Joel Alme på Södra Teatern: Borde ha dansat mera

När man jobbar med nyheter sjunker intresset desto längre bort händelsen sker. Det är en naturlig reaktion för oss människor, vi behöver kontakten, känna igen oss för att riktigt förstå och bry oss. Det går inte att ta in hela världen, den är för stor. Då blir det som händer runt knuten, det som är nära, som vi ser varje dag, då blir det mest intressant.

Inom kultur är det precis tvärt om. Ju längre ifrån desto mer intressant. Det lokala, det hemifrån, uppfattas som mindre bra och får kämpa för att uppmärksammas. Upp och nervända-världen.

Live: Asha Ali spelar Masquers Stark Naked i en källare

I går var det släppkalas för bästa Masquers coverskiva. Och vad kunde då passa bättre än att andra artister fick göra Masquer-covers? Rättvist kan man tycka. Hur som blev det underbara versioner av Per Egland, Asha Ali, Therese Johansson (från Lowood) och Helena Gutarra och Torbjörn Gjers (LaPuma). Går inte att utse vad som var bäst, för alla gjorde fantastiska versioner! Egland var sprödare än någonsin, Johansson stark, Ali enkel och rättfram och sist bränner LaPuma till med en elektrisk pärla som nästan fick mig att börja lipa.

Video: Pajala Truck Co med hyllingen Tornionlaakso

Kommer ni ihåg att berättade om The Magnettes för ett tag sedan. Och att jag skrev hur de var ett av alla bra band från Pajala? För ni som hänger med här känner ju redan till Pajala Truck Co, och nu har det fina bandet släppt ny video och singel släpps i morgon måndag.

Videon är ett stycke mästerverk i sig. För ett tag sedan annonserade bandet i Norrländska Socialdemokraten, man sökte bilder till sin video. Och eftersom videon är en hyllning till Tornedalen, ‪Tornionlaakso‬, så kom det såklart en massa fantastiska bilder från just dalen.

Detta är 365 dagar senare - efter 28 oktober 2011

Hur jag än försöker börja den här texten blir det fel. Jag har tydligen fortfarande svårt att tänka mig att det har hänt. Eller det vet jag att jag har. Samtidigt vittnar högen av papper i mitt köksskåp om att det verkligen har hänt.
Vågar inte röra högen med papper, vågar inte läsa. Försöker förtränga. Kallar högen med papper för Helvetet. Tänker att jag en dag ska bränna Helvetet, det ska brinna i Helvetet. Med lågorna mot skyn ska Helvetet försvinna. Att få ro. Samtidigt är jag rädd för att någon kommer i efterhand och kräva mig på just de där papperna, och när jag då berättar att jag eldat upp dem börjar allt om igen. Att jag kommer få stå tillsvars för att jag satte eld på Helvetet, att det var mitt eget fel att Helvetet fanns. Och det man har skapat kan man inte elda upp. Man får inte elda upp.
Det är min värsta mardröm just nu, allt allt faktiskt inte är slut. På ett sätt är det helt sant, oavsett om Helvetet finns kvar eller inte. Det är inte över. Det kanske aldrig går över. Helvetet resulterade i Helvetet, och det helvetet går inte över.

Jag tänker nu berätta vad som hände efter den 28 oktober 2011, då jag blev överfallen av vakter på Kulturhuset i Stockholm, hur jag hamnade i rättegång och hur allt ser ut just nu.

NYTT: Navet släpper låtteaser - så låter toppnya Anthem

Vi har fått vänja oss vid att fina Navet förser oss med små inblickar i det arbetet fram till nya skiva. Nu har det kommit ytterligare en, Anthem kallar de den här svävande låten. Julia sjunger bättre än någonsin, och produktionen har tagit många steg uppåt.

Stora saker är på gång i Navet-världen. Riktigt stora. Men de får ni vänta på ett tag. Under tiden lyssnar ni på detta snapshoot under Läs mer. (där hittar du också fler filmer som innehåller bitar från osläppta Navet-låtar, samt en tjutitt på deras underbara sångbås... )