Släpp stolpen!

The Victorias består av... en sångare. Det är inte mer med det, för trots att den här spelningen förmodligen inte representerar bandet (som vanligt är det stelt att spela i en skivbutik) så har den där Johan Bergström något. Det kan vara rösten, bättre live än inspelad. Bara det är märkligt, ofta brukar det vara precis tvärt om. Det kan vara något med hans sätt att stå där på scenen. Så avslappnat.

Resten av bandet verkar tyvärr inte riktigt kommit ut ur replokalen. Poppunken låter stel och förutsägbar, inget sväng. Förutom i Johans röst. I inledande Heroes låter han flera flera klasser bättre än sina vänner. Bra låt och en bra kille där längst fram. I sina bästa stunder, i just den låten, är det här ett fint exempel på bra musik från Göteborg.

Men på det stora hela är det faktiskt inte så bra, det är upp över öronen stelt och alla verkar mest fundera över vilket ben de skall stå på. Alltså, jag vill se mer inlevelse, skit i om ni spelar fel. Jag vill förflyttas, bort från de där bruna skivhyllorna. Jag vill att ni som står där fram utmanar mig, få mig förbannad eller jätteglad. Vem vill ni beröra? Vad har ni att berätta?

Jag tror att ni faktiskt har det där inne, ni behöver bara släppa stolpen och rusa rakt ut i det blå. Klipp och raka er inte på ett år, släng hela skivsamlingen och be några polare att dra åt helvete. Lev och gå upp i det livet totalt.

Jag står och fantiserar om hur det skulle vara om ett band klev in på Bengans scen små bladiga. Om de rev av en explosion, vräkte ur sig alla känslor som om spelningen gällde liv och död. Om det ålades och krälades, om det slängdes och hängdes samt om det kanske någon enstaka gång spottades rakt ut på gubbarna som letar skivor.

Hände inte den här kvällen och lär förmodligen inte hända igen.

Så frågan är varför de där spelningarna egentligen finns? Jag menar, det finns väl inget förbud mot att spela skiten ur en gammal skivbutik?

Jerry Boman