Skiva: Magnus Ekelund & Stålet Sameblod (9/10)

Popmusik kan vara viktig. Ständigt blandas politik och pop för att föra fram budskap som annars fastnat i huvudet på några få utvalda. Det korta formatet på en poplåt gör det hela mycket lättillgängligt, du behöver bara avsätta några minuter av din dyrbara tid för en dusch som i bästa fall gör dig till en bättre människa. Sen finns det låtar som förmodligen kan göra ett helt land bättre. Så viktig kan popmusik vara. Så viktig är Magnus Ekelund & Stålets nya ep Sameblod.

Häromdagen var det nationaldag. Mitt i vintern firar samerna sin nationaldag. Sändes den på tv? Gick det något radioprogram? Stod någon upp och berättade i klassrum och föreläsningssalar om samerna och deras kultur? Förmodligen inte. Sverige har en ursprungsbefolkning som vi behandlar likt de vita behandlade indianerna. Minus att vi inte gett samerna några kasinon.

Sedan 1989 är samernas kulturer skyddade av FNs ILO konvention. Den ger urfolk över hela värden ett värde, rättigheter och rätt till land och vattenområden där de levt under hundratals år. Rätt förnuftigt och självklart. Att samerna i juridisk mening är en urspungsbefolkning.
Sverige har inte har inte anslutit sig till konventionen. Ja, du läste rätt, vi som land tycker tydligen inte att samerna ska ha några rättigheter. Norge skrev under 1992 som exempel, Danmark har också godkänt, varför Sverige inte gjort det förstår nog ingen. Förnekandet av samerna som folk fortsätter med andra ord. Utredningen, denna bland byråkrater så älskvärda syssla, fortsätter.


Magnus Ekelund är same. Hans farmor var Ellen Kitok Andersson som tillsammans med sin mor Asa Kitok var två förgrundsgestalter inom den samiska rotslöjden. Som förde det samiska arvet vidare in i modern tid. Tog traditionerna med praktisk slöjd och gjorde den till konst. Ekelund gör det samma. Och han gör det med kraft.

Sameblod är alltså namnet på Magnus Ekelunds nya ep, och låtarna tar avstamp i just det, blodet. Det inleds med Här kommer solen, en ny gammal låt som inte kom med på albumet Svart flagg förra året men som varit med sedan Magnus började göra musik på svenska. Ekelunds röst ekar ut, likt ett skakigt rop på hjälp.

Produktionen är spröd, närgången och skrämmande modig. Likt en modern jojk fyller den där rösten mitt huvud. Det är allvar nu. På hela skivan blöder orden, berättar av folket utan land, om känslan av att inte tillhöra varken det ena eller det andra. Att vara främling i sitt eget land, samtidigt inte ha något eget land att gå tillbaka till. Att växa upp i ingenmansland.

Naturen gör sig ständigt påmind i Ekelunds texter, en natur med eget väsen. En jord att lyssna på, som styr dig. Det är bländade vackert. Snirklar sig fram mellan träd och himmel, du är bara en liten del av det stora hela. Här i ingenmansland är du aldrig så ensam.

Så gäller det då Sjätte februari, döpt efter samernas nationaldag. Och här kommer den viktigaste texten, ett plågat uttryck, en man utan land och tomheten. Om en kultur påväg att försvinna, Ekelund vill bevara samtidigt till vilken nytta.

Mitt blod rinner in i en gråzon
Det finns inga spår att gå bakom

Jag ryser hur bra det där är, att några få ord kan förklara stämningen hos ett helt folk.
Att förlora sitt arv, sin historia, är det värsta som kan hända en människa. Att tappa fotfästet. Att det sedan beror på andra hurvida ens folk är viktigt eller inte, det är väldigt svårt att ta in. Jag kan inte förstå hur det känns. Sjätte februari gör ett försök att förklara och det greppar hårt i mig. Det är en viktig låt, en sång som bör skapa debatt. Med texten direktsänt från ett hjärta i skräck.


Magnus Ekelund träder mer och mer fram som samernas talesman, hur mycket eller lite han vill det. Han har lärt mig saker, han tvingar alla att läsa på mer och det är här han gör något viktigt. Han använder sin scen, sitt uttryck, till något mycket större. Det mina vänner är långt mycket viktigare än sånger om hjärta och smärta.

Betyg: 9/10
För att med modig hand, både i musiken, produktionen och i texterna föra fram en undangömd och av landet Sverige borttrollad kultur gör Magnus Ekelund & Stålet resan rakt in i mitt hjärta. Pop på svenska blir inte viktigare än så här. Utan plakat och pekpinnar sätter Ekelund igång en lavin. 
  
Magnus Ekelund & Stålet – Sameblod (Teg Publishing) släpps den 8 februari. Här kan man beställa.

UPPDATERAT: Nu finns skivan på Spotify också.

Senare i år kommer också hans andra fullängdsalbum Det definitiva drevet.


Magnus Ekelund har den här vintern varit en upptagen man. Turnéerna har avlöst varandra, både Jakob Hellman och Mattias Alkberg har fått sällskap. I vår fortsätter tåget med fler städer, fler scener. Både som sidekick och på egenhand. Missa inte!

17/3 Narvik (No), Vinterfestukan
12/4 Malmö, Debaser w/ Jakob Hellman
13/4 Borlänge, Bolanche w/ Jakob Hellman
14/4 Norrköping, Dynamo w/ Jakob Hellman
20/4 Uppsala, Katalin w/ Jakob Hellman
21/4 Göteborg, Stadsteaterns Foajébar w/ Jakob Hellman
27/4 Umeå, Scharinska Villan w/ Jakob Hellman
28/4 Piteå. Studio Acusticum w/ Jakob Hellman
04/5 Eskilstuna, Brasserie Le Grand w/ Jakob Hellman
06/5 Stockholm, Södra Teatern w/ Jakob Hellman
25/5 Östersund, Club Corazon
31/5 Malmö, Debaser 
02/6 Stockholm, Debaser Slussen

Tillsist:
Ja, tillslut trillade jag dit och började med betyg. Får se hur det håller i sig. Världen är föränderlig.

Tom Jerry Boman