En kväll med familjen

Först: Detta var inlägg 900. Herrejävlar! Snart fyller bloggen sex år och om jag inte räknar fel så snittar det på ungefär ett inlägg varannan dag... Hoppas ni är med mig i sex år till, jag tänker då fan inte ge upp! Tack för att ni läser vänner!

Normalt brukar jag inte bry mig ett skit om vad det står på sidan av en skiva eller vad det står på rad på rad fyra när man markerar en låt i Itunes och trycker kringla + I. Jag tar sällan, läs aldrig, hjälp av "label:" när jag söker efter något på Spotify. Jag bryr med helt enkelt inte om vilket skivbolag som gett ut vad, vad spelar det för roll liksom… till i torsdags. En sak är säker, hösten 2010 tillhör Razzia Records. Inte för att de är speciellt coolare än någon annan, jag kan till och med säga att det finns andra skivbolagsfolk som betydligt coolare, utan för att det på något fint vis känns som man hittat hem.

Nygammalt slash gammalt

Om man gjort en massa spelningar ställs man inför ett problem. Speciellt om man ofta gör spelningar där det kanske inte är tusentals personer i publiken. Ska man ge folk precis det som de vill ha, eller ska man vara fri och göra precis det man vill. Det sista är ju väldigt våghalsigt. Folk kan tro att man är dum i huvudet och undra vad man håller på med. Om man å andra sidan ger folk precis det som de vill ha så kan det lätt bli tråkigt. Det gäller att pricka in den exakta tiden för att göra det man alltid gjort, annars faller allt och det blir svårt att resa upp det igen.

När vi slutade ängslas

Du är den första som ska kastas ut från bron. Bungyrepet skaver. Vinden i håret. Du blickar ut över åkrar och ängar. Ser bergen i periferin, synen har redan börjat dras ihop. Du tänker på allt annat än de 200 meterna som återstår mellan dig och marken. Känner efter om skorna sitter bra. Två lokala tvkanaler följer dig. Du tänker på varför sladdarna är så tjocka. Tänker på tvättider. Tjejen från radio som du känner lite vagt verkar inte komma. Förmodligen kom något annat emellan. Det är snart val. Funderar på om gårdagens fyllesms var så lyckat. Tänker på din mamma. Tänker på Skånegatan. Tänker på rikskuponger, var blev de av? När du äntligen fick jobb så var de borta, inga mer förmåner. Tänker på…

Pinfärsk video med Säkert!

Obehaglig och fin på samma gång. Fast mest obehaglig.



Jerry Boman

Den sista...eller?

De säger att det var den sista Kräftskivefetivalen. Johan och Christian som i fem år fixat den här supertrevliga tillställningen i Rådanefors. Jag hoppas att de tar sitt förnuft tillfånga… jag vet att jag inte är ensam när jag säger att alla längtar till Kräftskivefestivalen 2011!
Eftersom jag inte gillar att göra allt på samma sätt hela tiden så kommer här en liten redovisning om hur helgen var. I Twitterfrom. Inte utsänt i realtid utan skrivet i efterhand.
Såklart blir det bilder också.

Kan bara vara härifrån

Jag har redan uttryckt mitt gillande för Avtalet. De var Parklifes bästa band och nu var det så dags igen. Avtalet är slå-in-öppna-dörrar-bra! Och Avtalet är ett band som bara kan komma från Stockholm. Låt mig förklara: En av låtarna heter Disponibel, en punkpop dänga, vass åt rätt håll. Och det är här städerna kommer in, för en sådan här låt hade varit helt fel om den tex kommit från Göteborg. Det krävs en viss undermedveten överlägsenhet för att ro hem den texten.

Det går inte att komma från staden som ständigt kämpar i underläge, det kan handla om andra städer också, men att komma från Stockholm gör att man bygger in någon sorts överlägsenhet, även om livet är kasst vet man att man sitter på alla svaren. Men säger liksom inte förlåt så ofta. Så, Avtalet gör alla rätt precis nu!

Al, Marc & Sandy gör lågintensiv sommarmusik. Det är bra. Ett sånt där band man bara måste gilla, för deras melodier och snygga arr. Klass och kvallité!
Någonstans får jag bilder av romantiska komedier på någon utomhus bio. Nollbudgetfilmer med fantastiska soundtrack. Mjuka gulröda toner över putsade stenfasader och äldre bilar framför ingången. Klassiska människor glider runt och läser gamla Sound Effekts. Sensommar och solen ligger lågt.
Och så låter det ormbunke. Stora fält av ormbunkar, morgonvåta gröna blad mot dina ben. Kvällen är borta, bara spåren på bordet vittnar om en hejdundrade fest. Det är tyst. Du rör dig genom ormbukarna, de slukar dina ben och du drömmer om den stora kärleken som rymde med din polare. Men mest är allt inspelat på dubbelhastighet och nerskalat till slowmotion. Vackert. Vackert.

Tillsist:
Roligt när saker jag berättar får utrymme på andra sidor! Både Göteborgsposten och Devotion Magazine skriver om Håkans planer på att spela in den nya låten.
Då vet du var du ska hänga för att få de senaste nyheterna! Här verkar vara ett bra ställe eller hur?

Tillsist2:
Jag tjatar lite till om Gimmeindie, webbradion som webbradio bör vara! Just nu har det ramlat in en massa spelningar från Emmabodafestivalen. Vrid upp ljudet, greppa en ljummen öl och dröm dig tillbaka.
SAMT: Du kan nu förhandslyssna på Ludwig Bells kommande skiva på Gimmeindie! Fantastsikt!

Tillsist2:

Finast prylar just nu: Popadelicatröjan och Gimmeindiepåsen.
För er som inte riktigt fattar tröjan, kolla HÄR.  Närbild på det hela HÄR.


Jerry Boman