Jag har sagt det förr, Bonjour är ett av stans trevligaste skivbolag. Eller vad man nu skall kalla det. Den här onsdagen på Styrbord Barbord vet jag inte vad det är, trevligt är det i alla fall. Även om jag mest är där för musiken. Bra musik blev det!
Portrait Painters känner ni till numera och ja, Alex kan inte misslyckas. Efter väldigt kort tid på banan har han lyckats skapa moderna Göteborgs anthems, allsång och alla faller direkt. Varenda låt är så stark att den skiva som förmodligen kommer i nuläget ser ut som en klassiker! Vad är det då som denne snubbe har, ja han får ju lite hjälp av diverse folk från Bye Bye Bicycle? Grunden ligger i hänsynslöshet. För visst, Alex snor och inspireras. Men han har också tillräckligt med talang för att handskas med sin idoler och förebilder. En respektlöshet på samma tid ödmjukhet. Alex skyter inte om att han är tokbra. Många gör det, några uppbackade av faktum men många utan att ha på fötterna.
Jag tror det är vägen till framgång, att bli hög på sig själv men inte springa runt och berätta det hela tiden. Låta musiken tala för sig själv och le inombords. För PPs musik säger mig och alla en sak, det här kommer vi nynna på länge, vi kommer älska och vänta på mer.
Undertiden gäller det att vara i nuet och glada över att vi får uppleva det här! För vem vet när det tar slut?
Portrait Painters känner ni till numera och ja, Alex kan inte misslyckas. Efter väldigt kort tid på banan har han lyckats skapa moderna Göteborgs anthems, allsång och alla faller direkt. Varenda låt är så stark att den skiva som förmodligen kommer i nuläget ser ut som en klassiker! Vad är det då som denne snubbe har, ja han får ju lite hjälp av diverse folk från Bye Bye Bicycle? Grunden ligger i hänsynslöshet. För visst, Alex snor och inspireras. Men han har också tillräckligt med talang för att handskas med sin idoler och förebilder. En respektlöshet på samma tid ödmjukhet. Alex skyter inte om att han är tokbra. Många gör det, några uppbackade av faktum men många utan att ha på fötterna.
Jag tror det är vägen till framgång, att bli hög på sig själv men inte springa runt och berätta det hela tiden. Låta musiken tala för sig själv och le inombords. För PPs musik säger mig och alla en sak, det här kommer vi nynna på länge, vi kommer älska och vänta på mer.
Undertiden gäller det att vara i nuet och glada över att vi får uppleva det här! För vem vet när det tar slut?
Fanny Wijk och Rickard Hallin har satsat allt på ett kort, de är ett par som har ett band. När sånt funkar uppstår magi. Normalt är Bonnie & Clyde ett helt band, men grunden är Richard och Fanny och den här kvällen är de bara de. Resultatet?
Jävlar viken känsla! Och de nya låtarna är snygga!
Att stå där, se Richard och Fanny köra duett känns på något märkligt sätt intimt. Inte på så sätt att de sjunger om varandra men de är så sammansvetsade. De behöver inte förklara sig för varandra, de vet vad den andra gör. Av sånt bildas fyrverkerier i det lilla.
Jag vill se Fanny och Richard köra själva oftare! Stundtals är det faktiskt bättre än när bandet är med. Det är mer på riktigt.
Sist men absolut inte minst (shit vad tråkigt uttryck!) kommer då Bye Bye Bicycle. André är ju som ni vet chefen för Bonjour men det är längst där fram i BBB som han älskar att vara. Hur kan jag vara så säker på det? Ja, det syns. Verkligen! Och den här kvällen extra mycket, för kärleken flödar och det svänger mer än någonsin om BBB. Jag tror det blir svallvågor, BBB har slipat på sin diamant länge nu och nu så plötsligt sitter de där med Afrikas stjärna.
För det är ju så, kvalitet och slit lönar sig. Och uthållighet. Det finns inga som BBB, de sitter i en helt egen båt (jag matar på med kassa liknelser idag). Det har tagit tid att bygga upp, tanken har nog funnits där hela tiden fast det är först nu som allt faller på plats. Det blir en fest utan dess like! Avslappnat men ändå fokuserat.
Ja, det här var ju en inspirerade och påhittig text…
Jerry Boman
Jävlar viken känsla! Och de nya låtarna är snygga!
Att stå där, se Richard och Fanny köra duett känns på något märkligt sätt intimt. Inte på så sätt att de sjunger om varandra men de är så sammansvetsade. De behöver inte förklara sig för varandra, de vet vad den andra gör. Av sånt bildas fyrverkerier i det lilla.
Jag vill se Fanny och Richard köra själva oftare! Stundtals är det faktiskt bättre än när bandet är med. Det är mer på riktigt.
Sist men absolut inte minst (shit vad tråkigt uttryck!) kommer då Bye Bye Bicycle. André är ju som ni vet chefen för Bonjour men det är längst där fram i BBB som han älskar att vara. Hur kan jag vara så säker på det? Ja, det syns. Verkligen! Och den här kvällen extra mycket, för kärleken flödar och det svänger mer än någonsin om BBB. Jag tror det blir svallvågor, BBB har slipat på sin diamant länge nu och nu så plötsligt sitter de där med Afrikas stjärna.
För det är ju så, kvalitet och slit lönar sig. Och uthållighet. Det finns inga som BBB, de sitter i en helt egen båt (jag matar på med kassa liknelser idag). Det har tagit tid att bygga upp, tanken har nog funnits där hela tiden fast det är först nu som allt faller på plats. Det blir en fest utan dess like! Avslappnat men ändå fokuserat.
Ja, det här var ju en inspirerade och påhittig text…
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar