Äntligen är den ute, Navets remixskiva For The Show. En bra låt blev ännu bättre i händerna på Familjen, Simian Ghost, Lisse Dancefloor Disaster och Adventure Of. Just den sista är helt skruvad men efter andra lyssningen inser man att det är helt briljant och att det är den nya poppen man hör. Och ni som var på Sommar och STLHM Indie härom veckan fick en exklusiv förhandslyssning av just Familjenmixen. Så går det till när jag spelar skivor, tänk på det nästa gång.
Ladda, lyssna och smäll av!
(klicka på bilden för att komma åt musiken, gratis och fritt)
Samtidigt som alla andra drar till Hultan sätter jag mig på en buss, åker båt, hänger i Mariehamn med Leo, åker mer buss, åker en båt till, buss, båt, buss och slutligen en bilfärja för att efter ca 12 timmar komma fram till den lilla lilla ön Jurmo i Ålands norra skärgård. Festival i dagarna två med bla Hagaliden, Billie the Vision and the Dancers, French Films, Jonas Asker, Lets say we did, De Montevert, SMK med flera. Jag är dj på lördag mellan 20:15 till 21:15, precis innan Urban Cone går på. På fredag runt 16:00 sitter jag med i Ålands radio som sänder från festivalen. (går att lyssna på nätet och i efterhand HÄR, tror det bör komma upp under Panelen) Men den mesta tiden ska jag bara njuta av den vackraste platsen på jorden!
Tillsist:
Ja just ja, jag blev ju filmad av Wille från Nerrikes Allehanda på Peace & Love! HÄR hittar du den lilla filmen, vet inte om du blir något klokare av den men det är väl det som kallas underhållning.
Magnus Ekelund håller sig framme precis överallt i Norrland. Gör han inte låtar tillsammans med Jakob Hellman så gör han Mattias Alkbergs video. Här är den, tokigt färsk:
Som vanligt jobbar detta dreamteam inte som vanliga människor, de släpper en ny video mitt i natten. Bara för att de kan.
När jag flyttade till Stockholm fixade jag en fest på Nada. Döpte den till Hej Stockholm, som för att välkomna mig själv till den nya staden. En av artisterna som jag bjöd in var Stefan Randström (Den Stora Sömnen, High Heald Honeys), det var hans premiärgig som soloartist och alla i lokalen blev häpna. Vem var han, var kom han i från och hur kunde någon stå på knä inne på Nada och på allvar lyckas sjunga "mjaumjaumjauuuu mjau" samtidigt som han behöll trovärdigheten?
Det är sådan han är Stefan. Större än livet, större än invända regler och förutfattade meningar. Det väller ut ord, stormar fram känslor och man vet aldrig var det landar. Egentligen tar han inte så stor plats, Stefan är inte killen som du spottar på Götgatan direkt. Hans talang smyger sig på, han behöver inte skylta med den. Men när man väl fastnat är man verkligen fast.
När nu Randström fick den stora äran att vara gästartist på Bomullsklubben var vi många i Stockholm som tog ett extra skutt. Vi som kanske känner att Stefan aldrig riktigt fått det erkännande han förtjänar. I publiken hittar man några av landets duktigaste musiker, som spelar med de största artisterna vi har i landet och de är helt till sig. "Det här kommer bli den bästa Bomullsklubben någonsin!!" skriker en av dem i mitt öra. Jag skriker tillbaka.
Så kommer han upp på scen och efter det finns det bara en plats ögonen kan vara på. Stefan har förmågan att fånga in varenda själ i en lokal, han sjunger med hela kroppen. Utan att det blir påträngde och poserade.
Det är bland det bästa jag sett! Spelningen är ett triumftåg för den fria själen, för ordet och för sagorna. Randström låter oss följa med på en vindlande resa, en psykedelisk resa, där alla kan får sin egen historia ut ur Stefans historier.
Han berättar inga sanningar, inga pekpinnar och det handlar faktiskt inte så mycket om kärlek heller. Det är befriande, luftigt och låter i sina stunder helt spontant. Uppbackad av helt galet bra musiker hör jag låtar som vem som helst kan dö för.
Vi faller. Igen. Stefan har oss i sitt våld, han sätter takten och vi dansar efter hans pipa. Efteråt vill alla ha en del av kakan, och när vi sedan sitter i logen efteråt händer det märkliga. Han är helt normal. Inga divaliteter, inga märkliga utspel om musik och ljud. En helt jävla vanlig ovanlig snubbe som råkat födas ett hjärta av guld och en hjärna på speed. Det är ovanligt.
Äntligen är den ute, Navets remixskiva For The Show. En bra låt blev ännu bättre i händerna på Familjen, Simian Ghost, Lisse Dancefloor Disaster och Adventure Of. Just den sista är helt skruvad men efter andra lyssningen inser man att det är helt briljant och att det är den nya poppen man hör. Och ni som var på Sommar och STLHM Indie härom veckan fick en exklusiv förhandslyssning av just Familjenmixen. Så går det till när jag spelar skivor, tänk på det nästa gång. 
