Inga droger funkar längre

Det är jobbigt att inte vara hajp i det här landet. Det är inte lätt att vara glad tjej som sjunger välskrivna poplåtar på engelska. Som ingen hört och som ingen bryr sig om, när inte rätt manlig recensent har satt sitt ”OK”-klistermärke på det hela. Det är fan inte lätt när de flesta inte har ett uns av nyfikenhet i venerna, inte ens en lördag när stan faktiskt inte bjuder på så mycket livekonkurrens. Det är inte lätt att vara en utomjording med speciella talanger.






Jag får känslan av att hon redan börjat när jag tar trappan upp på Landet. Men det är bara blandskivans ljud som studsar mot de kala väggarna och det tomma golvet. Det låter för någon sekund likt en levande konsert. Men lokalen är helt tom. Så när på Coby Grant själv, vad som verkar vara hennes fyra vänner och en skribent från Devotion (som är där lite privat). Vi är alltså åtta pers om jag räknar in tjejen i baren. Klockan är kvart över nio och det är en lördag mitt i månaden…

Coby Grant är en glad skit, hon ler sig igenom hela spelningen. Det är ett fint, luftigt låtsnickeri hon bjuder på. Inget överdåd, inga stora gester. Jag fastnar ändå i texterna, orden springer om varandra. Inte så mycket mörker, kanske en aning naivt. Samtidigt gör musiken sitt, det är trevligt att lyssna på. Och som sagt, det är jävligt gött med någon som ler när det spelas.

Okej, jag förstår att det inte var någon rusning till Landet i lördags, i ärlighetens namn förstår jag inte riktigt hur den eller de tänkte som tog Coby hela vägen hit. Till på köpet har hon spelningar i både Uddevalla och Östersund. Sen en runda till i Stockholm nästa onsdag på Bara Vi på Skånegatan… Men vänta nu, det finns en ledtråd till varför det blev så här, varför någon tänkte att det här var en superidé:



Känner du igen låten? Kanske inte, men lyssna på det här klippet:



Ja, det är samma låt, men med ny sångerska och ny svensk text. Och den där reklamen har ju rullat, någon tänkte nog att Coby var en ny Oh Laura eller nått. Men tyvärr, så blev det inte.

Bäst på hela kvällen är när vi 12 personer (det ramlar in några till under spelningen) får höra The Verves ”The drugs don´t work”. Är man ensam på en scen, i ett främmande land med stora förhoppningar om framgång som inte infrias, om drogerna inte funkar då, ja vad finns då kvar?

Tillsist:
"Utomjording med speciella talanger" skrev jag i början. På Cobys visitkort står det just: "singer/songwriter/alien with special talets". Humor har hon! Härligt!

Tillsist2:
Gick till Strand senare. Det var trevligt. Tobias Isaksson körde ny klubb, FOMO. Det har uppdagats att jag inte gillar långa förklaringstexter till klubbar men jag ska ta och skita i det numera. Det spelades bra musik. En tjej spelade bäst musik, vet inte vem det var men hon var helt klart bäst! (vet någon vad hon heter, tjoa till). Inne i stora salen höll Joel Borg och What We Do Is Secret till. Bra där också, den lilla sekund jag pallade stanna. Det var fan hundra grader varmt där inne och ingen mår bra av att jag börjar strippa...

Jerry Boman