Mellan pengar och känsla

Share|

Almost Famous skulle kunna vara årtiondets flopp. Showcasespelningar brukar vara stela, korta och inte sällan helt överladdade. Allt står på spel. Samt att det minglar runt en massa skivbolagsfolk som egentligen inte gillar musik utan bara ser dollatecken.
MEN, Almost Famous är inget av det där. De lyckas som vanligt blanda branschfolk och vanlig publik. Det är en jävla trevlig stämning helt enkelt. Det här smittar av sig på banden, de hänger i baren och går sedan upp och spelar. Inga konstigheter. Formatet gör sitt, tre band 20 minuter var. Perfekt.
Och flytten från Nalen till Lilla Hotellbaren var ett genidrag. Mer folk som bara glider förbi och kanske upptäcker något nytt.



Tidigt i våras började spänningen inför Talvatisfestivalen i Jokkmokk byggas upp. Ett av banden som jag gillade från första lyssningen var Boden (nu rätt länk). Spelningen gjorde mig inte besviken! När jag lämnade Norrland tänkte jag att det där bandet kommer jag aldrig få se igen, så lyckan var stor när de nu kom hit!

Snärtig, rak hittig musik men ändå med en sorts humor som man sällan hör i de här banden. Många verkar välja mellan: Antingen kommer vi in på radions listor eller så skriver vi texter med glimten i ögat. Boden parerar lyckat mellan dessa två. Dunderhitten ”Släpa med mig hem” får till och med gamla garvade artister i lokalen att tjoa till, det svänger nått så in i helvete! Och på sina ställen är Boden ett nytt Kent… nä, inte Kent nu, Kent -94.

En gång i forntiden höjdes ett ögonbryn på Göteborgspostens nöjesredaktion när jag intervjuade The Shiloh. De var inte beredda på att jag, popsnubben, skulle ha något intresse i det här stundtals pompösa och over-the-top bandet. Men jo du, det är jag. Det hela är mycket enkelt, The Shiloh gör inte samma som andra svulliga band, de gömmer sig inte bakom ljudmattorna och finliret. De fattar att en bra poplåt är en bra poplåt, oavsett kostym. The Shiloh är lika delar Ola Salos Jesus-opera, Elton Johns mest briljanta pianoballader och replokals dekadens. De slänger sig vant mellan indiecredd och total försäljningsdominans. Precis som Boden lyckas de väga upp tankarna på genomslag med integritet.

The Shiloh hittar du också på Spotify.

Tillsist:

Andreas Moe har inte fattat ett skit. Han flörtar endast med skivbolag, han kommer säkert spelas på radion men ingen kommer bry sig. Branschen kommer tro på honom men ingen kommer bry sig. Han kommer få göra både en och två skivor men ingen kommer bry sig.
Så, bry dig inte. Jag tänker inte ens länka...















Jerry Boman