Ett samtal med Martin Abrahamsson från Vapnet.

Det är verkligen stekande hett här i Hultsfred. Tre hundra gader och elva solar. Min hud is gonna die young!
Men man skall ju som bekant inte klaga. Sol är alltid bättre än regn.

Jag satte mig ner i skuggan och tog pratstund med Martin Abrahamsson från Östersund/Göteborgs bandet Vapnet.
Vapnet är mer eller mindre ett enmansband, det är Martin som skriver både text och musik. Med sig på scen har han diverse vänner och på sång Martin Hanberg.
Hanberg sjunger vanligtvis i egna bandet Hospitalet och i Sibiria, där även Martin Abrahamsson själv är med. Ja, det är lite rörigt med alla band.

Hursom, här kommer det lilla snacket i all sin enkelhet, cirka fyra minuter långt.



Vapnet spelar på festivalen i morgon fredag halv två.

Roligast backstage just nu är Petter. Han glider runt bland journalisterna och sitter i tusentals tv-intervjuer. Det roliga är att trots att det är närmare 30 heta grader har Petter på sig en tjock tröja. En tjock, svart tröja.
Den ungdomen, den ungdomen.


Tillsist:
Just nu ser jag fram emot The Slaves!


Jerry Boman

Snart Vapnet.

Igår var det the big party night. Eftersom festivalen inte startat så kan man hänga hela kvällen vid sitt camp.
Jag,TLBN-Joel och Rockfoto-Pauline fick besök av både Borås Tidning och resten av Rockfoto. Väldigt trevligt var det till typ solen gick upp...Joel sommnade med sin mp3spelare under kudden. Sött!
BT är skönt kaotiska, att det blir artiklar härifrån är ett under. Men efter lite lånade av saker så skall ni nog se att boråsarna kan läsa om festivalen dem med.

Om tio minuter skall jag träffa Vapnet. Kolla in här om ungefär en timme så kommer det ett litet inslag. Nästan direktsänding!

Tillsist:
Det är verkligen strålande väder! Typ 25 grader och svagbris. Dunder dag!

Jerry Boman

Väntan.

Onsdag innebär väntan och åter väntan på Hultsfred. De enda som gör något är de som bygger scener och annat. Ja undrar om de blir klara…

Jag tog kameran med mig och gick ut på område för att kolla VAD alla väntar på.




Jerry Boman

Nu är jag på plats!

27 grader och vindstilla.

Jag och TLBN-Joel trixade in husvagnen på en bra plats, fick upp förtältet rekordsnabbt och avnjuter nu vår första nästan kalla öl.
Inte så mycket folk här än men några grannar har vi. Till vänster en bit bort alla festivalers tråkigaste element, fotbollskillar som spelar The Kristet Utseende tokhögt. Samtidigt som den hånar människor via megafon. Phu.
Till vänster något lugnare men tyvärr kass musiksmak i form av Boten Anna.

Dagens höjdpunkt kom på köpcentret Samarkand i Växjö. Vi hittade wasabinötter!
I snart ett och ett halvt år har vi letat, enda sedan vi blev fast för de starka, gröna nötterna i Beijing. Nu vet vi att the real nötter kommit till Sverige!
Wasabinötter!
Kom ihåg var du läste det först.

Nu tänker vi sitta här och vänta in halva Borås och Rockfotogänget som kommer i morgon.
Natten är ung.

Tillsist:
För er som undrar så: JA husvagnen har pimpas med silverfärg. Väldigt vackeret!

Jerry Boman

Hultsfred, husvagn och tv på bloggen.

På tisdag sätter jag och TLBN-Joel oss i den silverfärgade medelklassbilen, hakar på husvagnen och åker till Hultsfred. Väl där ansluter bland annat superfotografen Pauline och enligt uppgift massa folk från Borås. Ett husvagns-hood skall upprättas helt enkelt.
Årets festival är kanske inte den bästa på hundra år, man kan säga att ett "Vi låter som Limp bizkit"-sound överskuggar allt annat.
Men man kan även i den största höstack hitta nålar att sticka sig på.

Jag ser väldigt mycket fram emot Henrik Berggren. På Popaganda började jag lipa, och dubbelt så mycket folk som idkar indieallsång bör bli fyrdubbet bättre.

Zeigeist skall jag se nu! Så är det bara, jag var tyvärr så uppe i Universal Poplab på Respekt häromsistens att jag missade Zeigeist. Också fin sjungade Ane Brun som skall köra alla duetterna live, dvs det kommer bytas sidekick på löpande band.

Så låter elektroniska hopkoket Hässleholm som något spännande.
Och Maia Hirasawa, som man brukar se/höra bredvid Hello Saferide, är väldigt mysig att lyssna på.

Solen kommer konstigt nog att vara grå i år. The Gray Brigade, med sin fjorton medlemmar, låter varm ost och sand mellan tårna.

Jag kan fortsätta räkna upp saker som verkar bli bra: Most Valuable Players, Datarock, Dick Tiger, The paper faces och så Blind Terry.

Det blir mycket häng framför Rookiescenen...som vanligt.



EXTRA!
För er som är hemma kan jag glädja er med en nyhet här på bloggen! Om tekniken är med mig så kommer det att komma några små intervjuer med rörlig bild här. Jajamensan, nu kommer tven inte längre ha monopol på rörliga bilder!

Du kommer bla få se/höra ett snack med Östersunds bästa band, Gotländska grottrockare och eventuellt den snälle popkillen från Göteborg. Mer än så säger jag inte...
Håll dig hemma och tryck på uppdatera ofta! (och håll tummarna för att allt funkar)

Som vanligt kommer jag skriva om allt det andra också.
Eller allt som jag tycker är viktigt.


Tillsist:
För er som är hemma i stan så kommer här ett tips om aktivitet nästa lördag:
Jens Lekman och Joel Gibb på samma scen i Gamlestan!
Jag är verkligen avundsjuk på er som har möjlighet att ta er dit! För hade du som jag sett Hidden Cameras konsert på Hultsfred förra året, med Jens i duett med Joel, så hade du förstått att detta är en av årets bästa konserter under uppseglande!
Lördagen den 17 juni tar du dig till Underjorden och njuter.

Jag fick en skiva i crepskön på Linnégatan igår. Backslick kallar de sig. Hyffast bra, men nu är jag jäkligt trött på alla som låter Göteborg!
Fast låttitlen "Dancing Queen as we know her in the year of 2006" är ju grym!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Hultsfred, husvagn, festival

Min kvinnliga förebild.

För er som inte visste det så finns det en liten scen strax bredvid den stora farliga jättescenen på Liseberg.
Några träbänkar, lite blomkrukor och massa oansade buskar. Sittplatserna är sedan länge nerslitna av seniorlandslaget här i stan. Längst bak står en mer än nöjd Curt-Eric Holmqvist och myser.
Soundtracket består av skrik från berg och dal-banan och någon gnällig unge som blev utan sockervadd...
Det hela är så Sverige att det svämmar över.

Marit Bergman gick från indie till kommersiell till...indie igen? För det är väldigt litet när hon tar plats i Musikpaviljongen på Liseberg. Det är väldigt nära.
Nu kanske man inte blir indie så där huxflux igen, men den här försommarkvällen blir allt väldigt, väldigt nära. Så nära som bara små artister brukar förhålla sig till sin publik.
Marit charmar alla. Hon är skönt fnittrig och fumlar upp/ner på den rangliga barstolen. Vi får höra en massa nya och gamla sånger, endast ackompanjerade av Åsa Jacobsson piano och en ståbas. Det är väldigt fint.

Ni vet alla hur en såpbubbla ser ut. Rund, färgglad, tunn och väldigt vacker.
Men bubblan har också en svartare sida. Kommer man för nära får man såpa i ögat.

Marit Bergmans musik funkar ungefär likadant. När man lyssnar och lallar med.
Så tar man sig lite närmare. Då blir det genast mycket svartare.
Hon blandar det vackra med desperation. Det gör ont ibland.

Ta en sång som vi får höra, från senaste skivan, Can I Keep Him?.
En mysig låt men där texten är desperat från tårna. Om allt man mest är rädd för, att någon skall lämna en precis när man hittat dem.
Den här junikvällen växer låten ytterligare i mina öron, det är kolsvart och rädsla. Småstenar flyger ur Marits mun och perforerar våra hjärtan. Samtidigt är stenarna inlindade i pianobommul. Man märker inte att det gör ont förrän det träffar på mitten.
Det blir inte mer riktigt än så här.
Det blir inte närmare än så här.

Tillsist:
Okej, nu finns jag där också. På Myspace.
Någon sa att man skulle vara där annars fanns man liksom inte.
Hoppa dit: Musik enligt Jerry på Myspace och bli min vän.

Och så kan ni lyssna på Kristian Antilla i TV4 Göteborgs Nyhetsmorgon imorgon fredag! Programmet börjar som alltid kvart över nio på morgonen. Inte missa!

Jerry Boman