Bjuder på ytterligare ett klipp från gårdagen, denna gång från Strand:
Javisst, jag kryssade mellan Tranan och Strand. Hårt liv att gilla mycket musik.
Mer med Sarah Riedel här.
Jerry Boman
Mitt Piano från Tranan
Så här skrev jag förra året:
Sommrens låt:
Mitt piano med Du säger ingenting det säger allt
Vilken poplåt, jag vill klä mig i mina färgladaste kläder, måla naglarna glittriga och fjortishoppa utav helvete!! Jag är kär! You had me at hello-typ!
Alexandra Ramnewall bor i Stockholm men kommer från...Mjöback utanför Borås.
Mer Mitt Piano här.
Jerry Boman
Stockholm blir mitt hjärta
Fredag:
Göteborg är en liten stad - alla känner alla, precis som i Stockholm.
Henrik Berggren, 2001
En fredag på Debaser Slussen 2010 blir detta väldigt påtagligt. Det vimmlar av släktingar, arbetskollegor, buksystrar, före detta antagonister numera vänner, kompisar och en massa annan massa löst folk som alla känner varandra. Stockholm krymper framför mina ögon och det är faktiskt rätt skönt.
Det snackas om plastpåsar, gråtande män på webben, farfarsgraden och båtturer. På scen står till en början Kiki Pau och de är tokkassa. Jag gillade vad jag hörde över bredband men live var det…Nepp.
I båset hittas en härlig trio, Johan Hedberg, Smygarn och Honeydrips-Mikael. Bra grejer spelas.
Sedan kommer det här:
(egentligen körde jag tvåkamera men ett tekniskfel gjorde så det inte funkade att klippa ihop)
Jag har som ni alla vet följt Palpitation från ”vi har tre vänner på Myspace!”, via festivaler, klubbr, runt på båtar och till nu. Och jag tänker fortsätta, Palpitation är fortfarande ett av de bästa band jag hört! Nu låtarna har utvecklas och det låter bättre än någonsin, sitter mer ihop. Trumpeten är numera permanent och det gillar jag. Rösten, denna hårdrocksröst, så rätt, så skör och så naken, gör att jag nästan skäms över att jag inte säger det till bandet varje gång. Men hur ska man göra när man plötsligt lär känna ett band som faktiskt är ens idoler? Jag blir fan svettig på ryggen när jag möter dem.
Jag avslutar kvällen tidigt, för uppleva en bilolycka live utanför Debaser och laddar inför:
Lördag:
Herre jävlar vilken fest!
Klubb Hospitals premiär är inget annat en dundersuccé! Pluto invaderas av doktorer och sjuksystrar, Henric de la Cour och Emmon eldar upp publiken, John's Candy får oss att hoppa och skrika (bland annat kör de en helt helt fantastsik cover på Timos ” Fear No Darkness, Promised Child”) och Body Horror skämmer bort oss med sin EBM! Jag får folk att glömma vardagen med livevideoprojektioner och folk dricker vin ur provrör. Det blev precis så galet som vi önskade!
Stort tack till ALLA som kom förbi, och ett extra extra stort tack till Love och Landet för att de så snällt lånade ut sin proj när den inhyrda inte funkade! Alla går till Landet och ger Love en kram NU!
Söndag:
Inte mycket folk alls men väldigt väldigt trevligt på Nada. Jag och Anna (under namnet Hej Stockholm!) spelade idiotlåtar och personalen är ändå trevligast i hela stan! De få som var där verkade gilla musik i alla fall.
Jag börjar gilla Stockholm MYCKET!
Jerry Boman
Vi behöver inte skratta.
Går till den fina baren i källaren. Den fina baren som luktar gammalt kött och ännu äldre potatis. Klubben Spoken word håller en av sina kvällar. Och det är ju en bra grej, bra spoken word, eller vad man nu ska kalla det, kan vara riktigt riktigt bra. Men som jag snart skulle få bevittna, riktigt riktigt dålig.
Okej, håll i hatten nu, ni som jobbar med Spokenword på Underbara bar:
Du är inte en person den här kvällen, du är flera stycken. Du säger att vi inte behöver skratta för det är ju inte standup, det är poesi. Och nä, vi skrattar inte, var inte rädd, vi kommer aldrig skratta. Vi kommer inte heller lyssna på dig eftersom du saknar all form om talang för det talade ordet. Vi kommer inte heller ta något med oss hem, eller jo en lite grej, den fysiska upplevelsen av dödslängtan. Du var så dålig att en PowerPoint dragning om Svenska kyrkans städrutiner i Ulricehamn skulle vara riktig nyårsfeeling. Du var så kass att din bil kommer avyttras i ren skam, dina fotspår sopas bort lika önskade som väggruset på våren och Vesuvius kommer få ett utbrott i ren panik. Du är ett helt korpgäng som plötsligt snikat er in på bänken i en elitseriematch. Du är en säljare utan vare sig produkt eller universum. POI är lika med minus tolv. Du kan gå hem.
Som tur är höll andra högre klass, såklart Alex Bengtsson. In på hans sida och lyssna på hans smarta slagsmål med de kulturfattiga människorna i Pussy Pussy Pussycat! Jag älskar den killen!
Det är alltså Alex som är på bilden. Texten ovan handlar alltså inte om honom.
Nya namn för mig som slog mig med häpnad var Malin Jakobsson, som med sin landsbygds bitterhet fick mig på riktigt bra humör. Som fick singelklubben i lokalen att först skratta och sedan nervöst svälja sin tuffhet. Riktigt jävla bra!
Bäst på hela kvällen var helt klart Lovisa Eklund, hon sprakade hela nervösa emokids-Sverige rakt i skrevet. Alltså inte den där som lyssnar på musik, utan den där klicken som är…nervösa.
Lyssna på det här fina klippet som Oskar Hanska lagt upp från Arvika:
(hum, jag vet inte riktigt, det står att Oscar är fotograf men jag ser honom på bilden tror jag…eller finns det två?)
För övrigt är Eklunds monolog Välkommen till Hemköp så fantastsikt briljant!
Men som sagt, några av er andra vill jag aldrig se igen. Det är inte så att en spokenwordkväll är något öppet hus för er som inte är kul nog att köra standup.
Tillsist:
Jag lyckades notera kanske fem-sex små passningar till staden Borås från de olika artisterna... Vad var det om? Är Borås plötsligt världens medelpunkt? Eller är Borås det nya Färjan, eller kanske mer passade, det nya Ullared. Är Borås plötsligt en populärkulturell fotnot som man måste hålla koll på och slänga sig med bland Facebookuppdateringarna. Kanske går det så långt att någon hösten 2010 tatuerar in BORÅS i svanken. Som en tidsmarkör.
Jerry Boman
Stor premiär!
Kära musikvänner!
För över ett år sedan fick vi en idé och hoppade på spårvagnen i
Göteborg. Vi tog med band som spelade musik, filmade och la ut det
hela på nätet. Det har vi gjort över 60 gånger nu på The Tram
Sessions, och det kommer vi fortsätta med!
Men nu är det vår och dags att lägga båten i sjön…
Stockholm Boat Sessions
Landets huvudstad fick precis en ny scen: Djurgårdsfärjan! Stockholm
är staden med vattnet och då tycker vi att man bäst upplever den från
just vattnet. Stan har också ett levande musikliv med både svenska och
utländska artister. Vi förenar vattnet med musik!
Idén är enkel: Ett band, en låt, en resa. Allt är akustiskt och det är
en tagning som gäller. Det blir unika spelningar, inte sällan får man
höra den kända låten på ett helt nytt sätt.
Med Stockholm Boat Sessions vill vi fortsätta sprida bra musik. Helt
befriat från intervjuer, matlagning och frågesport. Artisterna får
göra det som de är bäst på, att spela musik.
Lite om oss:
Anna Flytström, journalist och videofotograf, jobbat på GT, Göteborgs
Symfoniker, Göteborg City och Djungeltrumman. Just nu hittar du henne
på Aftonbladet och Sofis mode.
Jerry Boman, journalist och fotograf, jobbat på TV4 i Halmstad, Växjö
och Göteborg. Är för tillfället webbredaktör på TV4.se.
Skepp åhoj!
Jerry Boman & Anna Flytström
http://www.stockholmboatsessions.se/
http://www.thetramsessions.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)