Motsatser.

Det var ju bara en fråga om tid.
Innan någon fattade att piano är det nya gitarr.
Frida Hyvönen plockade fram det tunga vapnet för ett tag sedan nu och ingen har riktigt hängt på. Kanske är det för att ett piano är tungt som satan att bära runt på.

Nu har i alla fall Blind Terry gett sig på att försöka. I skuggan av Lou Reed så sattsar det på…nä de sattsar inte alls faktiskt. Otroligt lamt!
Här har man bra melodier och världens chans. Vad gör bandet? Kör på halvfart.
Jag kan ju nu inte veta om Blind Terry kanske låter så här live, om det är fallet är det tråkigt. Jag tror, och hoppas, det hela berodde på att det var varmt.



Jag tog mig bort från Rookiscenen och gick för att ge den gamle en chans.
Lou Reed är ju ändå Lou Reed.
Men även där var det lamt. Det enda roliga är att jag nu kan skriva Blind Terry och Lou Reed i samma mening. Båda är lika lama.
Hallå Lou! Vi är en publik här! Tjohooo! Kolla hit!
Nähä, det var tydligen roligare att kolla på sin intill perfektionistiskt bra musikerpolare på scen.

Som tur var väntade större saker.



Jag förstår inte varför det inte kom fler till Pascal. Jag menar att vi här har allt man kan tänkas behöva.
Ett jävla ställ, ta ifrån tårna mentalitet, publikkontakt, bra låtar, stenhårda bra texter och ett band som har skoj. Vad är problemet?
Någon kanske blir rädd för att det här bandet verkar mena allvar. De vet att deras tid är nu och då gäller det att ta vara på den.
Vi få som är där får en omklädningsrum-varm spelning. Det ångar om de tre på scen, både fysiskt och psykiskt. Då kan man ju bli rädd för det är inte många som tar i så. Isaak är en av det nya Sveriges bästa sångare. Kanske inte tekniskt men inlevelsen är i topp.
Resten är också bara känsla, pang på bara.

Imorgon blir det en liten intervju med Pascal här på bloggen.



Så kan jag presentera snubben som har festivalens otacksammaste jobb.
Ljudnivå kontrollanten.

Gör han fel så får folk ont i örat och klagar. Gör han rätt så klagar folk för det är för lågt. Gör han något mittemellan så klagar någon galen myndighet.
Inte lätt läge.


Dagens mest malplacerade är dessa äldre svartklädda herrar:



Jajemän, det är Torgny Melins. På någon form av safari på området.
Tragist och inte magiskt.

Tillsist:
Vad skall jag kolla in nu? Inget verkar superpiggt…


Jerry Boman