Man kan lira punk på många sätt. Det verkar rätt enkelt. Brassa på från tårna och skrik lite obscena saker samtidigt som dina polare mal på med två powerackord. Lätt som en plätt att få en scen att stå på då.
Trodde du ja...
Ja, jag tänkte ju stilla nyfikenheten och faktiskt göra något ovanligt. De hade ju mig på tråden och jag tog vagnen upp på det obehagliga Chalmersberget. Det är en annan värld där vänner. Jag är rädd för den världen. Samtidigt som jag inte förstår den.
Asta Kask skulle spela och jag var verkligen nyfiken på vad polarna såg i det där bandet.
Nu blev det inte så. Min avsky och mitt förakt för människor i vita, illasittande, smutsiga rockar med könsord på tog överhanden. Tyvärr, ni Chalmerister, ni må vara smarta på vissa sätt men i min värld är ni dumma.
Jag åkte ner i den riktiga världen i stället. Jag hoppas ni inte kommer efter vitarockmänniskor!
Tur att stan alltid bjuder på något annat.
CAarmé har bytt ut stora delar av laget. Nu är det bara idel ädel adel bakom skin och strängar. Man hittar mannnen med håret Herr Herrström längst bak. På gitarren skivbolagskungen Håkansson. Bas är Lagerlöf och så längst fram, alltid lika skrämmande Jessie Garon.
Men skit i alla titlar nu så kör vi!
CAarmé är en graciös bulldozer. De kör över oss med stil och finnes. Som att bli krossad av en tolvtons diamant. Först kommer en låt som mest innehåller "Fuck you!". Kunde blivit pannkaka men Herrström levererar ett sjuhelvetes sväng! Det blir danspunk!
Det är väldigt frustrerat och skrämmande. Ett tag är jag rädd att Jessie skall komma ner från scen och klippa till mig, han är inte personen man vill möta en mörk natt. Han verkar ha fått det där okontrollerade humöret som killar i tonåren kan få. Man har ingen som helst koll på vad som skall hända... Men detta är ju bara när det liras, mellan låtarna är han väldigt ödmjuk. Närmast blyg ser det ut som. Stor artist!
Musiken som serveras är inget nytt på det sättet. Men det som adderats är sväng. Benen rör på sig själv och mina skoskavsfötter vill flytta sig. Det dansas en del i den för kvällen fint inredda lokalen. (Det är släppfest för nya albumet Vita, då bjuder man på vita ballonger i taket och super-Kitty serverar gratis mjölkdrink när man kommer. Stiligt!)
Det jag kommer bära med mig från den här kvällen är inte en positiv sak.
Jessie, det är bara fånigt att spotta på publiken. Även om andra gör det, på senare år Franke och Surferosa, så är det bara löjligt. Lägg av va?!
Tillsist:
Så tar vi då nattens taxikvitto. 69 kronor från Järntorget upp på berget. Rätt okej.
För er som inte följt med så kollar jag vad "det stora bolaget" tar för min lilla lata resa från Järntorget och hem. Man kan ju tycka att det borde hålla sig inom samma pris väldigt ofta men just nu ligger det på mellan 53 och 83 kronor. Vi snackar alltså en taxiresa som tar ca 5 min och som utspelar sig fredags eller lördagsnätter. Med samma bolag.
Okej vänner, nu kommer They live by night wagon snart och hämtar mig. Så bär det av mot Popadelica! Kommer bli kul!
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar