer frågan som jag mer och mer ställer; när ska vi börja ta musikvideon på allvar igen? Någon yttrade att musikvideon var död i och med att MTV och ZTV började visa Jackass och realityshower. Det kan ha varit århundrades fetaste fel profetia. Musikvideon bytte bara medium, från tv till nätet. Och där lever den i allra högsta grad, starkare och mer vital än någonsin. Men för att musikvideon ska utvecklas och leva vidare så krävs det lite mer än julklappskameran och ett bortplockat motljusskydd.
Både Johannes Heljes och Mats Udd har bloggar, där kan man få en fin inblick i livet bakom kameran. Och ofta bjuds det på spännande bakom-kulliserna-bilder med allt från Roxettes nya video till Familjen via First Aid Kit och Carl Norén! Följ dem!
Mats Udds blogg
Johannes Heljes blogg
Tillsist:
Historien om den här musikvideon hade kunnat sluta där, men fortsättingen är mer spännande än så. När teamet är på väg hem hamnar de mitt i den självmordsattack som skakade om Stockholm och Sverige för strax innan jul. De bilder som senare publicerades på en brinnande bil var tagna av samma Johannes Helje. Plötsligt blev metaforen med det hjärtat utanför kroppen synnerligen verklig.
Efterspelet hade med andra ord räckt för att få den här videon intressant.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar