Ett band eller en artist säger mycket med sitt val av coverlåt. Och de flesta vill ju ändå göra någon cover då och då. Gör den där låten som inspirerat, som legat och gnagt i huvudet under hela kreativa processen. Eller kanske sätta sitt avtryck på den där låten som man så gärna själv hade velat komponerat. Man vill helt enkelt berätta en massa med hjälp av någon annans verk.
Om vi då tar och kollar vad de två artisterna på onsdagens The Eddie Wheeler Late night Show på Kontiki, Lars Wallin & The TribeLars samt Peter Sjöholm, valde för cover:
Lars: Hoola Bandoola Band och låten "Stoppa matchen"
Peter: Telex och låten "Eurovision"
Här ser man direkt vad det handlar om, och låtarna beskriver väldigt väl både Lars och Peter.
Lars väljer alltså en gammal politisk låt, som han framför på sin didgeridoo. Bara där är det så PK att det rinner över, politik och gammalt minoritetsinstrument. Även om det är med tappad haka jag för första gången hör någon spela på det där långa röret under en konsert...
Men tillbaka till saken, låten gjordes för första gången till en Davids Cup match mot Chile 1975. Budskapet framgår av texten kan man säga, inte speciellt alls. Förmodligen var den här låten roligare när det begav sig, nu känns den lika aktuell som utgången mjölk även om texten är uppdaterad inför tennismatchen mot Israel 6-8 mars... Alltså, jag vet inte. Förlåt men det känns så mossigt med kampsånger. Gå ut och GÖR något om det nu är så viktigt.
Vad säger då det här valet om Lars? Ja, det passar rätt bra till hans andra låtar, det är rättframma politiska budskap som inte kan misstolkas. Och så förstås det där magiska instrumentet. Känns tyvärr lite för mycket Världskulturmuseets workshop för att jag skall gilla det.
Om vi då vänder ögonen mot Peter Sjöholm. Han väljer en låt från Eurovision Song Contest år 1980. Låten framförs då av Belgiska bandet Telex, som hejdlös flirtar med hela arrangemanget, låten heter Eurovision. Den gången går det inte alls, låten får några fjuttiga poäng och hamnar bara snäppet före Finland och Marocko.
Men det är en kul låt! Mycket humor och märkliga synthljud. För att inte tala om texten!
Den här låten gillar jag! Det är humor och det är schlager. Det vill säga total underhållning. Ett fint val av cover som lyfter fram ett bortglömt band i en tävling för länge länge sedan. Väldigt bra. Låten passar Peter perfekt, speciellt med så mycket humor och hjärta.
Peter Sjöholm douze heures points!
Lars Wallin bjuder för övrigt på ölstuge rock och som sagt didgeridoo. Jag är som besatt av det där instrumentet! Även om inte musiken är så fantastiskt kul så blir jag imponerad av "långa röret".
Men sen finns det inget mer, Lars har säker jättekul och det här var säker kul en annan gång i en annan tid men nu...Nä.
Peter Sjöholm vet ni att jag gillar, senast på Storan stod jag och skrek. Den här gången är det betydligt mindre folk men Peter sparar inte på fyrverkerierna, till och med "spela-synth-liggades-bakvänt-på-golvet" är med. Och mjölkpaketet, och karateslagen.
Peter gör alltså synthpop på svenska. Jag vill kalla det vardagssynth, eller kanske ännu bättre: tvättstugesynth. Borta är det svarta, det glittriga och kvar finns vardagen. Men det är en vacker vardag. Peter vet att uppskatta det fina i att vara Svensson. Även Sjöholm blir då och då en smula politisk, men ofta med glimten i ögat.
Jag gillar Peter mycket. Han borde få mer plats än han får. Jag tror att det kommer skapas en legend kring Peter, vi som såg honom kommer minnas det alltid. För han räddade till viss del våra liv. Han fick oss att inse att synthpopen inte tar slut när lamporna tänds, den slutar inte fascinera bara för att man blir lärare och renoverar badrummet. Det är storsint och mycket mycket vackert.
Så en ett stort tack till Eddie Wheeler, grejjen med att köra ett inledande snack om artisten vi skall få se, eller som i fallet med Sjöholm en liten intervju, är helt underbart! Så avslappnat och ja, talkshowigt. Nu vill jag se Erik intervjua Sömnen-Stefan på Svanen på torsdag, jag vill se Frasse och Patrik snacka med alla band som passerar Pustervik!
TIllsist:
Så här lär det 1980 för övrigt:
Tillsist2:
Nästa vecka händer det en grej som kommer få er att smälla av! Typ på måndag.
Tillsist3:
Lyssna på Peters nya band Syster Ingrid... jag förtår inte riktigt.
Jerry Boman
Om vi då tar och kollar vad de två artisterna på onsdagens The Eddie Wheeler Late night Show på Kontiki, Lars Wallin & The TribeLars samt Peter Sjöholm, valde för cover:
Lars: Hoola Bandoola Band och låten "Stoppa matchen"
Peter: Telex och låten "Eurovision"
Här ser man direkt vad det handlar om, och låtarna beskriver väldigt väl både Lars och Peter.
Lars väljer alltså en gammal politisk låt, som han framför på sin didgeridoo. Bara där är det så PK att det rinner över, politik och gammalt minoritetsinstrument. Även om det är med tappad haka jag för första gången hör någon spela på det där långa röret under en konsert...
Men tillbaka till saken, låten gjordes för första gången till en Davids Cup match mot Chile 1975. Budskapet framgår av texten kan man säga, inte speciellt alls. Förmodligen var den här låten roligare när det begav sig, nu känns den lika aktuell som utgången mjölk även om texten är uppdaterad inför tennismatchen mot Israel 6-8 mars... Alltså, jag vet inte. Förlåt men det känns så mossigt med kampsånger. Gå ut och GÖR något om det nu är så viktigt.
Vad säger då det här valet om Lars? Ja, det passar rätt bra till hans andra låtar, det är rättframma politiska budskap som inte kan misstolkas. Och så förstås det där magiska instrumentet. Känns tyvärr lite för mycket Världskulturmuseets workshop för att jag skall gilla det.
Om vi då vänder ögonen mot Peter Sjöholm. Han väljer en låt från Eurovision Song Contest år 1980. Låten framförs då av Belgiska bandet Telex, som hejdlös flirtar med hela arrangemanget, låten heter Eurovision. Den gången går det inte alls, låten får några fjuttiga poäng och hamnar bara snäppet före Finland och Marocko.
Men det är en kul låt! Mycket humor och märkliga synthljud. För att inte tala om texten!
Den här låten gillar jag! Det är humor och det är schlager. Det vill säga total underhållning. Ett fint val av cover som lyfter fram ett bortglömt band i en tävling för länge länge sedan. Väldigt bra. Låten passar Peter perfekt, speciellt med så mycket humor och hjärta.
Peter Sjöholm douze heures points!
Lars Wallin bjuder för övrigt på ölstuge rock och som sagt didgeridoo. Jag är som besatt av det där instrumentet! Även om inte musiken är så fantastiskt kul så blir jag imponerad av "långa röret".
Men sen finns det inget mer, Lars har säker jättekul och det här var säker kul en annan gång i en annan tid men nu...Nä.
Peter Sjöholm vet ni att jag gillar, senast på Storan stod jag och skrek. Den här gången är det betydligt mindre folk men Peter sparar inte på fyrverkerierna, till och med "spela-synth-liggades-bakvänt-på-golvet" är med. Och mjölkpaketet, och karateslagen.
Peter gör alltså synthpop på svenska. Jag vill kalla det vardagssynth, eller kanske ännu bättre: tvättstugesynth. Borta är det svarta, det glittriga och kvar finns vardagen. Men det är en vacker vardag. Peter vet att uppskatta det fina i att vara Svensson. Även Sjöholm blir då och då en smula politisk, men ofta med glimten i ögat.
Jag gillar Peter mycket. Han borde få mer plats än han får. Jag tror att det kommer skapas en legend kring Peter, vi som såg honom kommer minnas det alltid. För han räddade till viss del våra liv. Han fick oss att inse att synthpopen inte tar slut när lamporna tänds, den slutar inte fascinera bara för att man blir lärare och renoverar badrummet. Det är storsint och mycket mycket vackert.
Så en ett stort tack till Eddie Wheeler, grejjen med att köra ett inledande snack om artisten vi skall få se, eller som i fallet med Sjöholm en liten intervju, är helt underbart! Så avslappnat och ja, talkshowigt. Nu vill jag se Erik intervjua Sömnen-Stefan på Svanen på torsdag, jag vill se Frasse och Patrik snacka med alla band som passerar Pustervik!
TIllsist:
Så här lär det 1980 för övrigt:
Tillsist2:
Nästa vecka händer det en grej som kommer få er att smälla av! Typ på måndag.
Tillsist3:
Lyssna på Peters nya band Syster Ingrid... jag förtår inte riktigt.
Jerry Boman
1 kommentar:
Fast det viktigaste denna kväll påp Kontiki var att Peter Sjöholm bjöd på den magiskt bra "Pojke Med En Bruten Arm" för första gången någonsin live!! Hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte gått i tisdags:-)
Jag vet var det är på måndag men mina läppar äro förseglade!! :-)
Ha D Gott,
Sebastian/ Wonderland Records
Skicka en kommentar