Att bli som de andra - Sveriges
Sexigaste Musikbloggare


Att skriva om musik är inget annat än en självuppfyllande syssla. Jag och alla andra vill vara er som står på scen, ni som lever drömmen. För det är vår dröm också. Att bli sedda, åtrådda, att bli dyrkade. Vi vill ha allt det där, och vi vill ha det nu.

Vi tar till tangentbordet. Beskriver allt vi vill vara, dåligt maskade i ord om er. Drömmer om att byta plats med er, att det är oss pojkarna och flickorna vill ha, att det är våra nummer de vill skriva på armarna, att det är vi som får följa med hem. 

Det finns ingen bitterhet i att inte stå på en scen, det gäller bara att göra något åt det. Att skapa sig sin egen scen, sitt eget liv. För där, och endast där, blir man drottning och kung, endast där kommer du vara den alla vill ha. Vi skriver snabbare så vårt eget land ska växa, vår egen scen ska bli högre, så fler ska se och vill ha oss. 

Därför berättar vi om er, därför gör vi intervjuer med er och därför lär vi oss koden till Debaser Slussens backstage utantill. Så enkelt är det. Vi snor några strålar av er stjärnglans och utnyttjar dem till fullo.

Jag är med på listan över Sveriges Sexigaste Musikbloggare. Det är en omtumlande känsla. Nu fick jag allt det där jag ville ha, någon antyder om hemgång och åtrå. Någon antyder om sex. Jag fick min scen och jag fick mina fans.


Så här lyder motiveringen:

Bakom den sneda popluggen plirar två av Sveriges mest sympatiska ögon fram. Du har förmodligen redan förfestat till Jerrys Tram Sessions, stampat sönder dansskorna till hans musiktips och blivit förförd av hans poesi, men på något sätt verkar det aldrig räcka. Vi vill alltid ha mer av den där blicken. Speciellt när den kombineras med ett charmigt leende med kvällens sista cigg hängandes i mungipan.


Jag ska inte hymla, detta är det coolaste någonsin. Jag är sjukt stolt och känner mig odödlig just nu. (det kommer gå över om en vecka eller två). Så passa på att fånga mig nu, peaken är här. 

Samtidigt är jag ödmjuk inför detta. Jag, sexig? Den som någon gång sett mig vakna i mitt eget svett, en bakfull strandad val på festival, den håller verkligen inte med. Den som någon gång sett mig bada (det har hänt) håller verkligen inte med.   

Samtidigt, vad är sexighet? Själv gillar jag smarta människor, de som har rädslan i behåll. Som fattar att allt inte är som det ska, att livet är skevt ibland. De som ser världen med nya ögon, svarta ögon. Den som ser det underverk som är livet och vill leka med det. De snälla och vassa hjärnorna som sätter mig på plats, som dämpar min hybris, som inte bryr sig om jag träffat senaste indiehajpen. 

Men jag gillar också basister, sångare/sångerskor, gitarrister, keyboardister, batterister, hela körsektioner och jag gillar de som spelar koklocka. Jag gillar de som med laserögon sprutar blickar på mig, de som rör sig likt gudar där uppe och de som skiter i rökförbudet på scen. Jag gillar de som gillar att jag gillar dem, de som vill ha mig för att vattna sina egon. De som tar för sig, de som är bestämda. De som står på en scen och fan inte skäms för det. Jag vill gå hem med dem allihopa. Helst nu direkt.

I helgen åker jag till Umeå. Skivbolaget Nomethod samlar hela sitt stall för en tvådagarsfest. Jag tar bilen upp med Navet, De Montevert och Soviac. Sveriges Sexigaste Bloggare och en bil full med snygga stjärnor. I sju timmar.

Tom Jerry Boman

Sveriges Sexigaste Musikbloggare

Inga kommentarer: