Vilken kväll, vilken natt och vilket djset!

Gårdagen var helt underbar! Vilken kväll! Det är ju fantastisk idé att låta flera köra dj, det blev ju inte tråkigt en sekund, alla kunde bränna på med sina bästa låtar och ja, det blev helt fantastiskt! Väldigt bra var när Klara Grape körde i Lilla rummet, när EDGE? körde i Lilla rummet, när Frasse hoppade sönder Lilla djbåset till Ça plane pour moi/Jet boy-jet girl, EDGE? i Stora rummet, Mint i stora rummet, Ramdidam i Stora rummet...Äh allt var så bra hela tiden! Perfekt med 30 min på varje!

Men bäst var ändå mitt Broder Daniel set, 30 minuter endast Broder Daniel. Golvet var helt galet! Folk stagedivade, Jon-Erik strippade och alla dansade på varandra! Tack, jag hoppas ni hade lika kul som jag!
Lika roligt var det under mitt set i lilla rummet, jag körde endast klassikmusik. Förmodligen första och sista gången ni hörde de låtarna på Jazzhuset. Totalt idiotiskt men som sagt, väldigt roligt!
Bäst var att folk kom fram och önskade Mozart och andra klassiker! Och att Sir Kevin lyckades dansa till Rigoletto! Underbart!

Här kommer låtlistan:

Johann Pachelbel - Canon in D
Johann Sebastian Bach - Jesus Bleibet Meine Freude
Wolfgang Amadeus Mozart - Die Zauberflöte
Wolfgang Amadeus Mozart - Eine Kleine Nachtmusik
Giuseppe Fortunino Francesco Verdi - Rigoletto
Georg Friederich Händel - Messiah
Antonio Lucio Vivaldi - Le Quattro Stagioni

Broder Daniel halvtimmen bestod av följande:
Whirlwind (extended remix Boman)
I'll Be Gone
Go My Own Way
Luke Skywalker
Misery And Harmony
Underground
When We Were Winning
Shoreline

Tack alla snälla människor som gillar det jag gillar!
Jag tror på förklubb med klassisk musik och champangedrinkar 2009!



Så var det äntligen dags för They Live By Night att spela på hemmaplan i nya sättningen. Och jag tror folk börjar fatta nu med tanke på responsen! Det har tagit tid, men det går inte att undgå längre, TLBN sitter på några av 2008 år bästa låtar. Videogrammisnominerade Catching Up är en klassiker redan nu, kommande singelsläppet (eller vad man kallar det i digtaltider) är en simpel låt med stora ambitioner. En smart text och visselvänligt. Rent allmänt är det låtskrivande av stor klass, verkligen. Jag vet faktiskt ingen av alla ni andra i Göteborg som gör det bättre. Snart sitter de här tre killarna, de är förstärkta live, och har gjort låten som blir en vårhit eller varför inte sommarhit? Potentialen finns! De är den perfekta hybriden mellan kommersiellt dravel och småskaligt replokalsband.



Den här kvällen var det bättre än på Debaser tidigare i år, och det är precis som det skall, stora låtar mår bättre i trånga rum. Samspelet mellan sångarna Joel och Christoffer funkar bättre än någonsin, så snyggt så snyggt.

Som vanligt är jag väl partisk när det gäller They Live Ny Night, ni får lyssna själva och rösta på Catching Up till videogrammis!



Läs mer om vad jag tycker om TLBN här.

Jerry Boman

Göteborgsljud som dör

Den här hösten/vintern har det hänt något i Göteborg. Något stort och viktigt. Vi har fått ett nytt sound i vår stad. Länge har BD/BCQ/Håkan soundet regerat på på popscenerna, det opolerade rakt-ut-från hjärtat soundet som vi älskat så stod oss snart upp i halsen. Eller nä, vi gillar det fortfarande men det är otroligt kul att det kommer lite nytt. Det nya är ljudet av duktiga musiker, alltså de har övat och övat tills allt sitter mer eller mindre perfekt. Även låtarna är uppbyggda på samma sätt, noga övervägda, varje frasering måttad på guldvåg. Exempel på det här soundet kan man hitta hos Kasban, Hammarin & Robin samt ett av banden som spelade på juldagens kalas i Gamlestan, Orkideerna. Man skulle kunna säga att hösten 2008 var tiden då Göteborg tog sig i kragen och växte upp... Jag ber att det kommer en backslash på det här och rakt-ut-ur hjärtat musiken kommer tillbaka. Jag vet, Samtidigt Som är på gång med ny skiva och det känns tryggt. Jag pallar inte växa upp 2009!



Först ut på den här kvällen, kallad Kids och plats Underjorden, var stans motsvarighet till Johnny Cash och June Carter, Richard Hallin och Fanny Wijk. Ja, nu vet ni att de normalt är Bonnie & Clyde och ja, det brukar vara med band. Men även denna gång charmar de två brallorna av oss med endas Fannys desperata utanför sång och Rills rena gitarr spel.
Den enskilt största låten har ännu inget namn, men den kallas "Much too much" och handlar om personer som inte kan gilla andra för att de gillar sig själva för mycket. Jag lovar, du kommer hör den där låten tusen gånger under 2009! Reffrängen är så mycket klister som indie kan tillåtas vara utan att bli Idol. Briljant!

Sist kommer den stora överraskningen, en Den Stora Sömnen cover! Jag ser i alla fall två i publiken som desperat försöker ringa upp Sömnens sångare Stefan i detta ögonblick, och det är ju klart, det är en hisklig resa vi får vara med om! Mycket fint och så på pricken precis vad man behövde just nu!
Som om inte det var nog! Sömnen låten glider sakta över i Håkan Hellströms "Atombomb"! Allsången vet inga gränser! Fan Fanny och Richard, så överbra gjort!

Jag hoppas verkligen att du fick höra det där Sömnen-Stefan! Och att du fattar att du skulle må bättre av att flytta till Göteborg!



Sen kommer du ett av banden som är den här nya spela snyggt vågen, Orkideerna. Alltså, jag vet inte, å ena sidan är det ju svinbra, souligt och medryckade som fan, men å andra sidan är det lite...gubbigt. Som sagt det är roligt att det händer grejjer med musiken men jag behöver inte svimma varje gång och den här kvällen stämmer det inte riktigt mellan mig och Orkideerna. Jag saknar nerven. Ibland. Stundtals är det sånt gung att jag räknar med att golvet spricker... ja, du ser bara det att jag använder ordet "gung" gör det hela lite skumt. Det är snyggblås, snygggitarrer och snyggsång. Lite för mycket plus, jag vi se lite fylla i det där bandet. Sorry. Ni kan väl i allafall börja snusa lössnus?

Men det är såklart helt fel att racka ner på Orkideerna, för de är duktiga som helvete. Och vem vet, snart kommer de formodlingen sätta en riktig soultårta rakt i nyllet på mig. Men just den här kvällen har de inte riktigt alla ingredienserna framme.

Efter det singlar jag hem på vagnen. En bra kväll.

För er som undrar, varför var inte Jerry på Dapony Bros på Sticky som han lovat. Ni kan fortsätta undra, jag håller det för mina vänner varför jag inte var där. Bäst så. Inget farligt, men ibland blir planer ändrade. Allt är bara bra bra bra så bli inte rädd.

Tillsist:
Ikväll, lördag, spelar jag skivor på Extra Svanen på Jazzhuset! Det blir ett set 23.00 och ett set 01.00. Båda setten kommer förmodligen få dig att undra vad jag håller på med, iallafall det första. Men jag vill utmana er vänner! Och andra settet kommer gå till historien som det bästa någonsin på Jazzhuset, jag är helt säker! Jävlar vad vi kommer dansa!
Missa inte heller They Live By Night på scen! Äntligen på hemmaplan i Göteborg!!!

Tillsist2:
Imorgon, söndag, tycker jag du skall gå till Club Social (ja, det är samma ställe som Uppåt/Framåt låg på nyss) och lyssna på när min nya vän Border-Elin spelar skivor. Hon har lovat en massa goa hits, bland annat karaokefavoriten Total eclipse of the heart!

Skriv ut texten och ta med:

Turnaround, every now and then I get a
little bit lonely and you're never coming around
Turnaround, Every now and then I get a
little bit tired of listening to the sound of my tears
Turnaround, Every now and then I get a
little bit nervous that the best of all the years have gone by
Turnaround, Every now and then I get a
little bit terrified and then I see the look in your eyes
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart

Turnaround, Every now and then I get a
little bit restless and I dream of something wild
Turnaround, Every now and then I get a
little bit helpless and I'm lying like a child in your arms
Turnaround, Every now and then I get a
little bit angry and I know I've got to get out and cry
Turnaround, Every now and then I get a
little bit terrified but then I see the look in your eyes
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart

And I need you now tonight
And I need you more than ever
And if you'll only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
Cause we'll never be wrong together
We can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do and I'm always in the dark
We're living in a powder keg and giving off sparks
I really need you tonight
Forever's gonna start tonight
Forever's gonna start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart
Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart

Turnaround bright eyes
Turnaround bright eyes
Turnaround, every now and then I know
you'll never be the boy you always you wanted to be
Turnaround, every now and then I know
you'll always be the only boy who wanted me the way that I am
Turnaround, every now and then I know
there's no one in the universe as magical and wonderous as you
Turnaround, every now and then I know
there's nothing any better and there's nothing I just wouldn't do
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart
Turnaround bright eyes, Every now and
then I fall apart

And I need you now tonight
And I need you more than ever
And if you'll only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
Cause we'll never be wrong together
We can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do and I'm always in the dark
We're living in a powder keg and giving off sparks
I really need you tonight
Forever's gonna start tonight
Forever's gonna start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart
Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart

Tillsist3:
Sett på tåget mot Göteborg:

Som om man tar och ringer ett utlandsnummer om man sett någon kasta sten mot tåget i 200 kilometer i timmen!

Jerry Boman

Sista natten med gänget

Det börjar tidigt, en liten skara människor samlas på Storan för att ta farväl av Klubb Populär. Inget märkvärdigt, bara en klubb som skall läggas ner... Så känns det enda till Anders börjar med orden "jag skall inte hålla något tal" men ändå början har prata och orden fastnar på vägen. Han känner nog samma som vi som sitter där, plötsligt blev allt så stort. Man vet inte vad man har förrän det är borta.

Tre band på sista kvällen:



The Spiritual Negroes är två uttänkta snubbar som kallas Kiki och Jovo. För även om det är fantasifullt, lekfullt och skojigt hela tiden så känns det tillrättalagt. Likt en reklamare som spelar Guitarhero. Dansversionen. Det blir aldrig på riktigt. Det är för smart killar, för lite stolpe ut. TSN är en optimerad kod utan skavanker, ett monster helt utan liv. Eller livet finns där men det är så renderat, en 3D dröm som aldrig liknar något annat än en kopia av skoj.



De finns folk som avfärdar Peter Sjöholm. De känner inte Peter. Han är den varmaste killen jag vet. Många gör anspråk på att stå med vardagen upp till knäna, men det är precis det Peter gör. Ändå är han storslagen på scen, en bländade person. Självsäkerheten sitter mellan raderna i hans inte så sällan träffsäkra texter. Musiken är synthhaiku, bortskalat allt överföd och fokus på det enkla. Med orden berättar Peter om det lilla livet, som vi andra kan skala upp och projektera på oss själva.



Peter gör också tänkvärda covers. Alltså, hur briljant är inte "Flickvän i koma"! Den blir så att säga väldigt obehaglig i Sjöholms tappning. Kvällens roligaste och en av Peters främsta egenskaper, att plocka upp små saker från andra låtar, kom i och med textraden:

Flickor tänker på jobb och skola
Pojkar tänker på Jerry Boman

En tjusig rip från Människor utan Gränsers "Tjejer som aldrig dör", dock inte snott rakt av utan med en ännu större humoristisk tvist. Tack Peter, du gjorde min kväll! Och tack Jon-Erik för originalet!



Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett Kristian Anttila, hittade nyss en gammal cd med bilder från 2003, jag var frälst redan då. Anttilla har allt, precis allt: The looks, musiken, texterna och rörelserna. Han är precis som han sjunger, kittlande på alla jävla sätt som finns! Låtarna är överkommersiella samtidigt som Kristian förmodligen aldrig kommer bli folkkär, han är lite för kittlande för massan. Antttilauniversum är blod, sex och en massa dårar.

Den här finalkvällen slår han på stora trumman, på scen står alla artister som varit med på senaste skivan: Vi hittar bland annat Martin Modin som vi känner igen från Detektivbyrån, vi ser Nils Börén från Irene, vi ser Andreas Lindh från Love Is Not My Only Crime m.m. Ett riktigt superband som får allt att bli den där underbara sista kvällen med gänget som vi alla ville att det skulle vara!

Precis när jag tror att det inte kan bli bättre kommer låten, Ingenting, Ingenting...Ingenting! Bättre slut på fina Klubb Populär kan omöjligt finnas! TACK!

Men kvällen var inte slut där, jag fick dansa till Broder Daniel också, nog så viktigt i kristider. Att taxin lurade mig på pengar gjorde inte så mycket, allt annat var så perfekt!

Så var det då över, stort tack tack tack till Mattias, Mattias och Anders för de här åren! Jag vet inte hur ni gjorde det, men ni gjorde det med kärlek till människor. Klubb Populär har varit livet själv, saker har fötts där, saker har dött, folk har bråkat, folk har blivit vänner men framför allt tror jag att Klubb Populär stod för anspråkslöshet. Varannan lördag fanns ett ställe dit man kunde gå och känna sig hemma. Tack väldigt mycket för det, ni tre glädjespridare. och TACK alla besökare som jag lärt känna!

Tillsist:
Lyssnar just nu på en fantastisk version av Hellströms "Bara dårar rusar in", den är inspelad tillsammans med Göteborgs symfonierna och är öppningsspår på en skiva som alla nyfödda i Västra Götaland ska få.
Låten är fin från början, men här sjunger Håkan så mjuk att jag kan skära med slö kniv genom orden. Ibland viskar han nästan.

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
jag gör vad som helst
för att få ditt liv
att verka bättre

Ni som funderar på att skaffa barn, det kan vara värt att göra det bara för att få spela upp den där låten för den nyfödda.
Nepp, skivan går inte att få tag på om man inte har en nyfödd i famnen. Eller om man har de rätta kontakterna (som jag har längtat efter att få skriva den meningen!).

Tillsist2:
Schlatta ger ut en bildbok med över 500 konsertbilder, överskottet går till Cancerfonden.
Där har du årets julklapp! Några av bilderna var utställda på Storan i lördags och jag är imponerad. Väldigt väldigt fina bilder som spänner över en lång tid, Fredrik Svensson (som han egentligen heter) valde bland över 100.000 (sic!!!) bilder som han tagit sedan 1993. Imponerande är fan bara förnamnet! Klicka in och beställ!

Tillsist3:
25: Dapony Bros gör som traditionen bjuder, spelar på Sticky! Kommer bli ett helvetes party som vanligt!
26: Kontiki har bartömning... Ja, du kan ju tänka dig.
27: They Live By Night spelar på Svanen och jag spelar skivor på samma ställe. Det är typ 10 dj:s/klubbar som samsas/bråkar i djbåsen på Jazzhuset. En halvtimme i lilla baren och en halvtimme på Storagolvet får man, och jag lovar dig: När jag kör kommer du märka det! Några saker har du garanterat aldrig hört på Jazzhuset för. Eller på någon annan klubb heller.
Alla kommer vara där, bara så du vet!

Tillsist4:
Jag tycker ni skall lyssna på "1 just happend" med Fouls. Fick skivan tillstuken på Ritz häromkvällen... Så in i helvete svart, så Manchester och så överbra! Ge mig mer, ge mig allt nu! Död och pina har aldrig upplevts så bra från Göteborg! Klubbägare, boka NU!

Sist av allt:
God jul alla bloggläsare! Ni är alla värda en stor kram! Ni räddar mig!

Jerry Boman

Musik skall vara en upplevelse

Årets julklapp är en upplevelse. Jag tjuvstartade och fick en upplevelse som heter duga igår på Pustervik. Vi börjar med att kolla på lite bilder:







En uppmaning till alla fotografer där ute: Ska du ta bilder av något band under 2009 låt det bli Hammarin & Robin. Det kommer sluta med att du kommer hem med 1000 bra bilder. Jag tog de här bilderna med min lilla pocketkamera så hur bra det blir med en riktig kamera kan du tänka dig!
Inte en stel sekund, H&R är teatraliska på det där fina sättet, överdåd utan att överila sig.



Men det är ju musiken som är det största, H&R gör fet ballong storbandsindie, det är avhuggna stöttiga trumpeter ala Rat Pack. Visselvänliga evergreeens förpackade med moderna ljud. Över allt det här kommer då sångrösten som världen pratar om nu, den mörka sprattlande tillsynes ironiska rösten. Hammarin håller sig dock på rätt sida snöret om pastischen, därmed blir han odödlig. För det är så det är, Hammarin och Robin skriver just nu in sig på Wikipededia, mappade under just storbandsindie.

Nä men nu måste jag skärpa mig, jag gillar Hammarin & Robin larvigt mycket! Hur skall jag förklara? De har satt en ny nivå, jag förstår inte riktigt var det kom ifrån men nu är de här och än en gång känns väldigt mycket saker mossigt. H&R är det nya viruset, muterat så inga mediciner hjälper. De gör låtar som inte låter sig spelas på gitarr… Nu kom jag på en grej! Jag vill att vi samlar ihop pengar till H&R så de kan hyra in symfonikerna! Bränna på med en helt överdådig konsert vid Masthuggskyrkan! H&R håller för det! H&R håller för att överrösta havet, för att driva tillbaka vindarna och ge solen en chans om glansen!

Det är så enkelt, gör bra melodier som vi kan vissla till, bygg ut med stor produktion och spritspetsa med texter som humor. Där satt den! 2009 är Hammarin & Robin år!


Den som ser kopplingen med "Tillsist2" och den här killen vinner!

Tillsist:
Jag har fått Pats kommande skiva (släpps i slutet av februari) i min hand (Tyvärr CRB, du missade din chans…) och det är en i alla mått en fantastisk skiva! Om Almedal utvecklade Håkans musik, de ljusa partierna så slår Pats åt andra hållet på skalan. Det är uppbrott, utbrott och inbrott i hjärtat. Det är en ensam skiva. En svart men ändå lite hoppfull skiva. De mörka tomma grändernas ljudkulis. Jag ber att få återkomma…

Tillsist2:
Imorgon lördag är det Kristian Anttila på Storan. Det ryktas om att ALLA musiker som figurerat på hans skivor skall spela. Kan bli storslaget!
Även favoriten Peter Sjöholm kommer köra några låtar som uppvärmning!
Samtidigt är det sista Klubb Populär någonsin och det kan vara värt att fira av! Eller kallar man det fira när man är lite ledsen?

Tillsist3:
Midsommarfestivalen släpper sina första artister!

Jerry Boman

En bra vardag på båten

Jag har sagt det förr, Bonjour är ett av stans trevligaste skivbolag. Eller vad man nu skall kalla det. Den här onsdagen på Styrbord Barbord vet jag inte vad det är, trevligt är det i alla fall. Även om jag mest är där för musiken. Bra musik blev det!

Portrait Painters känner ni till numera och ja, Alex kan inte misslyckas. Efter väldigt kort tid på banan har han lyckats skapa moderna Göteborgs anthems, allsång och alla faller direkt. Varenda låt är så stark att den skiva som förmodligen kommer i nuläget ser ut som en klassiker! Vad är det då som denne snubbe har, ja han får ju lite hjälp av diverse folk från Bye Bye Bicycle? Grunden ligger i hänsynslöshet. För visst, Alex snor och inspireras. Men han har också tillräckligt med talang för att handskas med sin idoler och förebilder. En respektlöshet på samma tid ödmjukhet. Alex skyter inte om att han är tokbra. Många gör det, några uppbackade av faktum men många utan att ha på fötterna.

Jag tror det är vägen till framgång, att bli hög på sig själv men inte springa runt och berätta det hela tiden. Låta musiken tala för sig själv och le inombords. För PPs musik säger mig och alla en sak, det här kommer vi nynna på länge, vi kommer älska och vänta på mer.
Undertiden gäller det att vara i nuet och glada över att vi får uppleva det här! För vem vet när det tar slut?

Fanny Wijk och Rickard Hallin har satsat allt på ett kort, de är ett par som har ett band. När sånt funkar uppstår magi. Normalt är Bonnie & Clyde ett helt band, men grunden är Richard och Fanny och den här kvällen är de bara de. Resultatet?

Jävlar viken känsla! Och de nya låtarna är snygga!

Att stå där, se Richard och Fanny köra duett känns på något märkligt sätt intimt. Inte på så sätt att de sjunger om varandra men de är så sammansvetsade. De behöver inte förklara sig för varandra, de vet vad den andra gör. Av sånt bildas fyrverkerier i det lilla.
Jag vill se Fanny och Richard köra själva oftare! Stundtals är det faktiskt bättre än när bandet är med. Det är mer på riktigt.



Sist men absolut inte minst (shit vad tråkigt uttryck!) kommer då Bye Bye Bicycle. André är ju som ni vet chefen för Bonjour men det är längst där fram i BBB som han älskar att vara. Hur kan jag vara så säker på det? Ja, det syns. Verkligen! Och den här kvällen extra mycket, för kärleken flödar och det svänger mer än någonsin om BBB. Jag tror det blir svallvågor, BBB har slipat på sin diamant länge nu och nu så plötsligt sitter de där med Afrikas stjärna.

För det är ju så, kvalitet och slit lönar sig. Och uthållighet. Det finns inga som BBB, de sitter i en helt egen båt (jag matar på med kassa liknelser idag). Det har tagit tid att bygga upp, tanken har nog funnits där hela tiden fast det är först nu som allt faller på plats. Det blir en fest utan dess like! Avslappnat men ändå fokuserat.

Ja, det här var ju en inspirerade och påhittig text…

Jerry Boman

Hagakyrkan fylld av värme

Runt 16.000 kronor kom det in. Pengar som går direkt till Stadsmissionens julfirande för den hemlösa. Det vill säga, de hemlösa har någonstans att gå på julafton och någonstans att sova. Initiativet till den här alternativa julkonserten kommer från Kulturföreningen Cody, den här kvällen representeras de av Stefan, ni vet han som jag filmade när han spelade med Björn Kleinhenz för några veckor sedan. Stefan är en galet rolig kille men ger oss också saker att fundera på. Bra där!

Att spela julsånger i en kyrka kan vara tråkigt… eller så gör man det på sitt eget sätt och allt blir fantastsikt. Först ut denna kväll är nämnda Björn Kleinhenz. Har sjunger en låt med endast ukulele, på svenska. Just då undrar jag varför han inte alltid kör på svenska, vilken röst! När han sedan får hjälp av ytterligare några killar blir det rysningar längs armen. Fina låtar, jag har inte en susning av det där är för låtar men fina är dem.

Tvåa fram är Euphoria and the lazy boy-Anton. Även han kör på helt eget spår, på svenska och det är så vackert att jag bara vill krypa ihop i forteställning och låta hela julen vara för evigt. Då gillar jag inte ens julen…

Ja, jag kan ju fortsätta räkna upp hur bra Lost Rooms långsamma knaster kaskader var, hur fin Old Seed gjorde den totalt uttjatade Bob Geldofs låten ” Do They Know It's Christmas?", jag kan skrika mig hes över hur fin Hajens helt färska jullåt var (med superkören och snälla fina Erik Johannesson på dragspel) som du kan höra på hennes myspace och jag kan säga hur bedårade Audrey var med sina låtar. Men det spelar ju liksom ingen roll, det är inte en sådan kväll. Det är inte läge att sitta och tycka och bedöma. Vi är där för att vi bryr oss, några kan spela andra kan betala. Vi vill visa att vi kanske på vårt vis vill skapa lite andrum för de som är utsatta. Jag vet inte om det räcker, förmodligen inte. Men alla insatser är goda. Stort tack till Cody som fixat ihop detta. Tack alla artister som spelade, tack alla som var på plats i Hagakyrkan.

Tillsist:
Imorgon Styrbord Barbord med Bonjour Recordings och en fin uppställning:

Bye Bye Bicycle
Portrait Painters
Bonnie & Clyde

Alla sjunger på engelska och spelar akustiskt.

På torsdag kan det vara vinterns mest efterlängtade konsert: Hammarin & Robin på Minten på Pustervik! Om du inte går dit finns du inte på fredag. Storbands-Fred Astaire-indie är större än din mamma!

Jerry Boman