Dans, glädje och rosevin!

Det creddiga nöjestidningen har "smygläsing" vid Järntorget. Lokalen är fylld av killar i rakade skallar och tjejer med "helt rätt läppglans". På väggarna hänger tavlor med bilder på hundar.
Jag är rädd för hundar.
Jag är rädd för flickor med läppglans.
Jag är livrädd för killar med rakad skalle.
Men ändå står jag där. Hemstad skall spela och såna stora händelser får man bara inte missa.

Det finns en lång lång historia om hur Hemstad blev till. Jag vill höra den och lyckas samla killarna i bandet i en trång korridor bakom scenen på Respekt. Logen är proppfull med "andra" människor så där kan vi inte vara. Det är inte helt lätt att fösa ihop alla på ett och samma ställe.
Vi sätter oss ner utanför spritförrådet. Men eftersom vi alla är snälla killar så låter vi det vara, även om dörren är olåst.
Efter att några "konstflickor" stökat runt där vi sitter och samlat ihop sina svart/vita bilder och några lysrör så kan sagan om Hemstad berättas. Orgelfantomen Christian Magnusson börjar.

- Skall jag ta den långa versionen? Ok... Hemstad bildades 2002 tror jag det var...........

Ja historien är verkligen lång lång. Man kan sammanfatta det så här:

Först fanns Gypsies On Holiday i Kungälv. Några av medlemmarna gillade varandra så mycket att de stannade kvar extra länge i replokalen och spelade lite ihop. Det är alltså 2002 vi snackar om här.
Christian hittar en orgel hos Returvaruhuset i Stenungsund. Hans farmor sköter om stället så Christian kan efter en kort stund lämna lokalen 50 kronor fattigare och en orgel rikare.
Orgeln flyttas till ett kallt och fuktigt torp och blir ostämd. Man bestämmer sig för att flytta från torpet.
En hemastudio fixas samman och EPn "Det brinner i knutarna" spelas in och släpps på egna bolaget "Minipenis records". Christians "juveler" får bli logotyp.
Hemstad består vid det här laget av John Kärrbrink, Christian Magnusson , och Viktor Sultan. Stefan Strömberg (numera "Agent Simple-Stefan") är med och spelar live.
Skivan släpps på Elektriska midsommarfesten 2004 och säljer.... så där.


Vid den tidpunkten görs det numera klassiska "Pizzagiget" på Kungälvs pub & pizzeria. Det är en formidabel succé. Det går så bra att en kille vid namn **** (jag suddar ut hans namn får det är lite pinsamt ändå) får gå hem med en kvinnlig A-lagare vid namn *** som är 45 och stammis på pizzerian.

Christian: - **** gick på toaletten och när han kom ut hade alla gått hem. Kvar var bara ***. Killen hittar inte sina nycklar och börjar då limma på A-lagaren för att på så sätt få någonstans att sova.
John: - När de väl kom hem så låg tydligen A-lagarens man och sov i sovrummet...
Alla: - VAD HÄNDE SEN DÅ!
John: - Nu får vi nog fortsätta med sagan om Hemstad istället va ?
Alla: - NEJ!


Tillbaka till storyn. Inför en spelning på Sticky Fingers hösten 2004 värvas ca 6 nya medlemmar. Giget går så där, enligt bandmedlemmarna.

John: - Det var de sämsta spelning vi gjort!
Jonas Algården: - Äh den nyligen i Vänersborg var sämre.
John: - Nej där var vi bra men publiken dåliga. På Sticky var fan vi dåliga.
Christian: - Vi hade tolv minuter och ville så mycket. Vi låg mycket på golvet och så.

Efter det går det bättre och bättre med en spelning på Uppåt framåt och en på Storan.
Så landar vi i nutid. Bandet består numera av:
Christian Magnusson - Orgel
Emanuel Hallongren -Trummor
Karl Ander - Gitarr
Viktor Sultan - Gitarr
David Chocron - Trumpet
Jonas Algården - Sång och tamburin
John Kärrbrink - Sång och tamburin
Antonio Hallongren - Bas
(Jag tror det är alla. Det är väldigt mycket folk och inte helt lätta få kläm på vilka som är med och inte.)

Tänk nu på att det här var den korta versionen av sagan, svaret jag fick var minst dubbelt så långt. Sällan har en så kort bandhistoria varit så svår att berätta.



Hopp till Respekt och "smygläsningsfesten". Det är inte en lätt uppgift bandet har när de ställer sig på scen.
Men det blir en hel del glada miner när det hela eskalerar genom låten "Kasserntorgets charkdisco". John och Jonas tamburiner bildar en mur av glädje och oförvrängd framåtanda. Det här är soundtracket till den bästa dagen i ditt liv!
Det är ingen sång utan bandet talar genom Christians orgel. Emanuel Hallongren trummar på som en soldat för sitt land.

John: - Orgeln är vårt viktigaste instrument. Helt klart. Den är vår röst, vårt allt.
Jonas: -Jag tycker tamburinen är viktig....
David: -På plats två kommer iallfall trumpeten.

Frågan är ändå om Hemstad är på riktigt. Lyssnar man på dem så börjar tanken komma upp. När man ser dem så blir man lite undrande. Och träffar man dem så tror man sig veta helt säkert, det här är bara ploj och ett skämt. Ett slag i magen på alla som försöker.

John: - Vi är allvarliga, fast vi vill att alla skall ha skoj. Vi tänkte först bara vara skojiga och ha en dansshow till gigen. Men vi skippade det. Vi vill att alla skall ta oss på allvar men ändå ha skoj. Det skall vara dans, glädje och rosevin!
Jonas: - På Storan, när vi spelade innan Jeans Team, så blev det lite dans i publiken. Det var härligt att se! Hemstad är indiedans!
Christian: - Vi vill vara ett soundtrack till Göteborg! Till staden!
John: - Man skall i allafall se oss som seriösa. Det är viktigt!

Emanuel visar upp ett papper som på något sätt skall bevisa att Hemstad är seriösa.
Inför varje spelning så skriver Christian ner en lista på saker som är viktiga att tänka på. Varje medlem får var sitt ex. Där står bland annat:

"De flesta medlemmar måste vara snälla mot varandra så resan blir så trevlig som möjligt"
"Ren skjorta och rena kalsonger medtages att användas på resan hem."

Om detta bevisar någonting överhuvudtaget vet jag inte. Förmodligen inte.


Att vara runt tio personer i ett band ställer krav på disciplin när det gäller repandet. Alla verkar ha väldigt olika liv och olika dygnsrytm.
Christian: - Det brukar börja med att tre-fyra personer dyker upp i replokalen runt tre. Vi börjar dricka lite öl och kanske lirar lite. Efter några timmar, när vi är rätt fulla, så kommer de andra in. De har då jobbat hela dagen och inte ätit något. Så de är sura. Så börjar de dricka i fatt. Sen blidas bra musik!

Själva processen att skriva låtar beskriver Christian med att han "trycker på de vita tangenterna". Sen kommer det bara. Melodierna. Orgelns röst. Även om det låter spontant så ligger det en hel del jobb bakom varje låt. Mycket fixas i replokalen och alla hjälper till. Det är hela organismen som skall stå bakom varje låt och bidra på sitt sätt.
John: - Att repa med det här bandet är verkligen skitskoj. Jag skulle bli nöjd om vi bara gjorde det. Det vill säga om vi inte hade några gig.


Vi det här laget börjar intervjun spåra ur en del. Några i bandet verkar mer än måttligt fulla. Det sista vettiga som sägs handlar om att en cd-r kommer ut i höst. "Hemstad för nybörjare" skall den heta. Och så finns planerna om att växa ännu mer. Kanske bli så stora så bandet kan delas upp i två delar.
Christian: -Jag skulle gärna se att vi spelade både däruppe och där nere på Sticky samtidigt. Det vore coolt, Hemstad gånger två liksom!

Rosevinet är slut och någon har krossat ett glas. Jag säger hej då och går ut i lokalen igen. Där spelas det tråkig "storstads-klubb-musik". Flickorna med läppglans och killarna med rakade skallar dansar.
Själv tänker jag bara på att det här var en förbannat bra dag i mitt liv och jag är helt övertygad om att sagan om Hemstad bara har börjat.

Jerry Boman