Med en påse hö i handen

Armand Mirpour är den sortens kille som många är rädda för. Han är trevlig, han är superbegåvad and he's got the look. När han ställer sig i baren på F12 Salongen för ett akustiskt set så blir det enormt nära. Armand sjunger inte ens i micen, han får varje låt att framstå som det spontana mötet mellan människa och toner. Det är lätt, det är vackert och det är innerligt. Mirpour passar lika bra i de fina salongerna som nere i en svartkubbskällare.
Lyssna på Curly Boys Law (step aside), en låt som sätter sig direkt som också har det där lätta. En mjuk behaglig känsla och så en refräng som jag vet både en och tio skulle dö för att fått till.
Att få stå där bland det fina folket och lyssna kändes exklusivt. Tror inte det blir så små spelningar Armand mycket längre…
Går man sedan in på killens Myspace så hittar man en liten hemlis, en låt på svenska! Mycket bra!

Ute på F12 terrassen är det Flyktsoda med Gustav, Emelie och massa andra. Bra musik! En fin fin pianokonsert med Linnea Jönsson från Those dancing days blev det också. Kolla klippet nedan, en riktig Håkanklassiker ger hon sig på!

På det hela en trevlig kväll men en smula för många rika krösusar med taskig attityd. Och att ta 120 spänn i inträde kommer jag aldrig att förstå!




Torsdag:
Hemma hos Fanny har flyttat upp från Pet Sounds Bars källare och landat på Sjöfartshotellets tak. Årtusendets utsikt!
Hamnade tillsist på Spymaln med en påse hö i handen… fråga inte...







Jerry Boman

Bookmark and Share

Inga kommentarer: