Hajen: Jag har vunnit ett piratskepp i en fisketävling

Jag träffade Hajen aka Amanda Bergman på Popadelica. Men det var nära att det inte blev något alls:



Och som sagt:
Jag kan bara säga och rekommendera att du klickar på HD symbolen eller ännu hellre dubbelklickar på filmrutan här så du kommer till min kanal på Youtube och klickar sedan där på HD. Har du en äldre dator så låt klippet ladda klart fört innan du trycker på Play.
Riktigt go bild blir det då!

Jerry Boman

Diverse händelser

Ja, jo jag var ju som ni ser på Popadelica och det fanns en del saker som fastnade mer än andra.



Le Galaxie
Irland är ju ändå pubbandens heliga land, de där ölkära banden som vet hur man får igång ett stomp. Därför är det nu helt logiskt att den bästa elektroniska popen kommer från Dublin. Le Galaxie är din dansdröm, eurodico smockar rakt in i väggen med distade gitarrer och levande hårdslåend trummis. Lilla Rotundan gungar, det är dancemayhem! Lekfullt och uppkäftigt kastar irländarna en blandning av analogsynthar och uppklippt pixelpop rakt mot oss. Faktiskt, golvet går i självsväng och armen åker i luften. Viken resa!
Det är bandets första spelning i Sverige, men redan nu är vi många frälsta. Mot slutet kommer en av bandets polare upp på scen, en underbar snubbe som skapar än mer stämning med hemmagjord dans! Underbart! Tänk Bez direkt från puben!
Det sista som händer är att killen på bas kastar sig ut i publiken och blir runt buren i flera flera minuter innan nästan hela publiken bär ut honom och konserten är över. Det var sektvarning och jag gillar det! Le Galaxie är Gud!



Movits
Än mer dans, riktig dans, blir det till bandet som mycket snyggt blandar jazz, Ratpack estetik, storbandsfyrverkerier och ordflätor. Om du lyckas lyssna på det här mer än 20 sekunder och inte börja svänga på benen finns du inte!
Movits är spring, full fart rakt ner på stan och över torgen. Spring. Spring. Sanna aldrig upp. Det är Sinatra på fel hastighet, swingkids i ultrarapid. Las Vegas nere på gatan!



Babian
Shit vad jag ler till det här! Babian har hela världens självförtroende och nog fan finns det fog. Det låter likt fyra killar möts på Möllan, delat en hink öl och startat band. Pang på bara, men känsla för oneliners. Det är är smartare är det där andra djurbandet från Skåne som låter lite likt, och den stora viktiga skillnaden är att hos Babian hittar man mörker. Mitt i alla roliga miner finns det ensamhet och utanförskrap. Lyssna på "Jag exploderar om du säger nej", den bästa låten om sexuellfrustration sedan "Ska vi plocka körsbär i min trädgård"!







Sen var ju Järvinen bra (det är inte många som kan fånga en halvloj sporthall kvart över tre en solig eftermiddag), och Hajen (som spelar dragspel väldigt vackert). Och Au Revoir Simone (som i de nya låtarna är betydligt hårdare, mer parkeringshus än sommaräng).

Popadelica är överlag en väldigt fin liten festival, stort plus att de serverade Tzay! Världsklass!



Hemma igen och Kontikis 2-års jubileum, glest med folk men Dapony Bros gör en unik spelning. Även med bara halva bandet på plats visar de hur man med humor och oblyg spelglädje fångar en liten och tvekade publik. Fortfarande håller de numera rätt gamla låtarna, för det är hela tiden in progress, alltid något nytt. Och Vanilla Ice-covern "Ice Ice Baby" är bara så fel att den blir rätt!
Men det viktiga är att Dapony tar sig an varje situation som om jorden går under i morgon, de är underhållarna. Detta gör de utan att fjanta bort sig, de håller hög höjd.
Nu väntar jag spänt på nya videon, det kan vara så att en kändis är med i den...



Ny kväll, nytt jubileum. Svanen fyllde tre år och på scen ramlade Almedal in. Almedal gör mig solskensglad varje gång. Med nya låtar på fickan tar de mig tillbaka flera år i tiden. Almedal har nämligen gjort en låt som heter "Picassoparken". Säger kanske inte gemene man så där hemskt mycket men just den parken ligger i min födelsestad Halmstad. Men det är inte av nostalgiska skäl jag gillar låten, utan för att Adam liksom jag har en törn i sidan av den där stan.Vi har förmodligen helt olika anledningar till varför vi inte gillar västkustenspärla, men jag känner mig mindre ensam med den där låten på agendan.
I vanlig ordning brakar stället fullständigt när raderna "Stod på Almedal och hoppade på en spårvagn. Tänkte ta mig uppåt. Hamnade på Valand Sprang i dina fotspår med hundarna på Vasagatan" kommer. Hela tiden en allt igenom fantastisk låt, som jag förmodligen kommer tvinga personalen på ålderdomshemmet att spela någon gång i framtiden.
Sista spelningen med Almedal för Emil, han verkar ha något nytt på gång som han hotade med. Alltså, han sa något om att man måste gilla det...

När jag skriver det här sitter jag på en buss till Stockholm.Väljer mellan två ställen på S att gå ut på ikväll... Svårt val!

Tillsist:
En liten intervju med Hajen från Popadelica är på väg upp...

Jerry Boman

Babian: Det här är det enda band vi spelat i som inte innehåller några kvinnor

Jag hängde som sagt mycket i solen på Popadelica, men kollade ju såklart även in en massa band. Och snackade med en del. Här kan ni ser hur det gick till när jag kom på kollisionskurs med Babian:



Jag upprepar:
Jag kan bara säga och rekomendera att du klickar på HD symbolen eller ännu hellre dubbelklickar på filmrutan här så du kommer till min kanal på Youtube och klickar sedan där på HD. Har du en äldre dator så låt klippet ladda klart fört innan du trycker på Play.
Riktigt go bild blir det då!

Tillsist:
Dapony Bros på Kontiki ikväll kommer bli TRÅNGT!

Jerry Boman

Järvinen: Jag måste bli en bättre envåldshärskare

I helgen var jag i Huskvarna och gled runt på Popadelica. Bland annat träffade jag Anna Järvinen:



Jag kan bara säga och rekomendera att du klickar på HD symbolen eller ännu hellre dubbelklickar på filmrutan här så du kommer till min kanal på Youtube och klickar sedan där på HD. Har du en äldre dator så låt klippet ladda klart fört innan du trycker på Play.

Fler intervjuver och grejer från Popadelica kommer.

Jerry Boman

Ja men okej då.

Alltså, det är för varmt för inomhus vänner men ändå, här kommer lite nya internetvänner:

Fulmakten
Minimalpunken är här! Och du kommer slå sönder fönstret!
(och hur var det nu, först The weather in sweden/Salty Pirates trummis fram och blev halva Almedal, sedan gick deras trummis fram och blev Fulmaken eller?)

Elisabeth Johansson
Lyssna på I love you more…

We are the storm
Bra med band som fattat att bandnamnet kan utrycka något. Skrikpop som överröstar stormen!

I helgen blir det en jävla massa sol och sedan Popadelica i Jönköping. Du kan vänta dig goa intervjuer med Hajen, Anna Järvinen och Babian. Japp, nu blir det ännu mer rörligt på bloggen!

Tillsist:


Sjukt bra låt och helt klockren video!
Mer med Steget hittar ni här!


Tillsist2:
Jag har hostat i två veckor…Någon som har något tips?

Jerry Boman

Livet är för jävla kort för svart

Klicka för större bild

Jag tror ni håller med, det är väldigt mycket män just nu. Eller rättare sagt hela tiden. Och Jerry tjatar hela tiden om att det bara är män och jag är en man så allt går förmodligen bara runt runt runt…
Men så kommer då det där bandet som bryter tystnaden, det där bandet som du faktiskt måste vara modig för att gilla. Män i kavaj behöver men inte riskera något för att gilla, det sitter på pränt både här och där. Men män i undersköna färglada drakkostymer med tillhörande byxa och bakfyllesmik måste du vräka ut allt på golvet för att gilla. Du måste våga stå för dig själv för att gilla dem, för innerst inne är du en feg lite råtta som bara springer efter råttfångaren.

Det här kommer ändras, snart står du där och ber om en plats längst fram när Kavalleriet spelar. För ibland händer det, ett band tar steget och förändrar något. Den här gången inte i grunden utan mer hur man ser på band som en helhet. Att allt är viktigt. Även om nu Kavalleriet gör pop så finurlig och bra att du slår kullerbyttor så har de något mycket mer. De har tänkt.

Ta bara grejen med kläderna. Ja, du ser ju själv, när såg du något liknade senast? Nä precis. Och det är inte något spex, det är allvar och kläderna är mycket fina. De passar in, lika så sminket som även hela kompbandet har.
Kavalleriet befinner sig i gränslandet mellan festen och dagen efter, mitt i den blå timmen. Vargpasset. När allt vanligt förnuft löses upp och du kan bli väldigt sorgsen. Samtidigt spritter det i benen, dina vänner är där och musiken är på topp. Kvällen har suddat ut dina ögon, slitigt sönder hjärtat och hoppet. Ändå dansar du. Det är en märklig tid.

Om du då gjort som de flesta manliga musiker här, då hade du fortsatt supa, allt är en tävling. Du hade varit ängslig och tårögd. För det får man brudar på. Eller du får lätta flickor på det, de som går på hela kavajenprylen.



Nu står jag där och får tårar i ögonen för Kavalleriet är så bra, på riktigt. De är så fina, ni andra kan sjunga om er utanförskap och er skit. Men hur mycket utanför är ni egentligen i era rutiga skjortor och era hej-på-dig-åh-hej-på-dig. Kräng på er de vackraste kläder om ni vågar! Ger er ut på tunna isen, sätt sprätt på credden. Dränk luggen i bensin, tänd på för fan. Bli odödlig och upplös dig själv på samma ruta.

Rent krast är det trallvänligt. Det är en fin känsla när vi är många som sjunger med:

Tänk så mycket skit man måste se för att bli fri

Men det kan ju också vara så här, Kavalleriet finns bara för att göra mig lycklig. Vi tar och kollar av några parametrar:

Pop. Check.
Tamburin. Check.
Smink. Check.
Färgglada kläder. Check.
Dubbelsång. Check.
Oneliners som man kan ta med sig. Check.
Visselvänligt. Check.
Trummor i marchtakt. Check.
Jag slutar där.

En grej till bara, roligt att se bandet, de verkar tycka det här var det roligaste de gjort sedan de fick ligga nyktra. Man blir glad av att se glada personer på scen! Och ja, Kavalleriet kan vara det minsta bandet som både har med sig kostymansvarig och sminkansvarig. Efter sånt finns det bara en väg. Framåt! Uppåt!

Nu tänker jag följa Kavalleriet underförstådda programförklaring: ut och klä mig fint varje gång. Livet är för jävla kort för svart! Yaihay!

Kolla gärna in fler klipp från konserten här. Bättre ljud å grejjor.

Tillsist:
Har nu läst boken om Broder Daniel… Jag är faktisk besviken. Det är ett hafsverk, något som skulle platsat i GP Söndag. Det berättas samma historier som redan stog omnämnda i det omtalade Sonic numret. Jag saknar personlighets förklaringarna, det som gör en riktigt bra musikbiografi bra.
Jag rekommenderar ändå boken. Det är en viktig historia. Dock verkar inte riktigt bokens författare förstå vad det är som är så stort och viktigt. Det är lite von oben, något som man kan läsa mellan rader, att det är en ungdoms grej. De verkar inte förstå att även de över 19 kn totalt uppslukas av Broder Daniel.
När du ändå är på gång, läs hellre ”Bedårade barn av sin tid”. Det är David Bogerius fantastiska skildring av ett bands uppgång och fall. Riktigt närgånget.
Eller läs ”Freak” om Freddie Wadling. Även där, nära och kärleksfullt. Utlämnade utan att vara elak.
Och det är kanske där som Broder Daniel boken brister, det visar sig att allt kanske bara är ihåliga myter. Bra så, men problemet är att det någonstans spricker, och då blir det inte lika kul längre. Någonstans måste man ha belägg för sina myter, annars skall man låta dem vara just myter. Det vill säga, inte rafsa ihop en bok.
Låt oss nu lägga Broder Daniel på hyllan ett tag, låt oss viska fram sanningar på överfulla dansgolv. Låt de som vet få veta och skit i de andra.

Jerry Boman