LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2012
 |
| Skrev de bästa orden 2012 |
Sen finns det ord som önskar dig hem igen, ord som får dig att börja gråta, vilja dö, ord som får dig att le, skratta och hjula genom en park eller bara kicka sönder närmsta lyktstolpe. Samma stolpe som för bara några månader sedan tjuvhörde era ord och fram tills nu kallades lyckostolpen, den får plötsligt får stå pall både sparkarna och glåporden. Efter orden.
Ord är viktiga. Det är de som gör att du och jag förstår varandra, men det är också de som gör att vi inte förstår varandra. Alls. Det kanske är just det där sista som gör det så intressant, missförstånden. För om orden var som tal, det vill säga rätt konkreta och svåra att missförstå, då skulle de inte alls vara lika roliga att bolla runt med. Om du och jag uppfattade ordens betydelse exakt lika, tänk vad tråkigt det skulle bli. Vad skulle vi prata om då? Och vad skulle vi skriva om? Det där är värt att tänka på nästa gång någon kanske inte förstår dig. Eller nästa gång någon uttalar orden på ett annorlunda sätt, tänk vad platt och tråkigt det skulle vara utan olikheterna. Och hur skulle vi utvecklas?
För tredje året i rad kommer här nu listan över årets bästa ord i poplåtar. Eller kombinationer av ord...eller okombinationer av ord... eller...
Här är den i allafall, min lista över de bästa poptexterna i Sverige 2012!
I slutet hittar du en Spotify-lista med alla låtarna/orden samlade. Där hittar du också länkar till listorna över 2011 och 2010-års bästa texter.
Mycket nöje och hör gärna av dig om du exploderade, spottade eller klippte ny frisyr efter listan. Vi kan samlas kring #popord12 på Twitter.
NYTT: Mattias Alkbergs Begravning önskar fridfull jul
Sen satt vi där och översköljdes av den mest insiktsfulla, den mest egna och den svenska popen som har mest integritet, nu och någonsin. Mattias Alkberg med några av landets mest bångstyriga musiker, och då menar jag bångstyriga som i det vackraste man kan vara. Musiker som inte skulle dra sig för att spela upp och ner om det kändes rätt. Och en Alkberg som kändes förlöst.
Härom dagen "avslöjade" massa stora kulturredaktioner att en skiva var att vänta. Något som ni kunde läsa om här på bloggen redan i början av september. Men det är väl precis som vanligt, de där journalisterna, de trötta jävlarna, väntar på pressmeddelanden och snor sedan formuleringar rakt av. Sitter och väntar, kulturjournalistik ska tydligen inte handla om nutiden.
Och så här lagom till julafton, högtiden som på många sätt går precis tvärs emot vad MAB är, släpper man en låt, Skända flaggan. I vanlig ordning är det en tvist, lyssna noga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)