One night in Berlin.

Att försöka hitta något bra, att hitta en stads musiksjäl på bara några få dagar är svårt. Man måste gräva under lång tid för att hitta det där som gör just den där staden unik. I en mastodontstad som Berlin kanske det är ännu svårare, varenda gata kryllar av klubbar och grejjer. Men då är det bra att ha vänner som ger tips, och som gör att man hamnar hyffsat rätt från början.

Magnet Club i Berlin ligger i Prenzlauer Berg, en öststadsdel som sägs befolkas av många konstnärer och andra kreativa typer. Tydligen skall det under senare år blivit mer mellanklasskvarter och inte så coolt längre. Men det där vet jag egentligen inget om och det här är inte en reseblogg...

Efter visst letande hittade vi tillslut Magnet Club. Röster hade gjort gällande att det där var en bra klubb. Många svenska band har spelat där (om det nu är ett mått på en bra klubb).

Första lärdommen av Berlins musikliv är följande: Om det står 23.00 på flyern så är det inte när bandet börjar spela utan när klubben öppnar. Vi var där 22 och då var stället inte ens öppet... Alla vet väl vi det här laget att klubbar i Berlin har öppet länge läs fem...

60 pix i inträde och 10 för att hänga in jackan. Eftersom vi varit och hängt på dörren en timme innan de öppnade så var vi nu bland de första, typ nästa innan personalen och Mr Dj tagit plats. Men det är ju rätt okej ändå, det finns sköna soffor och ölen är billig.

Just Mr Dj den här kvällen var en skön snubbe i hatt och arkitektglasögon. Han började med att spela helt fantastisk ny electro. Har aldrig hört låtarna men det var tokbra! Kändes nytt och friskt!
Senare under kvällen spelade han Jacksons Thiller och några Abba låtar... Mycket märkligt. Så lärdom nummer två: Om du vill höra den riktigt bra musiken från DJ båset så kom tidigt.



Efter någon timme studsade första bandet upp på scen, Soundmonsters. Ett gubbrockelctroband från Berlin. Inte speciellt spännande, och killarna på scen verkade inte fatta något som helst av det här med att klä sig lite fint när man skall upp på en scen. Nu stod de där i gråa och bruna tröjor och sångaren hade en sån där äcklig keps som han ägnat timmar åt att runda skärmen på. Kepsen var riktigt ful.

Musiken kan beskrivas som The Streets lantliga broder, som gubbarna på golvet fått för sig att göra stadsmusik med ilska. Utan att vara speciellt ilskna. Rätt tråkigt med andra ord. Detta tillsammans med den urtrista uppenbarelsen på scen gjorde att jag undrade om inte jag ändå hittat fel ställe...

Men lyssna på deras sida och det låter lite mer intressant faktiskt. Märkligt. Inget av det där kom fram på scen.

En sak som Magnet Club verkar vara helt enastående på är projektioner. Båda banden den här kvällen hade helt fantastiska rörliga bilder bakom sig på scen när det spelade! När, när NÄR skall svenska småband fattat att liknade saker gör en spelning väldigt trevlig? Emmon har fattat men annars är det rätt mörkt på svenska backdropsidan...



Efter lite dans till några 60-tals klassiker så kom Kook feat. Roxxy Bione upp bakom draperiet. Även här med helt enastående bilder bakom bandet.
Precis som första bandet är är KfRB från Berlin och jag hade till viss del sett fram emot den här spelningen, bandet låter skoj på Myspace. Dansant gitarrspetsad elecro med kvinnlig sångerska. Jerry like.

In kommer en 70 ton attityd i form av Roxxy Bione. Med kläder i rosa och silver har hon publiken i sin hand från sekund ett. Hon skriker och sjunger om vart annat, det är till en början riktigt bra...

Men sen tappar det fart, ut kommer mest tråkig fotbollselecro. Svennebananerna (eller kallar man dem för tyskebananerna?) i publiken börjar gå i marschtakt och utstöta ljud liknade "Oi Oi Oi Oi". Allternativt "Uh Uh Uh Uh".

(Roxxy Bione hörde av sig och bad mig ta bort filmen från internet... hon hoppades att jag förstod... gör jag det?)



Efter några låtar inser man att det här bandet inte har så mycket mer än en fotogenic attitydbomb till sångerska med snygga kläder. Låtarna håller inte till annat än bakgrundsmusik till en trailer för Tysklands svar på Fotbollskväll. Enkla förinställda ljud och tråkiga bilder.

Annars var väl klubben helt okej, man skall inte dömma ett ställe efter en gång. Det var helt makalöst snyggt inne i själva lokalen! Här har svenska klubbar MYCKET att lära! Billiga lösningar som ljusslingor bakom frostat glas gjorde helheten snygg. (låter tacky jag vet, men det var verkligen fint!) Mycket projektorer i taket och gigantsika ljudmätare på väggarna. Det rörde sig överallt. Så även om det till en början var tomt på folk så kändes det skönt att hänga där, jämför med Storan innan folket strömmat in...

Nu till kvällens mysterium: När man köpte sin första öl så fick man en lite orange peng. En rund liten plastbit. På något sätt var den där plastbiten tillsammans med ölflaskan en slags pant som skulle vara värda 5 pix. Jag fattade aldrig hur det funkade och har nu tre små brandgula plastbitar i fickan. Trots att jag drack mer än tre öl...
Har någon en idé eller kan förklara hur det funkar? Jag kan ge er de där plastbitarna om ni är på väg till Berlin och ev vill casha in femton spänn i baren på Magnet Club.

Tillsist:
Roligt att man kan åka till Tysklands huvudstad och ändå träffa folk som säger "Hey, dig såg jag på Emmaboda! Jag var på alla Indiedagisspelingarna vid din husvagn! Det var roligt!". Världen är liten.

Tillsist2:
Imorgon klockan fem är det musik på Bengans, Bye bye bicycle. Popsväng och släppfest för nya EP:n. BBB får man inte missa!

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg