Ett smakprov.

Här är ett klipp från helgen, det kommer mer sedan bla mycket härligt backstage från Svanen... På bilderna ser ni The Fume på Belle.

Åkte en del spårvagn också, kolla in GP här för att se hur det gick till! Glöm inte heller The Tram Sessions för att se exakt hur bra Universal Poplab var!

Måndag kväll och jag spelar skivor på klubbikonen Gustav Gelins klubb "Lyckliga måndagar" på Tranan. Släpp Söder och kom! Jag och Gustav kommer nog båda spela en del grejer från Göteborg...

Jerry Boman

Här har du din framtid

The Tram Sessions LIVE!

Vill du uppleva The Tram Sessions LIVE? I helgen befinner vi oss i Göteborg och så här ser schemat ut:

Lördag 28 november:

17.00 Masthuggstorget: Dom kallar oss mods
18.00 Mariaplan: Anton Kristiansson

Söndag 29 november

14.00 Mariaplan: Universal Poplab
15.00 Järntorget: Henrik Lindén
17.00 Drottningtorget: Alibi Tom

Det vore svinkul om ni kom hela bunten!





Hej Stockholm!

Så här ser framtiden ut för lyckliga djduon "Hej Stockholm!":

*) Måndag 30 nov: Tranan (Lyckliga Måndagar
Gustav Gelin har bjudit in mig och Åsa Hjalmarsson till det klassiska stället på Odenplan. Räkna med mycket glad musik från Götelaborg!

**) Söndag 6 dec: Nada
Ladda inför julen på Nada. Vi lovar spela mycket jullåtar!

*) Måndag 7 dec: Sugar Bar (Klubb Frimåndag)
Jerry och Indie-Millis spelar den bästa popen!

**) Fredag 11 dec: Fabriken (Kungl. Konsthögskolas julkalas)
Det här kommer bli galet!

*) Måndag 17 dec: Sugar Bar (Klubb Frimåndag)
Jerry och Indie-Millis spelar den bästa popen!

**) Lördag 19 dec: Debaser Medis (Send in the clowns)
Vårt mål är att få fler att dansa i baren än på dansgolvet...

**) Söndag 20 dec: Nada
Jul i kubik!

*) = Bara Jerry
**) = Jerry och Anna

Hej Stockholm! är jag och Anna Flytström (Sofies Mode)



Min klubb med det svåra namnet är tillbaka!

7 december: Magnus Weideskog
Läs mer om den kvällen här!

14 december: Knock Knock feat Christopher Sander

En helt unik spelning! En gång i livet upplevelse! Hemliga medverkade i detta allstarband, men ta och googla på Christopher Sander vetja…
De kommer enligt egen utsago spela "nån slags improviserad flumkraut. syntar, gitarrer och melodika typ".
Jag är lika nyfiken som du!


Efter det kan vi kanske ta jul hela högen?


Jerry Boman

Historielektionen

Städer är fulla av hål. Mitt på väggarna som är själva förutsättningen för att en stad är en stad hittar man hål. Glapp i verkligheten som de stora glömmer. En dörr, ett fönster och en avlång lokal. Det är där inne staden finns, inte i gallerior eller tågstationer. I dessa hål kan du gömma dig undan regnet och ensamheten. Stig här in, du är mer än välkommen. Det svåra är att hitta dessa hål.



Platsen är Noel´s på Skånegatan. Det hela påminner om en lokal som fått sitt i ett lågbudget inredningsprogram, det är stiligt men själlöst. Inte ens människor förmår den här lilla parentesen att leva. Men det spelar ingen roll, klubb A family affair med Cosy Den-Mattias och On our honeymoon-Gustav sätter sig där och drar igång ett avslappnat Itunes-djset. Då blir det genast trevligare. Det slutar inte där, för i fönstret placerar de en osedvanligt begåvad kille med gitarr.

Ni kommer i håg hur det var i Göteborg för runt ett år sedan, missunnsamhet och svarta blickar. Från idylliska Sätila kom en sprattelgubbe till pojk och satte hela stans musiker i skampålen. Alex Gustafsson kallade sig Portrait painter(s) och allt verkade så jävla lätt. Han klämde in låt efter låt i våra hjärnor och varje gång log vi ännu lite mer.

Nu hittar jag en ny Alex, Alex Rigaud. Om folk inte är arga på honom än så kommer de bli, för den här Alex:en gör låtar i klass med…sitt ner och andas in… Lennon/Mccartney. Det är framför allt deras mest kreativa period i samband med Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som jag sitter och tänker på. Alex verkar inte ha några spärrar alls, han blandar skiffle med soul, listpop med lo-fi och det är en resa som han tar med oss på. Faktiskt, han sammanfattar hela pophistorien där och då i ett fönster på Skånegatan. Efter varje låt tänker jag att det inte kan bli bättre. Det kan det! Alex för fan, du kommer inte sitta i ett fönster mycket längre till!

Somewere in Goodville, jaha här seglar plötsligt Bowie in från vänster, blandar sig med stråhattsförsedda gatumusikanter och livet ter sig sommar och sol. Glam goes Kiviks Marknad! Och slutet såg man inte komma! Fantastiskt!

Alex Rigaud verkar ändå lite smått nervös där han sitter, han vet inte riktigt hur han ska föra sig. Det är vackert. Detta gäller bara när han inte sjunger, då stiger en färdig artist fram. En som jag tycker bör spela på Debaser eller ännu hellre: Ge Alex en helkväll på Södra Teatern och ni kommer få se era nackhår resa sig.



Gå nu in och lyssna på Alex hur han låter på Myspace, lyssna tex på Pinky toe:s vars svängiga organiska synthmattor får dig att rota bland Brian Wilsons 90-tals bomber. Herrejävlar så bra Alex!

Jerry Boman

Tänd eld på dig själv (för det du tror på)

Livet kan alltid sammanfattas i en mening. Eller rättare sagt: Livet bör kunna skrivas i en mening. Ord förklarar hela din skapelse och samtidigt tar dig framåt. Ger dig en ny riktning. Håller dig under armarna och likt en riktig vän knuffar dig in på rätt spår.
Genom åren har de här livsavgörande meningarna varit många, allt som oftast har jag hittat dem i låttexter/titlar. Varje gång blir jag lika imponerad att någon annan kan beskriva det jag känner bättre än jag själv kan. Men det är kanske därför jag sitter här och ni står där.

Just nu har det kommit en ny mening som kanske kan kvala in i den där klassen:

Tänd eld på dig själv (för det du tror på)/Symfoniorkestern



En helt färsk video!. Jag har skrivit om Symfoniorkestern tidigare, då handlade det mest om instrumentala utflykter i samma anda som Sibiria men numera sjunger de också och musiken har hittat ett eget hem. Mycket vackert och de där orden får mig att tänka efter, vad är värt att brinna upp för?
In och lyssna på mer fina låtar på deras Myspace!

Det finns ju såklart fler exempel på när en endaste liten mening kan betyda allt:

Happy people never fantasize/Broder Daniel



Ja, det var ju oväntat, att en BD text skulle komma med på den här listan… Men faktum är att de där fyra orden kan vara något av det bästa som skrivits inom svensk popmusik. Här vänder Henrik Berggren på allt, ger sorgsenheten legitimitet och ger en hel generation hopp om gemenskap. Han säger att det är okej att må dåligt, att du inte är ensam. Sist men inte minst, det gör dig till en bättre människa i långa loppet. Allt detta i fyra ord. Storslaget.

And I am much too bored to die/Bad Cash Quartet



Kanske är det det värsta av allt, att man är så tråkig att man inte får dö. Att livet inte riktigt har gett en allt det där som man vill ha innan det tar slut. Så mycket frustration i den meningen, och så mycket att göra något åt. Ord som får en att ta tag i saker.

God only knows what I'd be without you/Beach Boys



Sinnessjukt smör, men ändå så ärligt. En väldigt fin kärlekssång. Man behöver inte tro på Gud för att känna igen sig i den meningen, för när allt kommer kring, det enda sättet att leva är här och nu. Att vara totalt uppslukad. Det kan handla om en annan människa, ett djur, en skiva eller en cykel. Att leva genom någon/något annat är vackert. Samtidigt som det är skrämmande och konstigt.


Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig/Håkan Hellström




Jag är helt övertygad om att vi när vi sitter på ålders höst verkligen kommer fatta hur stor den där Håkan egentligen var. Hur han kunde ta in allt ogripbart och ge oss det, mata oss direkt ur sin hand med världsalltets stora frågor. Jag får tårar i ögonen vare gång jag hör den här raden. Den är obeskrivligt vacker.
Den som inte får rysningar till den här versionen tillsammans med Göteborgs Symfoniker har ett hjärta av sten.

Jerry Boman

Mystiken spricker upp

"Kommun är Vapnet", säger någon. "Nä, det är Sibiria", säger en annan.
Den otroligt insatte säger "Det är ju Hospitalet" Kommun är allt det där och lite till. Martin Abrahamsson, Martin Hanberg och Erik Laquist har lyckats med det nästintill omöjliga, att skapa ett nytt band med samma personer.

Det finns så mycket som är intressant med de här tre personerna, de har på egenhand skapat ett eget universum, med egna regler och arbetssätt. Eller så är det precis de som de vill få oss att tro. Ingen kan säga emot om jag hävdar att de sprider ett visst skimmer av mystik kring sig. Det började redan med de tidigare banden, länge fick både Sibiria och Vapnet frågor om vilken stad som var bandens hemstad, vem bodde var, hur jobbade de när inte alla var på plats. Svaren var inte sällan osmickrade, ofta fick reportern skämmas en smula för sin konstiga frågeställning. Det här är människor med stor integritet. Inget jävla lallande, nu var det slut på artisternas tacksamhet för att någon brydde sig. Samtidigt är det otroligt sympatiska människor. Man kan säga att de här tre och personerna runt om kring dem skapade ett nytt sätt att se på bandet som kollektiv, om musik som arbetsätt. De spelade en roll och förändrade något, det ser jag nu.



Systemet håller i sig. Är Kommun ett band från Stockholm? Göteborg? Östersund? Skit samma, jag tycker vi släpper det där nu. Kommun är.
Samma sak med arbetssättet, de har tydligen skrivit fyra låtar var på nya skivan. Och det är här det blir riktigt intressant, för trots att de är tre olika individer, som förmodligen har mycket gemensamt i sättet att se på musik, så borde det spreta och tre olika håll. Jag tänkte mig att jag skulle ha lätt för att peka ut de fyra låtarna. Men det går inte, setet hålls ihop på ett förbluffande vackert sätt. Man känner igen de luriga texterna, de fina melodierna och känslan för "igenkännings-hitten" finns kvar. Men det finns saker som lyft. Martin Abrahamsson på gitarr är kanske den mest tydliga, tidigare la jag inte märke till hans gitarrspel så mycket men nu. Herregud! Det är som killen inte gjort annat under tiden sedan sista Vapnetskivan. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är, men allt verkar vara mer avslappnat nu. Det gäller också Martin Hanberg, han verkar mer tillfreds med allt.

Övergången från svenska till engelska… Ja, man måste ändå påpeka att det är intressant det som händer nu, för här står då de personer som länge varit fronten i den nya svenska poplyriken, Martin Abrahamsson var med Vapnet generation Y:s musikern som verkligen tog det dystra upp på banan, han var en av dem som satte oss i den ironiska generationen på pottan med sitt allvar. Och det var allvar på svenska. Det det nu skriver på engelska har inte tagit udden av texterna, kvar är allt det vi lärt oss älska. Men det är inte direkta översättningar, det hade ju varit lite för enkelt. Istället har man renodlat och trimmat sin ord. Det är ett nerkok. Saker blir tydligare samtidigt som tolkningsföreträdet finns kvar, man kan inte direkt säga vad som avses.

Som du förstår, Kommun är en komplex varelse att förhålla sig till, det är inte ett revolutionerande band, men det är ett viktigt band. Det växer. Och skillnaden mellan live och skiva är slående, som två olika världar. I ljuset av minnet från konserten är skivan rätt blek, något jag absolut inte tyckte innan jag sett dem. Märkligt.

Mystiken kring Martin, Martin och Erik kvarstår. Samtidigt som den lättar. Och jag gillar det som fan!







Tillsist:



Den här herren spelade också, Harvey Williams. Nu blir det till att svära i kyrkan, jag kände inget alls. Ja, jag vet vem han är, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är så uttjatat nu att det får vara nog. Sorry, han var ju duktig och så, texterna är riktiga pärlor och det är trevligt likt en barpianist när man har en riktigt god gratis drink i näven, men det får vara nog nu.
Men arrangörerna gick nog både upp och ner i brygga.

Jerry Boman

Monsters of Clock

Okej, det är inte riktigt min påse men någonstans är det lite mäktigt att se Conor Oberst, Mike Mogis, Jim James och M. Ward på samma scen i Monsters of folk. Det här ju ändå snubbar som snurrat hundratals gånger på Woodys alla klubbkvällar, tillslut har ju till och med jag lärt mig känna igen dem. Eller det var att ta i, man skulle kunna säga att jag har en förnimelse över att jag har hört vissa av dessa nyfolklåtar. Någongång. Någonstans.

Kanske är det min brist på kunskap som gör att jag ser på den här konserten på att annat vis. För det var inte så storslagen upplevelse som jag tänkte att det skulle vara, jag hade förväntningar, det hade jag verkligen. Jag hade till och med gjort en Spotifylista som jag lyssnat igenom några gånger, så jag skulle känna igen nått, att jag skulle mjukna en smula över denna musikaliska gren som jag valt att se förbi… Men tyvärr var det så mycket som blev fel den här kvällen, inte ens fyra megafolkstjärnor kan rätta till det.

För det första: Hela arrangemanget stinker av amerikansk superkomersialism och "ge oss dina pengar och dra". Bara en sådan sak att man inte få ta bilder. Det är väl okej att artisterna får bestämma själva men det känns så förlegat. När sedan Luger inte har koll på läget utan först skriver att man får ta bilder men utan bilxt (vilket jag verkligen kan förstå) för att sedan några timmar innan konserten ändra det hela till att man inte får ta bilder alls:

3 dagar 2 tim ago
vad är det som gäller med fotografering? får man överhuvudtaget fota under konserten?

3 dagar 2 tim ago
man får fota men inte med blixt.

10 tim 35 min ago
Ändrade regler. man får inte fota på konserten ikväll.

Som sagt man får göra som man vill, men att sätta ut vakter som övervakar så ingen tar bilder känns väldigt… -98. Löjligt. Frågan är varför man inte får? Vad kan hända liksom. Nä, här visar det sig bara att arrangören är i händerna på någon annan. Sorgligt.

För er som undar, bilden ovan är tagen INNAN konserten börjat. Jag vet inte, kanske gjorde jag något olagligt men jag tyckte jag var någorlunda snäll som i alla fall följde reglerna. Andra smög upp små kameror och mobiler här och där, men vakterna var snabbt framme och viftade.

Nu var det ju inte bara detta i sammanhanget lilla och betydelselösa fåneri som drog ner kvällen i källaren.

Konserten börjar med helt katastrofalt ljud. Då har jag ändå sett många konserter på svartklubbar, men här var det obeskrivligt kass. Basen sprack, de på scen verkade vara helt osynkade med varandra och trummorna lätt papper. Detta håller på i runt fyra låtar.

Det är fan inte okej, ljudgubbe! Inte i den här ligan, en biljett kostar nästan 400 spänn, artisterna är världsstjärnor och ja, du är fan i en kyrka. Det där sista verkar ljudcrew helt glömt, de verkar inte ha kunskap att nyttja lokalens akustisk. Tur då att artisterna är så bra att de kan anpassa sig, låt för låt lär de sig att flytta längre och längre bort från micen för att få bättre ljud. Ser i bland skoj ut, men faktiskt så sätter Jim James kvällens enda rysare med just den tekniken. Han gör en sologrej, en ballad, och sjunger nästan helt utan mic. Vilken stämmning! Mycket vackert.

Rent musikalasikt är det här väldigt…bra. Det är vackert på sina ställen, lite så där klädsamt rockigt i något hörn och på det hela taget mycket trivsamt. Om det inte vore för att de höll på i tre timmar…. Ja, du läser rätt, tre timmar.

Jag gjorde ett snabbt överslag, Broder Daniels alla skivor är runt två och en halv timme långa. Detta plus lite extra låtar och jag kommer upp i kanske 2 och 45. Fast det är/var världens bästa band skulle jag aldrig i världen pallat kolla på en konsert med dem som var tre timmar. Inte en chans.

Tre timmar är för långt, folk skruvar på sig i bänkarna. Stolar som är hårda utav bara helvete. Jag sitter här nu flera timmar senare och har ont där bak, inte skoj alltså.

Hela prylen är tyvärr ett stort misslyckande, här sitter man på ett material som skulle kunna generera en helt jävla magiskt kväll. Men så slarvar Luger bort det hela med att sätta oss på träbänkar (jag lider med dem som fick sitta på vanliga trästolar som var extrainsatta), sätta en lallare på ljud och sedan ha mage att ta 400 spänn för härligheten. Nä, det där var inte snyggt allt, nu hamnade ni på Youtube med byxorna nere.
Så bra då, nu vet vi vad som gäller, ni vill dra en jävla massa pengar. Punkt.

Det är verkligen synd, för om det varit ett uns bättre stolar, bättre ljud och kanske runt två timmar långt så hade vi haft en helt underbar kväll.

Herregud vilken tråkig text jag fick till men jag är nog lite upprörd.

Tillsist:
Bäst gillade jag Bright Eyes Soul Singer in the session band. Där tände det till.

Tillsist2:
Fredag och Kommun har sin första spelning samt släppkalas för nya skivan! 22:00 på Slussen är tiden att hålla i huvudet!
Och på lördag blir det åka av...trodde jag. The Joy Formidable skulle spelat på Debaser men nu verkar det vara ändrat till 24 februari...
Det kanske blir till att åka till Frankrike fast på Landet, Gérard Depardieu verkar kul!

Jerry Boman