Nytt: Hagaliden från Göteborg.
Det flyger ord genom luften att ett nytt band i Göteborg inte vågade skriva till mig om sin musik med rädsla för att jag inte skulle gilla det. (Kanske för att jag flyttat till staden på bilden.) Som om mina ord skulle betyda liv och död. Det enda som händer är att de flesta andra i landet gillar det jag inte gillar, de som finns där ute utanför "vår" lilla ankdamm. Visserligen världens viktigaste, vackraste och bästa ankdamm, men dock en ankdamm.
Så öppnades dammluckorna i vår lilla fiktiva stad, en väns kommentatorsfält svämmade över, om det nya bandet från Göteborg som skulle rädda hela hösten. Människor vars smak jag gillar och kan lita på skrek ikapp om hur jävla bra det där bandet på "H" var. Tydligen ska en viss Mikael Carlsson/Honeydrips likt Gustav Adolf pekat i rätt riktning.
Om det är sant är Carlsson veckans hjälte, månades anställd och årets säljare.
Så här ligger det till:
Hagaliden är det bästa sedan Kavalleriet. Den enda låten som just nu finns på deras Myspace är till stora delar soldaternas saknade låt, balladen de aldrig fick till. Det här är bättre än Kavalleriet. Och ni vet vad som hände med Kavalleriet, de fick så mycket bokningar att postkorgen svämmade över. Även om de sedan inte spelade sig genom hela landet så var de en snackis i flera flera månader och spelningen på Jazzhuset tillhör de bästa jag någonsin varit på.
Jag är helt jävla övertygad om att Hagaliden kommer göra samma. De är allt jag önskade att Skansros var, allt jag ville att Daniel Gillbert skulle låta som om han sjöng på svenska. Och de har gjort låten som tar vid där Svarts lyrik tryter, lägger ribban snäppet högre än Prins Eugen, är luftigare än Raketen! och sitter på samma textstol som Stefan Randström. Hagaliden är oliven i en dry martini, som man dricker i en sekunds övermod en lönefredag på en förfest någonstans där orden aldrig tryter och du är festens mitt.
Så. Jävla. Bra.
(Jag hörde talas om Hagaliden tidigare, jag såg Youtubeklippet… och det gillade jag inte. Så kanske det var lika bra att ni inte skrev då…)
Tillsist:
Om du nu känner att det där inte var nog, här kommer lite saker jag lyssnar mycket på just nu:
Westkust
Årets bästa bandnamn och låtarna backar upp namnet... nä, det är inte sol, båtar och mjuka sandaler. Lyssna på gitarren i Falling through the floor och dö en smula! Ahhhhh! Ju mer jag lyssnar känner jag att jag få återkomma här, så jävla fint!
Bear Hug
När ni tröttnat (om man kan göra det) på First Aid Kit. När spelar de på Cosy Den, Mattias?
Släktträff
Spela högt i lurar! Släpper sitt debutmaterial om några dagar, då kommer man kunna köpa det hela på tex Itunes. Tycker jag du ska göra!
Julie & The Carjackers
Som om Popsicle föddes i år! Portugal är det nya Spanien!
Jerry Boman
Taggar:
; Göteborg,
Bear Hug,
Hagaliden,
Julie The Carjackers,
Musik,
Släktträff,
Stockholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar