Den lilla lilla mysiga scenen ovanför Debaser Medis är en undangömd pärla. Det ser ut som en biosalong, man sitter ner och det blir riktigt intim känsla på spelningarna. Så mycket bättre nu när Debaser startat Afterwork på fredagar. En riktigt härlig klubb som inte bara bjuder på två band utan också snorbillig öl. 25 spänn är det inte många som klår! Och så stod det snacks på borden! Det var längesedan jag var på en så trevlig klubb, mycket vänligt och bra stämning. Som hemma fast borta.Göteborgaren Jonas Schwartz gör sin första spelning i Stockholm och det kommer säkerligen bli fler. För Jonas lyckas kombinera de två städernas musikstilar, ni vet göteborgsandan: svajig röst och hundra kilo hjärta sv. stockholmsandan med duktighet och direkt in i radion från dag ett. Schwarts blandar klassiska popmelodier med ett nutidsperspektiv, det är i sina stunder helt tidlösa låtar som man inte kommer tröttna på, inget bäst-före-datum. Men samtidigt är det väldigt mycket just nu. Han har som sagt plockat upp det desperata från långgatorna, satt det på bussen mot Stockholm, tar paus i någon liten håla full av rednecks och styr sedan fordonet i vackert hamn med näven-i-luften melodier. Över de flesta låtarna svävar den irländska pubpopen, den vardagsromantiske tisdagsalkisen med stora hjärtat som berättar storys. När de flesta andra söker sina bekymmersdämpningar på något sunkhak så verkar Jonas istället satt målet snäppet högre, har dricks det musikalisk finöl.
Kortfattat: Jonas Schwartz är riktigt jävla bra! Jag får flera gånger torka flinet från ansiktet och håren reser sig på armarna. Rösten är bland det bästa du kan ha i örat just nu, men även den lilla men ack så vackra detaljen elfiol (som kan vara den snyggaste sedan ELOs fiol i glas!) lyfter detta till molnen.
Band två på lilla scenen är tyvärr tvärt om, de ger mig inget alls. Jag blir helt tom. Sitter snällt kvar under hela spelningen men känner inget.
Något senare är det då dags för kvällens stora händelse, supergruppen Tutankamon på Medis stora scen. Med medlemmar som Adam Olénius (Shout Out Louds), Daniel Värjö (The Concretes), Peter Morén (Peter, Bjorn & John) och Niklas Korssell (The Plan) så sitter de inne på en hel del erfarenhet. Men just erfarenheten och duktigheten slår tillbaka, det blir en uppvisning i varför glass och thaigryta inte blir gott, trots att de båda var för sig är väldigt goda. Det spretar åt alla upptänkliga håll, bandet spelar 9 låtar och inte en enda är minnesvärd. Visst, minihitten Have You ever Been in Love sticker ut en del, men mest beror det nog på att man hört den förut. Jag vet inte alltså, men det såg inte ut som killarna stormusiker hade kul, trots att det var just precis det jag tänkte skulle ske, att här kom de med all sin erfarenhet och fick göra något nytt. Man kan dra ett roligt om kopplingen mellan Tutankamon och mumier...
Tutankamon lever på gamla meriter, de snackas om dem efter som alla vet vilka som är med och deras andra band är fantastiska. Hade ett nytt band spelat samma låtar hade jag nog vänt i dörren. Missförstå mig inte, det är mycket duktigt och bra ljud och hela den grejen, men det ekar tomt i låtskåpet. Men fortsätt för allt i världen, för ni har förmodligen jättekul i replokalen.
Så tycker jag att Peter ska sjunga mer, hans röst passade det här mycket bättre än Adams.
En liten detalj som dock får spelningen att blinka till är när en tjusig övergång mellan två låtar där alla byter instrument med varandra misslyckas på grund av en ostämd gitarr. Då blir plötsligt bandet levande, de inser sin dödlighet och förgänglighet. Just minuterna efter den lila incidenten är konsertens bästa.
Lördagen innehöll pingis i en kyrka i Hägersten (mycket kul!) samt wrestling vid mossebacke torg (mycket bisarrt!).
Tillsist:
Jag gillade Debasers nya afterwork så mycket att jag tar och spelar skivor där på fredag! Det blir jag och Anna under namnet Hej Stockholm! samt Emma och Mattias från Paris. Kommer bli tokkul!
Och ni har väl inte glömt att Hej Stockholm! står för musiken på Nada på torsdag?
Du får med andra ord två kvällar på rad att njuta av de låtar jag väljer ut för dig, erkänn att du gillar det! Alla måste komma!
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar