Mycket Ullevi och lite polisonger.

Jag har sagt det förr, Sticky Fingers är så sunkigt nuförtiden. Och då menar jag inte "sunkigt" som i vackra "sunkhak" utan sunkigt som i Finlandsbåt. Vad hände med musiken?

Klubb Summer Camp trotsar tyngdlagen och tvingar in oss i det slitna svarta varje onsdag hela sommaren. Igår var det They Live By Night, Insert Coin och Lions of Swe som skulle bringa ljus.

Det verkar som de gigantiska konserterna på utsålda Ullevi har börjat sätta smak bland betydligt mindre akter. Både LoS och IC låter som de står på en jättescen. Mycket "stadiumreverb" och biffiga melodier som dras ut lite extra.



Om jag börjar med Lions of Swe. Här är det stadiumpunk. Riktigt duktigt. Inte precis någon revolt mot kapitalet utan mer i samma forsränningsbåt som storklipparna. En röd fana vajar över musiken men tyvärr är det färgblint. Inte kul alls. Var är hjärtat?



Snabbt över till Insert Coin och vi håller oss kvar på den stora arenan. Och kvar på de brittiska öarna. Jag hör Oasis, utan droger, där inne någonstans. Det svulstiga. Komplett med två stora stora halv akustiska gitarrer.
Ibland är det "Whats the story..." ibland "Standing on the shoulders..." så det är lite upp och ner. Blixten träffar bredvid hela tiden men man blir rädd ändå.



Sist ut var They Live By Night...Jag avhåller mig från att säga hur det där var eftersom jag är jävig. Men på Emmaboda går ni alla upp ur ert tält och får hoppfull musik från avgrunden. Bara Biffen på trummor är värt hela pengen!



Göteborgs största och finaste polisonger har gått hädan. Martin i TLBN är pretty good looking for a boy-utan-polisoner!

Tillsist:
Den här torsdagen kan vara en väldigt sympatisk dag. Jag känner det på mig.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Lions of swe, Insert coin, Thet live by night, Sticky Fingers, Göteborg, musik

Var blev maten av?

Lite tips inför veckan:

They live by night spelar på Sticky på onsdag. Visst, stället har sett sina bästa dagar men TLBN lovar nya låtar och en jävla show.

Tillsist:
Vad skall jag leva av nu då? Alla falafelvagnarna på Kungstorget är BORTA!
Dumma EM-fest!

Jerry Boman

Göteborgs sämsta bartender!

Samma bartender tidigare på kvällen.

Igår lät jag mig övertalas att gå med till ett av de där konstiga ställe nära den stora gatan. Stället som har samma namn som din före detta.
Inte överdrivet med folk...kunde man tro när man gick in, men på terrassen var det proppfullt. Närmare människor än så kommer man inte utan att ha sex.
Och med så mycket folk borde ju bartendern vara på hela tiden, eftersom ingen gillar att vänta.

Nu till vad det var som gjorde att denna tjej i baren numera kan stoltsera med epitetet Göteborgs sämsta bartender.
För precis när det är som mest törstiga i baren så ställer hon sig och serverar sin polare. Inget fel i det OM det inte vore för att hon började småprata med polaren i fem minuter! Maken till nonchalans mot gästerna har jag då aldrig upplevt! Skäms!

Det var dumt gjort både mot bargästerna och mot dina kollegor som fick jobba extra mycket för att du skulle snacka skit med polaren.

Tillsist:
Längst ner i källaren var det också en bar. Men det var så kass musik och så mycket överklass där att jag gick upp igen.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Göteborg, bartender, bar

Irene är hemma.

klicka för större bild

Det är bara Bobby a.k.a Tobias Isakasson som kommer undan med att mitt i en låt viskande prata/sjunga: Baby I miss you, wereever you are.
Ingen annan hade fixat det. Eller ens kommit på tanken att försöka.

Efter att jag numera sett den Bohuslänska stenkusten fler gånger än jag behöver, är
det skönt att få lite riktig västkust framför ögonen.
Apelviken och Varberg visar upp sig i bästa gåbort kostym, det är en sagolikt vacker sommarkväll.

Utslängd mitt i viken, fast på land, ligger Majas vid havet. Det är hit man skall gå om man skall få sig en behövlig dos pop mitt i sommaren.
Eller spela en runda rundpingis.

Efter pingpongrunda 46 ställde sig Irene från Göteborg på scen. Och när ett band som skall döpa sin skiva till Apple Bay skall spela i Apelviken tänker inte jag missa en sekund. Det är bara för många rätt.
Tillsaken hör att bland annat sångare Bobby från början kommer från Varberg. Så det här kanske man kunde kalla den stora hemvändar kvällen.



Första låt ut är Little Things (That Tear Us Apart).
En enkel poplåt. Precis som alla andra Irenes låtar.
Jag älskar hela ballunsen!
Det är lite handklapp, lite blås, lite koklockor,lite gitarr och så Bobbys enormt sköna sång. Tänk Suburban Kids med Brian Wilson. Eller kanske mer tvärt om.
Inget verkar utstuderat eller "cred jagerier".
Som om hela bandet var skickliga skyttar och verkligen kunde skjuta coolt från höften men ändå träffa helt rätt varje gång.

Mest liv i luckan blir det när singellåten, kom ut i början av året, Baby I love your way spritter fram. Säga vad man vill men den står ut en del från det andra. En virvelvind över sanddyner och surfbrädor.
En hyllning till de där ändlösa somrarna och de i teorin ändlösa sommarförälskelserna.

Jag har sett Irene växa upp, från de första muntliga stegen, via debuten på Pustervik och nu till den saltstänkta spelningen i Varberg.
Och som tur är blir det bättre för varje gång, det blir mer på riktigt och klart framför mina ögon.
Emmaboda, snälla festival, starta nu! För då skall alla som är där krypa/gå/springa och se Irene. Det kommer bli det bästa, näst efter kylskåpskall öl, under den varma småländska solen.

Tillsist:


För er som bor där bland klipporna, så här skall det se ut när man skall ner och bada.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Irene, varberg, Göteborg, musik

Höst nu!

Nej, jag har inte somnat in för evigt.
Det är bara en uppförsbacke på musikmotorvägen.
Men på tisdag skall alla ta sig till kurorten Varberg, och bli helade av Irene. Bobby och de andra spelar i Apelviken. Nya låtar från kommande skivan Apple Bay. Kan bli en klassiker!

Tillsist:



Denna skall man kolla på med värmeljus och vid plus fyra grader.
Låt det bli höst NU!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Joy Division, Love Will Tear Us Apart, Irene, Varberg, Göteborg, musik

Stämningen.

Egentligen känner jag mig bara så här just nu:



Det är en bra video. En av de bästa.

Jerry Boman