Jag har ingen aning när det här hände, men den bästa popen kommer från Finland. Från landet som gav oss The Rasmus, Lodi och HIM. Men skit i dem som är dåliga, för landet i öster har så mycket verkligt bra att komma med!
Det hade kunnat vara den sämsta av födelsedagar, själv på en spårvagn ut mot förorten. De flesta andra kalassugna åkte åt andra hållet.
Men nu blev det istället startskottet för en kärlekssaga som kommer hålla ända in i framtiden.
Cosyden-Mattias är den störste risktagaren jag känner. Han bokar in band till höger och vänster, ofta med bara en tanke i huvudet: -Jag vill se det här bandet.
Ofta är vi ju fler som vill se bandet, för den unge mannen har begåvats med synnerligen god smak.
Nu till kvällens bokningar...Ja, jag tror att det kanske var 12 personer i publiken. Riktigt illa. Inte illa för att det var ont om folk, utan illa för alla de som missade ett av bandet ni kommer att "lala" med resten av hösten. Skärp till er!
Men innan den finska bomben briserade spelade The Faintest Ideas (typ samma som Javelins om du kommer ihåg) från Göteborg.
Först lät det bara shoegazer-början-på-90-tal-all-over-again. Lite ljusa gitarrer och kvävd skriksång.
Sen händer något, trummorna. Martin bakom pukorna får djävulen i blick. Vevar runt och sätter fart på maskineriet.
Då blir det plötsligt helt annat! Cats on fire på speed! Det sitter inte ihop, det blir splitter år alla håll och jag ler. Grrlriot med killar! Yohoo! Kort snabb låt.Tack!
And now, let´s go to Finland.
Det skulle bli bra om jag bara skrev om en låt här. Även om alla är framåtrspringande popmelodier så kommer det tillbaka till False Start City. En direkt "näven i luften" och "vi är odödliga" -låt för alla. Det är allvar och humor. Jag gillar marschtrummor! Nu jävlar! Cirkuspop!
Det är finnarnas känsla för humor som gör att det funkar så bra, inte bara i min hjärna och med Ultrasport. De ler ett finurligt leende mest hela tiden och man känner sig delaktig i musiken. Det är ett vi-mot-dom musik på ett snällt sätt.
Det kan vara en slump, men väldig många av de nya finska popbanden har medlemmar med smilgropar...
Samtidigt som jag inte vet om de driver med mig...
False Start City är bästa låten. En av årets bästa faktiskt. Som startar med snabba trummor och har Duracell-driv hela vägen. Att springa ner för Avenyn för att berätta ett och annat för alla vilsna brats.
Men det kommer mer, Bad Poetry är en ledsen/glad melodi som sprakar upp i ett microfyrverkeri. Denna lilla orgelslinga lyfter upp mig!
The Boy That Never Lied visar än en gång att Finland är det nya England. Kanske lite mycket Steven Patrick men inte så det stör.
En stor applåd till en av de två sångarna Juho Kosunen. Han är en sann underhållare!
Med smilgropar.
Ny skiva ute, köp! Och ni som bor i Lund ikväll och i Stockholm på lördag vet vad ni skall göra.
Jag delar ut en order: Ta på dig dina spetsigaste skor och kolla in Ultrasport!
Hoppas Mattias och gänget fortsätter följa sin känsla: "- Det här bandet vill jag se!"
Tack för en fin födelsedag!
Speciellt tack till alla på Myspace som seglade förbi och sa grattis. Från Stockholm, Masthugget, Borås, Trollhättan, Malmö och via Frankrike! Tack!
Och till er, 599 988 personer boende i Göteborg, som missade Ultrasport: Skärp till er!
Tillsist:
Ibland lever människor på fel sida. Tur då att det finns någon som förstår och plockar tillbaka en.
Jerry Boman
Andra bloggar om: The Faintest Ideas, Ultrasport, Finland, Cosyden, Göteborg, Musik
2 kommentarer:
Jag såg Ultrasport som förband till Lucksmiths en gång för några år sen. De överglänste huvudbandet helt. Köpte en singel med Ultrasport som jag inte har spelat på länge, får leta fram den igen nu.
Och du har helt rätt i att de verkade glada på scenen. Det är smittsamt sånt där.
Japp japp, vi i Finland har mycket gott att komma med. Håll koll efter The Nancy Wah...
Skicka en kommentar