Släppkalas: Azure Blue
På onsdag är det stort släppkalas för Azure Blue på Strand. Som de trogna följarna ni är så vet ni såklart att AB är Tobias Isaksson (Irene/Laurel Music/samt klubbfixare på hundratals klubbar). Det var redan förra sommaren som Tobias började reta våra sinnen med nya låtar, debuten hände på ett regnigt Debaser Slussen och sedan dess har vi inte kunnat släppa melodierna. Precis lika självklart som Irene grävde sig in under huden på oss och vi drömde om soldagar i Varberg, precis samma gör Azure Blue, fast platsen är ett ensamrum på ett semmesterhotell där verkligheten hinner i fatt en. Utan kärlek i Monte Carlo.
Musiken är den varma känslan efter en dag av relationsnostalgiskt återblickande under palmerna, en karibisk knarkdröm framför en greensceen. Den självklara talangen i att skriva en bra poplåt intryckt i viskande analoga synthtoner. Eller varför inte det mest självklara av allt: ett glas champagne med diamanter i botten, stil och klass.
Ses där! Gratis och fritt! Lönen kommer in på kontot strax efter midnatt så det kan du inte skylla på…
Tillsist:
Och för några timmar sedan släppe Azure Blue första låten på Soundcloud!
The Catcher in the Rye by Azure Blue
Jerry Boman
Taggar:
Azure Blue,
Strand
Musiknyheter: Act Utd och Orkidéerna
Två grejer från, hör och häpna, Göteborg:
Orkidéerna har släppt ifrån sig en ny låt, en ljuvlig liten sak med rullande maniskt piano och avslappnad sång. Väldigt mycket solvarm vägg och rökpaus med sikte på natten, tänk fredag 15:00. Timmar kvar till frihet.
Orkidéerna är ju rent allmänt lite för stora för sina skor, slås av hur bra det låter. De siktar inte på en spelning i stan, de skitar på en spelning i Europa.
Long Distance Callers by Orkidéerna
Ni minnesgoda kommer ihåg hur jag yrat om Act Utd sedan i början av januari. Då är det ju väldigt trevligt att få en video! En smula konstigt med massa snö just nu…
Jerry Boman
Taggar:
Act Utd,
Orkideerna
Liveklipp: Kate Bush kan hyllas på många olika sätt
Kvällen på Högkvarteret blev såklart inte den vanliga ”coverlunken” när Kate Bush skulle hyllas. Hur hyllar man en av världens mest originella artister? Genom att vara originell själv. Man kan tex som Hägerstens botaniska trädgård ta avstamp i Bush inspirationskälla film, Wuthering Heights hette den i hennes fall. I HBTs fall blir det Fucking Åmål. Det blev alltså en helt nyskriven låt från Johan och Sofia!
Lyssna noga på körpartiet tycker jag, smart gjort! (gissa bandet!)
Sen kan man inspireras av Kates låtar, spela dem på repeat vecka ut och vecka in. Det gjorde Mariam Wallentin från Wildbirds and Peacedrums. Ut kom en helt briljant sammanvävd historia som är bland det vackraste jag hört. Eller så ger man sig helt enkelt på just Wuthering Heights och gör den till sin egen. Som The Tiny. Sist men inte minst, man kan göra kopplingar mellan Frida Herchenröther i Tikkle Me röst i dag och Kate Bush röst då.
Alla tolkar på sitt sätt, huvudsaken är att vi inte glömmer hur jävla briljant Kate Bush är.
Jerry Boman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)