Härligt hantverk.



I tider som dessa kan man lätt få för sig att alla hantverkare är trevliga, vet vad de gör och framförallt är kommunikativa/verbala. Allt är televisionens fel. För i våra rutor rör sig hantverkare vant mellan olika rum och fixar snygga saker. Snabbt, enkelt och samtidigt som det pratar om vad de håller på med. De är välkammade och ser skön avslappnade. Visst, ibland kör det ihop sig men de skyller inte på någon annan utan biter ihop och får jobbet gjort.

I tider som dessa kan man lätt få för sig att alla musiker är duktiga, vet vad de gör och är visuella/sköna på scen. Ingens fel egentligen, men i vår värld snurrar det runt drösvis av datoriserade musiker som genom ”den senaste studiotekniken” får oss att tro på deras förträfflighet. Snabbt, enkelt och exakt vid rätt tid mixar de ihop en hit. De är välkammade och ser sköna ut på promotionbilderna som någon elev från gymnasiets medieprogram photoshopat vackra.

Som tur är finns det riktiga artister, folk som inte riktigt bryr sig men som ändå är väldigt, väldigt bra. Som bara genom sin närvaro får en att känna trygghet om musikens framtid. Band som genom sitt sätt att vara, på och utanför scenen, bevisar att det inte finns några korta vägar till en bra låt. Att ett band aldrig kan bli större än en trevlig känsla.

Efter att ha sett Children Come On på Storan i lördags så fattar jag. CCO är precis ett sånt band. De är en bunt sköna typer, var och en med sina egenheter, men där summan blir fanimig magisk. De sitter inne på en hög med låtar som funkar så bra live att man kan börja lipa. Det är glädje, men inte överdåd. Det är sorg, men inte kommersiell tragik. Det är England, men ingen taxfreekopia på vägen dit.



På tal om att lipa, jag började ju inte gråta som jag trodde. Istället stod jag där med ett fånigt leende. Hela konserten. Den eventuella folkölsfyllan som skönt infunnit sig ökade och blev en mjuk matta runt mitt huvud. Samtidigt som sinnena skärptes.

Bäst var Damn this little town, ett ärligt försök att göra upp. Med hjärtat i handen och ödmjukheten i en ryggsäck. För egentligen, vems är felet när en stad inte funkar? Ja, precis…



Lite senare kom det ”hemliga bandet” upp. Gorillakillarna
Jag kan sluta skriva här, det är inte min sak att bedöma om en bunt testosteronstinna barbröstade punkare som blandannat drog i väg Ebba Grön-covers är bra eller inte. Jag hade ingen snefylla den här kvällen… Ett plus dock för den totala närvaron och faktiskt finliret. Ett extra plus för den otroliga blandningen på live band. Det är modigt.

Ett stort jävla mega plus till Populär-Anders den här kvällen! Han drog iväg låt efter låt som var tokbra! Jag saknade någon att dansa med…
Så allt snack om att det har spelats dåliga låtar på Populär tar jag härmed tillbaka. Har också fått en lite sorglig förklaring till varför det eventuellt har varit en dipp i skivspeladet under hösten.

Tillsist:


Med risk för att bli utskrattad och utan humor vill jag bara säga att Maskinens låt ” Alla som inte dansar” inte är speciellt kul. Det är en catchig låt jo jo… men det är inte okej att ta kraften från ett ord som våldtäkt.
Jag tror ju inte att det går runt så många våldtäkts män på våra klubbar, sifforna är nog inte värre där än någonannanstans. Och jag tror såklart inte att herrar musiker verkligen menar vad de sjunger...

Låten kommer spelas överallt och alla kommer sjunga med…och le. Det är fan inget att le åt! Ni får anstränga er lite mer om ni vill uppröra på riktigt, och eventuellt säga något.

Lägg av!

Alla som gör en sådan låt är väldtäktsmän.
Sådär, nu fick ni tillbaka. För jag kommer inte dansa alltså sa ni samma sak om mig...

Tillsist:

Nu är det klart att den 19 december på Sticky blir en skön kväll!
Kolla in här:

Frida Sundemo, Children Come On och Lisa Pedersen. Mer eller mindre akustiskt.

Alla kommer hjälpa dig skapa skön vinterstämning. Tobbe från Irene kommer bjuda på det bästa ur sin skivback. När han vilar tar jag över skivspeladet.
Ingen danskväll, bara en kväll för modigt folk som vågar slappna av. Kom!

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

4 kommentarer:

coolyourboots.blogg.se sa...

Tänkte bara tipsa om Kusowsky / Anttila på Härlanda kulturhus nu den 14e dec. Vore kul om du dök upp.

Anonym sa...

Tönt! Maskinen kör över dig varje dag. Och förresten, särskriv aldrig våldtäkts man..

Jerry Boman sa...

Anonym: En tönt är den som inte vågar skriva ut sitt namn... Men men hugg på att jag är dyslektiker. Det är storsint och viktigt. Större än att ta udden av ett grovt brott.

Anonym sa...

Så det va inte OK när Kurt Kobain sjöng "rape me" heller?.