Fröken, fröken kakan smakar hav!

Det kan ha varit i femte klass. Vi skulle baka någon sorts kaka i skolan, i skolmatsalens kök. En enkel lite kaka, så simpel att en kotte på 10 - 11 år kan svänga ihop den utan att tröttna. Bespisningspersonalen (jag är inte från Göteborg så det heter inte bambatant) hade förberett och lagt alla ingredienser i olika skålar.
Så långt allt väl.
När kakan efter massa kladdande och knådande stod klar på fatet kastade jag mig över den. Tog en stor bit... och spottade ut.
Fröken fröken kakan smakar hav!
Tillslut kröp det fram att det inte alls var socker i den där stora skålen utan salt... Total besvikelse för en hel hög femteklassare.

Jag lyssnade igenom låtarna. Jag gillade det torra ihåliga trumpeterna, det taktfasta och det visselvänliga. Det fanns en avslappnad glädje, som om det kom från någon som precis öppnat alla dammar. Ren glädje för musiken.

Vad fick man då se på Storan i lördags? En välstruken välklädd kille som visserligen gör smittade musik men ögonen är helt kalla. Kaka aka Richard Karlsson på scen berör inte. Vilket är väldigt märkligt, jag menar med det materialet!

Nu blev det mer produktvisning av nya Volvon, en catwalk i Nordstan, ett showcase förklätt till konsert. En uppvisning för uppvisades skull.



Men ändå: "What a frame" är en magnifik låt. En klassiker. Krig mot tristessen, en marsch framåt mot nya musikkänslor. Mot hur det kan låta 2009. Ändå står jag där och känner inget. Det är för stelt, för kalt.

Nu sitter jag här och lyssnar på Kakas Myspace igen. Det är så bra! Receptet är alltså rätt, men i lördags mixtrade någon med ingredienserna.
Kakan smakade helt enkelt salt.
En besvikelse.



Jag hoppas verkligen ingen ramlade ner i det här jättehålet som fanns utanför Storan i lördags.

Tillsist:


På fredag spelar jag skivor på Klubb Existens. Er blogg gycklare/hycklare kommer bjuda på en del lo-tech, en del framtid och kanske någon dåtid. Inte så mycket hi-tech.

Och nu till det riktigt roliga: på fredag spelar The Dying Dandies på Existens. Men redan på torsdag morgon kan du se dem i Nyhetsmorgon Göteborg Väst! En tjusig akustisk låt kommer de bjuda på och jag är övertygad om att det kommer smälla i era hjärnor!
Kvart över nio i TV4 eller här på bloggen på torsdag eftermiddag.

Tillsist2:
Ni missar väl inte lilla gratis (!!!) konserten med Universal Poplab och Emmon på lördag? Tänkte väl inte det, Wish är platsen och det öppnar 19.00. Tydligen är det lite speciellt så det gäller att vara där i tid, för Emmon börjar tex 19.45. Prick.
Men hey, det är gratis!

Jerry Boman

Esther sliter och vinner.

Jo tack. Hur går jag vidare efter det här? Varför är inte alla lika bra på scen? Jag har sagt det förr, en konsert är så mycket mer än en uppspelning av låtar. Det är underhållning. Nu låter ju det här som att jag gillar storslagna shower med glitter och fyrverkerier. Men det jag talar om är alltså underhållningen i det lilla, bandet Esther drog tillsammans med Dreamboy kanske 20 pers till Pustervik och Club Zebra…

Esther spelar för en imaginär fullsatt klubb, hela bandet spelar som scenen var minimal. Det är svett i luften och spasmiska rörelser. Ingen hejd! Sångare Per Johansson vräker sig ut bland publiken. Trots att ingen finns där att ta emot honom så gör han ansatser till att hoppa. Istället kliver han upp på den lilla hyllan som finns till vänster i lokalen, vrålar ut låten och hoppar sedan. En vänlig och stark kille fångar honom. Bär runt på Johansson. Samtidigt som sången aldrig sinar, musiken stackato dansar sig framåt.

Jag tycker Esther skall kräva mer publik. De borde sända ut ett brev till alla och tvinga dem att komma. För det här var en uppvisning i hårt arbete. Ärligt, jag har aldrig sett ett band köra med sådant ställ inför så lite publik. Esther gav oss precis vad vi ville ha, vad vi kom för. En upplevelse utöver det vanliga, en kick förmedlades.



Varenda del i Esther är bra, från gitarristen som ser helt sinnesjuk ut när han drar på, nästan lite farlig ut, till trummisen som tar plats. Sen gör ju såklart bandets fina jackor (har ni rånat det danska kocklandslaget?) och deras gemensamma rörelser kommer lika spontant som härligt. Det här är stor underhållning och jag blir så glad! Esther skall upplevas live, närsomhelst. De är så mycket större än Växjö, så mycket större än Göteborg. Fan tro om de egentligen inte är större än Sverige! Om de kan göra underverk inför 20 pers så vill jag knappt tänka på vad som kommer hända när det är fullt… Om du är där då: köp hjälm och knäskydd.

Lite fakta: Esther hoppade för första gången in i mitt liv 2003. Växjö var Popstad och just Esther vad den klaraste stjärnan i det småländska mörkret. Alla pratade, alla skrev och alla älskade dem.
Sen blev det tyst. Hemma snurrade fina singeln ”Oh Sofie Oh” om och om och om igen… Tills förra året när jag till min glädje såg att bandet till stora delar flyttat till Göteborg.
Ibland tror jag Gud finns…



Band två kan man se på två sätt. Dreamboy gör slagkraftig pop.
Men det har ju lyssnat för mycket på Weezer. Till och med sångaren är lik Rivers Cuomo. Nu gör ju Dreamboy bra grejjer men men…det är FÖR likt. Jag kan omöjligt ta dem på allvar. Är det hela en tributespelning? En kopia?

Det hela slutar med att jag börjar tänka på Elviskopia-festivaler….

Men det är otacksamt att komma efter Esther den här kvällen. Visst, killarna från Växjö/Göteborg har inte heller hittat den nya elden, men de har mer tagit en gnista och adderat sin själs bensin. Dreamboy har piratkopierat ett helt koncept, med rörelser och allt.



Men sen tillbaka till något märkligare. 20 pers alltså. Det är konstigt, vad tänkte ni på? Visst, det var Svanen men där kan ju alla inte vara va?
Vad tycker du, var det kanske för dyrt? Eller är du rädd för Pustervik?

Tillsist:
Storan på lördag. Om man kommer mellan 21 och 22 är det gratis. Då får man också en skiva med Universal Poplab. OCH så är det fotoutställning, med fina bilder på just UP. Det är fotograf Mikael Göthage, som jobbat med Robyn och Hot Chip bland annat, som förevigat de tre herrarna väldigt vackert.
Efter 22 är allt som vanligt och senare spelar Kaka. Det är han som varit med i Emmabodafestivalens maskotar The Tambureens och varit med i The Mo. Nu är han själv och gör snygg, lite avig, elektronisk pop.

Jerry Boman

Nu eller då?

Idag hade jag alltså besök av Hästpojken i studion, Martin och Adam spelade två låtar och snackade lite. Riktigt roligt att höra låtarna akustiska, Lena 60 blev riktigt riktigt bra! Men först spelade de dansgolvsrökaren Caligula.
Kolla klippet nedan och bedöm själva, är det bättre eller sämre akustiskt?



Jag berättade också om saker man kan göra i kväll och på lördag.



Läs vad jag tyckte om Hästpojken när de spelade på Bannanpiren.
Jag kan inte riktigt bestämma mig om det var bäst då eller nu. Efter den där natten i plåtladan var jag sprittade lycklig, å andra sidan har jag varit små speedad hela dagen idag över Martin och Adams framträdande i tv.
Äh, det var så bra båda gångerna att det räcker och blir över. Tänk om varje morgon kunde börja med härlig från hjärtat poppunk från Göteborg!

Tillsist:
Då ses vi på Club Zebra ikväll då? Ester spelar och det skall du inte missa. Okej, okej Dreamboy spelar också men det visste du ju redan...

Jerry Boman

Hästpojken i tv.

Imorgon torsdag gästar Hästpojken mig i lokala Nyhetsmorgon Göteborg Väst. Kvart över nio börjar det och kanalen är TV4.
Läs om Hästpojken här.

Jerry Boman

Släpp stolpen!

The Victorias består av... en sångare. Det är inte mer med det, för trots att den här spelningen förmodligen inte representerar bandet (som vanligt är det stelt att spela i en skivbutik) så har den där Johan Bergström något. Det kan vara rösten, bättre live än inspelad. Bara det är märkligt, ofta brukar det vara precis tvärt om. Det kan vara något med hans sätt att stå där på scenen. Så avslappnat.

Resten av bandet verkar tyvärr inte riktigt kommit ut ur replokalen. Poppunken låter stel och förutsägbar, inget sväng. Förutom i Johans röst. I inledande Heroes låter han flera flera klasser bättre än sina vänner. Bra låt och en bra kille där längst fram. I sina bästa stunder, i just den låten, är det här ett fint exempel på bra musik från Göteborg.

Men på det stora hela är det faktiskt inte så bra, det är upp över öronen stelt och alla verkar mest fundera över vilket ben de skall stå på. Alltså, jag vill se mer inlevelse, skit i om ni spelar fel. Jag vill förflyttas, bort från de där bruna skivhyllorna. Jag vill att ni som står där fram utmanar mig, få mig förbannad eller jätteglad. Vem vill ni beröra? Vad har ni att berätta?

Jag tror att ni faktiskt har det där inne, ni behöver bara släppa stolpen och rusa rakt ut i det blå. Klipp och raka er inte på ett år, släng hela skivsamlingen och be några polare att dra åt helvete. Lev och gå upp i det livet totalt.

Jag står och fantiserar om hur det skulle vara om ett band klev in på Bengans scen små bladiga. Om de rev av en explosion, vräkte ur sig alla känslor som om spelningen gällde liv och död. Om det ålades och krälades, om det slängdes och hängdes samt om det kanske någon enstaka gång spottades rakt ut på gubbarna som letar skivor.

Hände inte den här kvällen och lär förmodligen inte hända igen.

Så frågan är varför de där spelningarna egentligen finns? Jag menar, det finns väl inget förbud mot att spela skiten ur en gammal skivbutik?

Jerry Boman

Klubb Sandviken del 1.

Vem hade kunnat tro?! Nästan 120 pers kom till Klubb Sandviken i lördags! Alltså, de var de som kom efter nio och betalde, några var förutseende och kvistade in innan nio och slapp pynta, så förmodligen var det kanske 150 pers...Makalöst! Och samtidigt som Sandviken kom till Göteborg kom oxå den första snöstormen...

Underbart roligt, jag och Lisa tackar alla som kom. Tack oxå Karin för att du spelade så fina skivor, tack Dauerwelle för den härliga konserten (aldrig har så många stått så tysta på ett så litet utrymme), tack Erik för snyggt ljud och tack till alla på Kontiki än en gång.

Så här såg det ut (musikenligtjerry.se goes djungeltrumman.se):


Kö in i värmen.


Tvärflöjt är den nya gitarren.


Erik fixar ljud under taket.


DJ Kaka något okoncentrerad.


DJ Lisa väldigt koncentrerad. Finaste dj:en i stan!


"Skägget" med vän.


Om du går på vår klubb går vi på din.


Skönheten och... ja.


Innan vinet tog slut i baren.


Händerna under hakan är populärt.


EXKLUSIVT: Dauerwelles låtlista!


Vem la 10 minuter Elvismix i spannen?


Suddigt men trevligt.


Se det snöar!


Mer info om nästa klubbtillfälle kommer...


Tillsist:
Väldigt glest mellan konserterna under 2008 så här länge, schemat har varit fullt av annat fix men den här veckan händer det en del:
Tisdag: Play@Bengans. The Victorias kan blåsa hela avdelning A-H ut på Stigbergstorget!
Onsdag: Taggig "shacka schack shach Oioooo Ahhahaha Oioooo" rock typ The Hives blir det på Uppåt Framåt. Punch and Judy var bra på Nyårsafton och är lika bra nu.
Torsdag: Ester på Klubb Zebra. Gamla favoriter från Växjö, nu i nytändning. Spelar ni "Oh Sofie Oh" fortfarande?
Lördag: Klubb Populär är ON igen! Kaka från Emmabodafestivalens mesta band, The Tambureens, och senare The Mo kör solo. Snygg pop med synthslingor. Lite avigt är det trots att det låter enkelt. Fint det!


Tillsist2:
I väntan på annat kan ni kolla in Kusowskys nya video:



Jerry Boman