14:29: Jag lyssnar på nya demolåtar med LeMuhr och det låter jävligt bra! Texterna är bland det bästa jag hört, musiken är uppdaterad, men ändå bakåtblickande. Som vanligt beskriver de ett livet precisare än någon annan. Mitt liv. Många har varit kallade att berätta om popluggarnas, de smala jeansens och pinnsamlarnas liv, ingen gör det lika insiktsfullt som LeMuhr. Det är skitigt, det är dekadent och det är fan precis lika tragiskt som verkligheten. 10 av 10 poäng!
Nu sätter jag mig och väntar på ny skiva, nya spelningar och vet att välden kommer bli så mycket bättre.
20:00: Jag stalkar Prins Eugen när de spelar på Landet i kväll. Snart borde jag faktiskt få del av bandölen efter all support…
För någon vecka sedan berättade Stranded Records att de startar singelklubb, en exklusiv liten klubb för 300 pers som kommer få exklusiva vinylsingar, exklusivt bara för dem. Det viktiga ordet här är exklusivt. När 10-talets första år går mot sitt slut är exklusivitet viktigare än någonsin, allt ska inte ut till alla, för alla kan redan få allt.
Medlemmarna är hemliga men Musik enligt Jerry har hört att Afasi (Herbert Munkhammar) tydligen är en del av härligheten. Afasi känner ni från Afasi & Filthy och Maskinen med mera.
Sanning eller inte. Vad tror du?
UPPDATERAT: Några påpekar att detta inte kan vara sant. Jag vet inte, jag har en källa och litar på dennes uppgifter. Förmodligen får vi se inom kort, bandet släpper singel på nyårsafton...
Det var en torsdag, 30 november 2001. Jag och min vän Karl kopplade in Minidisken till tvens ljudutgång, en röd sladd och en vit. Vi testade ljudet. Jo, det verkade funka. Skulle vi köra på automatiskt ljudnivå i minidisken? Eller manuell? Det här fick bara inte misslyckas.
Stämningen gick nästan att ta på, vi var nervösa, uppspelta. I programmet Sen kväll med Luuk skulle Broder Daniel göra comeback. Eller, de hade aldrig försvunnit, de hade bara en paus. Nu var tiden inne för en ny låt. Vi sa det flera gången samtidigt som vi testade ljudet: De ska spela en ny låt. En ny låt. Aldrig kunde vi förstå hur mycket den låten skulle förändra oss. Hur den skulle förändra Broder Daniel.
Detta var innan Facebook, innan Youtube och fildelningen var inte riktigt lika stor som den är i dag. Visst delades det musik på nätet, men det var lite svårare än nu. Ingen hade med andra ord hört låten. Den fanns ingenstans. Visserligen hade de tidigare under året spelat låten på Göteborgs kalaset men då tog inte många notis om den.
Kristian Luuk hade satt sig uppe på läktaren när han skulle presentera bandet. Kanske kände han att det inte var läge att vara programledare denna klassiska natt, han vill också få vara en del av publiken.
I bakgrunden ser man dem: Henrik, Håkan, Theo, Anders, Pop-Lars och så Fredrik Lindson från Embassy på tamburin. Den klassiska uppsättningen.
Vi trycker på Rec. Allt verkar funka. Publiken applåderar. Nivåmätarna visar ”allt okej”. Så drar Theo fingrarna över strängarna och ut strömmar det distade, distanserade reverbtyngda ljudet. Och våra liv blir aldrig de samma.
Efter låten klingat ut kopierar vi snabbt över låten till datorn, fixar lite med ljudet och läger ut den på nätet. 10 laddar ner. 20 laddar ner. 200 laddar ner. Den hösten och vintern blir ”Broder Daniel - Shoreline – Sen kväll med Luuk” den mest spelade låten i djbås runt om i landet. Popsverige jublar, sträcker händerna i luften. Varje gång. Och hoppas att Broder Daniel ska komma tillbaka. På riktigt.
I dag är det exakt nio år sedan den där magiska torsdagen. Alla vet vad som hänt sedan, Broder Daniel blev större än någonsin. Nio år bra år senare och fortfarande brukar jag spela den där inspelningen ute, jag väljer den framför den inspelade som senare hamnade på skivan Cruel Town. Från datorn brände vi ner den på cd-r och jag gjorde ett omslag, en bild på ett mjölkglas mot röd bakgrund. Nio år vackra år har gått och när jag i slutet av 2009 skrev ner listan över vilka låtar som var bäst under 00-talet så kan du gissa vilken som hamnade överst…
Tillsist:
Jag uppmanar ingen att lägga ut musik på det här viset. Vi tänkte kanske oss inte för. Men samtidigt är detta den ända låt jag någonsin fildelat utan att ha artistens tillstånd. Jag ser det ändå som att vi gjorde en kulturgärning. Om än olaglig.
