Kanske lite sol på det ändå

Någon frågade i en kommentar om jag var en tönt. Förmodligen är jag det. Jag gillar inte solen, jag gillar band som ingen annan bryr sig om, jag gillar inte sport, jag gillar små jävla festivaler som finns bara för att jävlas, jag gillar inte bilar, jag gillar att cykla långt/länge, jag gillar folk som helt utan att tänka sig för fixar saker, jag gillar inte frågan "Vad drar du in på det då?". Vidare klär jag mig i färglada kläder för det gör mig glad. Och så gillar jag att lipa till far-dotterscenen i Armageddon. Så nog är jag en tönt.
Nästa fråga från samma person var om jag fick ligga mycket. Någon som är anonym hänvisar till ett "Vi" som är oroliga att jag inte får det. Va inte det. Tänk mer på er själva, istället för att kommentera den där töntens blogg. För vem vet, oliggande som ni tror jag sysslar med kanske smittar? Då borde "Vi" vara riktigt oroliga.

Har sett EPs Trailer Park en herrans massa gånger på senaste tiden. Det finns en risk att man tröttnar.
Desto gladare blir jag på Debaser Slussen denna tokvarma kväll, för när EPs tidigare spelat mot det perfekta så verkar de denna kväll gjort tvärt om. Det distar, det brölar och det skramlar. Så mycket Gotländsk americana nu kan skramla. Men kontrasten är uppenbar och fin. Likt tomma oljefat med småspik bygger de om låtarna och få ännu mera svärta. Allt låter som de kopplat in sina djupljudade gitarren och orglar till små små förstärkare. Kanske är det ett trick för att visa hur mycket de egentligen låter. Man missar ibland melodierna när EPs mjuka anslag gör entré, men den här kvällen få de ta plats och visa att det är en trio med otroligt behaglig känsla för form.

Som ni vet har jag den senaste tiden fastnat en smula i inlandet och i Norrland. Det hela fick sin energi från min helg i Jokkmokk. Lugnet och klarheten satte fart på något.
Anderas Stellan är skogspop. Av finaste slag. Trots att han är uppvuxen i Bredäng så är han på scen ett naturbarn, både musikaliskt och fysiskt (han är barfota).
Jag gillar det mycket! Svenska texter, besynnerliga slingor som bäddar in mig i mjukmossa. En lövskogsberikad rundvandvandring bland solvarma klippor. Kasta kottar. Göra mönster i fjolårets löv. Semesterpop. En form av ursprungs dekadens, en avslappnad andning som har mycket lite att göra med asfalt och farliga nätter. Anderas Stellan är spelar musiken som borde pumpas ut i tunnelbanan mitt i rusningen. Skulle lugna ner en och annan resenär…
Ja, just det. För er som undar, ja det är han som spelat med Dungen. Och Anna Järvinen. Och Dreamboy. Och ja, det är han som sköter ljudet på Landet. 

Tillsist:

Irene blev Tobias Isaksson. Som blev T Isaksson. Som blev Azure Blue. Och här är ytterligare en demo… men jag fattar inte varför den ska kallas det, säger någon så längre? Jag tycker vi struntar i vad det är och njuter i stället av ytterligare en superlåt!
Two Hearts (demo) by Azure Blue


 Tillsist2:

Som jag skrev, jag gillar inte solen. Gillar inte att sitta i solen. Gillar inte att sitta i solen och få reda på att Jens Lekman plötsligt har släppt en mixtape och jag inte kan lyssna på den!
Här är den i allfall och den är alldeles bedårande.

A Summer in 3/4 Time

Au Revoir Simone - Shadows (Jens Lekman's remix) /// Barbara Mason - Oh How It Hurts /// Thomas Mapfumo - Madiro /// the Morning Benders - Excuses /// dialogue from Gregory's Girl (1981) /// Chad & Jeremy - Everyone's Gone To The Moon /// music and dialogue from Day Of The Locust (1975) /// Eggstone - Birds In Cages /// Pete Drake - Forever /// Armando Mantovani - Around the World /// dialogue from Puberty Blues (1981) /// Jane Morgan & the Troubadours - Fascination /// Armando Trovajoli - L'Amore Dice Ciao /// Sharon O'Neill - Puberty Blues /// Like A Sleepy Blue Ocean

Plötsligt blev en Spotifylista väldigt…tråkig.

Nu kände jag att en stund i solen kanske inte är så dåligt ändå. Om man har så här bra musik med sig.

Jerry Boman