Stefan Randström ser sig själv som Gud. Fast ändå inte. Han sjunger att han är Gud, men det är mer en anledning till att tänka efter. Just nu kan egentligen vem som helst utropa sig som Gud, bara du har en blogg, ett Twitterflöde eller en klubb. Allt är så enkelt. Du är Gud, jag är Gud och hon där borta i hörnet är Gud. Alla i sin egen värld. Gud, Gud, Gud.
Stefan tror inte att han är Gud. Nä. Han tänker nog mer på att alla ska ha trevlig och må bra. Stefan är en sagoberättare, en till vissa delar större än livet-kille. Det är liksom inget som biter på denne hattpryda berättare. Med sitt enormt duktiga band står Randström över sånt som kallas trend. Och det enda sättet det här kan sluta på är… tystnad. Ja, förmodligen kommer ingen lyssna, inte förrän om 50 år. Då kommer ni plocka från den här sidan ur internets djuparkiv och förvånas hur stor tidsmarkör Randström ändå var. Utan att vackla runt bland ”just nu”-musikstilarna är han precis inget annat än just nu. Han lyckas sätta fingret på nuet helt utan att blanda in så fjuttiga saker som statusuppdateringar, tubemania eller HDtv. Han berättar om läget i staden på ett mer mänskligt sätt, bortom den teknik som vi tror formar oss. Något händer, vi vet inte vad. Vi förändras.
Och vet ni vad? Då, om 50 år, kommer ni ångra er att ni inte lärde känns Stefan.
Tillsist:
Moa och Erik spelade väldigt bra musik! Håll koll på var Play it again Rod dyker upp nästa gång!
Tillsist2:
Jag hoppade högt när jag såg att SVART ska spela på Midsommarfestivalen.
Tillsist3:
Gillar mycket att Hästpojken-Martin gillar Legenden! Känns bra att inte vara helt själv...
Tillsist4:
Detta var inlägg 800... alltid något.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar