Digitalakänslor och tårtkastning.

Först och främst måste jag fråga: Vem i hel-te kom på den briljanta idén att lägga in en heltäckningsmatta i en pub?! Så fel, så äckligt och så "det känns som lim under foten hela kvällen". Som att inreda med ryamattor i hem för allergisjuka, som att köpa platttv till sin blinda kusin eller som att köpa marsvin åt små små barn.
Men annars är ju det där "nya" därnere på Henriksberg bättre, större bar och större dansgolv. Och ljudet var bättre. Samt att CK rasslade iväg en herrans massa rolig musik att dansa till, det blandades friskt mellan Justin och StereoTotal. Skönt med avslappad attityd till skivspelande, vi är ju där för att ha skoj och skoj har man när man dansar. Klubb Perfekt har fattat!

Vi spelar gladpop
som Håkan Hellström och Jakob Hellman
Vi sjunger på svenska
till trummor, bas och elgitarr
Vi kan bara stå still
fast vi inte vill

När vi spelar
låter det automatiskt som något annat
Som andra svenskar
som sjunger på svenska
och spelar pop
Vi kan bara stå still
fast vi inte vill

Texten ovan är från Sibirias "Sibiria gräver sin egen grav" och beskriver med all tydlighet många människors behov att förklara ny musik med gammal musik, allt är redan gjort och allt låter likadant. Jag försöker ha alla taggar utåt för att hålla mig i från dylika skriverier, allt nytt är nytt och är för det mesta nya intryck. Det tillför alltid något.
Varför skall människor läsa musikteori som inte innehåller tusentals timmar på klubbar? Det borde vara krav på det i kursplanen, för den här dagen är i 99% bättre än gårdagen. Åtminstone är i dag och i morgon en del av något progressivt, en rörelse framåt.

Nu har vi då Den Stora Sömnen. Kisar man eller har kassa brillor låter det ju som en herrans massa annat...men det skiter jag i, för Den Stora Sömnen är en underbar upplevelse. Det är snygg poppunk med skönt smarta texter på svenska. Tårtkastning åt alla möjliga håll och egotripparna avlöser varandra. Vi är de roliga, ni är det konstiga typ.



Någonstans finns en värme, en självinsikt om att allt bara är underhållning och inte att tas på allvar. Det är inte skrikigt och "taplats"-igt, mer från höften. I "Som på tv" beskrivs till exempel lilla orten Ånge. Konsum har fått espressomaskin och alla känner sig lite coolare. Det kan man ju tycka är lite sött. De pekar på att det faktiskt är roligt, man anar en hatkärlek till hemorten. Innerst inne skulle de nog bara vilja flytta dit hela bunten, och plötsligt vara coolast på stan. Eller svulla tårta på just Konsum.

Vidare var Herr Basspelare bättre i det här bandet än i Everyday Sensations. Punkt.


Mer dans, mer öl på mattan och mer "du, nu får du ju ge dig! Likna SMK med 047 va! Vad menas?!" samtal...



Familjen. Familjen. Familjen. En så lysande spelning som i fredags är svårt att klå! Nävarna var i taket, svetten sprutade och varenda människa var på tå. Hopp, dans och dans, hopp.
Familjen är live Johan T Karlsson (såklart...) och elektronicakungen som är överallt: Andreas Tilliander. Att just utöka med en gubbe live gör det hela mer spännade, tempot trissas upp och låtarna får mer dynamik. Det händer grejer här folk!

Jag gillar Familjen av tre skäl: dans först och främst. Det är poetiska texter på svenska, ovanligt inom genren och Johans ödmjuka inställning. Verkar också vara rätt ovanligt i genren. Jag menar: hur många elecropopband har ni sett med genuin självsäkerhet? De flesta verkar bara ändra nervositet till kaxighet. Johan verkar vara en skön typ.

Det flämtar till, det blinkar till i ögonvrån. Vi skriker och vi svettas. Mest och bäst allsång är det i "Det snurrar i min skalle". Och det är ju klart, med början "jag gjorde upp en eld för dig, och nu brinner hela skogen" kan stället inte annat än gå bananas. Ljuden är snygga och känslorna utanpå, och så kommer jag på en grej. Familjen är den digitala tidens Håkan. Så fort går det, Hellström är kvar bland de analoga känslorna (ABSOLUT inget ont om Håkan, läs inte in en massa saker som jag inte skriver vänner) och Familjen har sitt hjärta mitt i bland neongasen.

Där har vi det, Familjen är så här och nu att jag blir tårögd. Lev för dagen. Tack.

Och än en gång, tack CK för alla låtarna på dansgolvet. Men tro inte att jag kommer förstå mig på din musik för det, blink blink...

Tillsist:
Ja, okej då, jag ångrar lite att jag inte gick och kollade på analogkänslo-Håkan. Fick höra att han spelade en Almedal-cover! Herregud! Vilken grej! Adam skall tydligen darrat som ett asplöv. Jag förstår honom. Som om Henrik sjungit något som jag skrivit...

Tillsist2:
Ja, det kunde man ju räkna ut med sina bara fötter: Kolonis Varannan Måndags klubb får inte längre hålla till på Cafe Publik. Någon granne har klagat... men att klaga på sexklubbarna är det fan ingen som göra verkar det som! Idioti!

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg