Förvirring: Magnus Ekelund döper nästa skiva till... Sameblod

Magnus Ekelund & Stålet ger sig ut på vårturné, redan den 14 januari blir det ett stopp i Kalmar och sen går bussen mot Stockholm för gig den 18 januari. I mars sätter den"riktiga" rundan igång, datum och platser kommer senare.

Det blir också en EP från vidderna i norr och här blir det intressant. Namnet på den lilla skivan blir… Sameblod. Eftersom det finns ett band i Stockholm som rönt vissa framgångar och som har just det namnet så kanske förvirringen väntar runt hörnet. Same same but different liksom. Jag hoppas dock att Sameblod har humor och döper en EP till "Magnus Ekelund".

Stålet & Magnus kommer sedan stänga in sig i en studio, dricka kaffe och spela in skiva nummer två. Även den har ett namn: Det definitiva drevet.

Som detta inte var nog, Ekelund åker med på Jakob Hellmans sverigeturné, både som sidekick och förband. Men vad gör väl det, man kan ju inte få för mycket av Magnus!

Lyssna på Magnus Ekelund & Stålet på Spotify.
Lyssna på Sameblod på Soundcloud.

Jerry Boman

LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2011

Att sätta ord på vad man känner är själva kärnan i lyrik. Kanske vill man också att de som läser och lyssnar ska uppleva samma saker som en själv. Eller så vill man att de ska uppleva något helt annat. Men själva nollpunkten är behovet att uttrycka sig och förmedla det.

Jag har vänner som ibland lite slarvigt säger att orden inte betyder något. Jag tror dem aldrig. Att orden i en poplåt inte skulle betyda något det är för mig helt främmande. Musiken är viktig, den skapar ram och rum, men där inne behövs möbler, verktyg och maskiner. 
Ibland kan dessa maskiner stå fritt fält, utan ram eller rum, men med musik blir det en större helhet. Inte alltid så att det blir bättre, ord kan ge sig av på ensamresor, men med musiken händer något. Och det är just det här mötet som är spännande. Att då säga att orden inte betyder något är som att säga att musiken inte betyder något. Som att kväva en hel värld. Armageddon.

Förra året satte jag ihop en lista med 2010-års bästa poptexter. När alla andra (finns få undantag) listade bästa låtarna och bästa albumen ville jag gå lite djupare, längre in i artisterna, till det där som betyder mest för mig. Orden. De svenska orden, den svenska poplyriken. Jag ville lyfta orden till nya nivåer, få folk att lyssna, att läsa. För mig har orden alltid varit viktiga. Livsviktiga.
 

Artisten som skrev årets poptext 2011.

Om man ska spana efter trender bland all svenska popmusik värd att lyssna på så är det tydligt att det blir mer och mer privat. Nu är vi långt inne i sängkammaren och rullar. Länge har vi ju levt i den villfarelsen att text på modersmålet per automatik blir närgången, mer intim. Nu börjar man se att så inte alls är fallet, det krävs precis lika mycket våga som att skriva på engelska för att bli riktigt nervpirrande på svenska. 

Kanske beror det på att vi ständigt utsätts för alla möjliga språk. Engelska och diverse minoritetsspråk såklart, men också sms-språket, chatt-språket och twitter-språket. Språk som utvecklar svenskan. Vi börjar helt enkelt se vanlig svenska som något främmande. Då gäller det att som textförfattare bjuda på det bästa av det bästa om man vill greppa tag och ruska om, att bjuda in alla de här nya språken, blanda och ge. Brassa värsta fyrverkeriet konstant. 
I linje med detta kan jag se en rörelse bort från den traditionella hjärta-smärta lyriken, artisterna anstränger sig mer nu. Hittar nya ingångar för att beskriva det fantastiska vi kallar livet. För när världens hemskheter kommer närmare än någonsin blir ett litet uppbrott inte så speciellt märkvärdigt.

Listan från 2010 blev tretton vackra textblommor lång, uppväxta i den svenska poptextfaunan och jag tyckte att Ludwig Bell var den bästa vaktmästaren i växthuset under hela förra året. 

Här är en ny lista, 2011-års bästa poptexter på svenska, även denna tretton textblommor lång och vacker. Närgångna och ärliga texter, vissa skrivna på plakat och andra på trasiga lappar. Ett hopp om förståelse eller en vilja att förändra.

Mycket nöje!

Liveklipp: Magnus Ekelund på Klubb King Kong, Södra bar

Plötsligt var han precis överallt. Magnus Ekelund spelade in en låt med Jakob Hellman, sjöng duett och skrev låt med Mattias Alkberg, åkte på turné med samme Alkberg och så nu, turné med Hellman. Sen toppar han det hela med att ha en fantastiskt rolig vlogg på Djungeltrumman. Han kommer inte från ingenstans, men kanske är detta det långsammaste och mest ärliga genombrottet vi skådat. För Magnus har kämpat, aldrig gett upp. Från den första lyssningen för över två år sedan har jag varit helt såld och övertygad om styrkan i Ekelunds låtar.

Det hela sitter rösten, en sorgsen desperat röst som samtidigt inte är ett offer. En röst med djupet från hopplösheten, med kraften som bara riktig självkänsla kan ge och rösten skrapad sårig av livet. Till detta Ekelunds extraordinära känsla för poplåtar som man vill knyta näven i luften åt, musik nuddande musikalens bombastsika anslag men utan dess glättiga yttre. Som varje låt vore en egen nationalsång.

Det handlar om orden, beskrivande personliga samtidigt allmänna. Inga krumbukter eller utflykter kring fiktiva känslor, ärligheten och sanningen känns närvarande. I Din jobbigaste vän, en naken betraktelse utifrån, är det samma obehagskänsla som när en person inser att drogerna tagit livet, när mattan rykts bort. Den insikten, hur smärtsam den än må vara, leder till gott. I Din jobbigaste vän gör Magnus upp med sig själv, utan att bli ett offer. Storslaget. Och det är en sådan mening, "jag är din jobbigaste vän", som man undrar varför ingen gjort låt av tidigare. Men det är väl så genier jobbar tänker jag, de hittar det vi andra ser men inte fattar att vi ska ta tillvara på.

Det är roligt att höra hur fler och fler sjunger med, hur många har börjat lyssna. För i Magnus Ekelund har vi en stor artist med förmågan att berätta något om oss. Genom sig själv. Bättre än så blir det inte.

Efter du lyssnat på klippen nedan från igår tycker jag du går in på Spotify och lyssnar på hela skivan Svart Flagg. Blir du inte berörd nu har du inget hjärta.
(missa inte sista klippet där Magnus gör en hjärtskärnade version av Vapnets Ge dom våld) 



Jerry Boman

Skiva: Mattias Alkberg tvekar bara inför tvekandet på Anarkist

Matti: - Jag tänkte sjunga akapella, är det okej?
Jag: - Ja, jo det är det väl…
Matti: - Jag är skitnervös och vet egentligen inte varför jag vill göra det, men det känns bra ändå. Drog en öl innan här för att lugna mig lite.
Jag: - Jaha, okej, men det ska nog gå bra…
Matti: - …jag är ju så kass på gitarr, man spelar så lätt fel och det blir aldrig bra. Så jag tar och sjunger rakt ut.

Något senare.

Matti: - Är det bara att börja eller?
Jag: - Vänta jag säger till… okej varsågod!

Tänk att vi två skulle träffas, att det ändå blev du och jag
Att just vi såg igenom lågorna, definierade vårt val...

Liveklipp: Jakob Hellman på Kulturhusets tak i Stockholm

En skolkorridor i sten. Gula väggar och grå golv, djupa fönster som man kan sitta i. Om man vågar. Risken är att någon ser en, att man tar plats, lyser i motljuset.
Jag går förbi, sätter mig sällan ner, ständigt i rörelse. Då kan ingen ta mig. Ingen ska ta mig.

Så kommer skivan, …och stora havet. Bara namnet får mig ur balans. Kan man skriva så? Jakob Hellman ska han heta som gjort den. Musiken låter egentligen rätt vanlig. Men orden. Det är upphackat, avhugget, ofullständigt. Jag tappar helt balansen, kan man verkligen skriva så där på svenska?

Tyst! Takt. Vaktparaden?

Jag är runt 14 år och om det är någon mening som förändrat mitt liv så är det den, det var där jag vågade stå emot. Krasa sönder språket, detta hinder, i små små bitar och ta de som jag faktiskt ville ha. Bygga mina egna språkvärldar. Tack vare Jakob Hellmans poetiska mästerverk fick jag nya ögon.

Jag sätter mig i det djupa fönstret och låter vinterljuset varmt, tryggt nudda mina axlar.

Sann romantik med Magnus Ekelund & Stålet (Svart Flagg)

Jag har ju kvittrat, yrat och kastat ny info till er sedan förra sommaren om hur Elmo bytt språk och börjat göra pop på svenska. Magnus Ekelund satte klistrade ihop ett band, döpte det hela till Stålet och började berätta. Det hela eskalerade ytterligare för någon månad sedan när det stod klart att Magnus samarbetade med ingen mindre än Jakob Hellman (de två åkte båt med mig på Stockholm Boat Sessions i samband med singelsläppet).

I dag släpptes skivan på Spotify och det är en samling låtar som tar avstamp i Norrland. På ett sätt är det också väldigt mycket mer personligt än Elmo någonsin var, Magnus verkar blicka inåt, se över sin situation och gör ibland avbön för sin person. Bäst är Din jobbigaste vän, självbiografisk eller inte, en igenkänningstext om det ingen snackar om. Inte nykter. Kärleken man känner till ens vänner som står ut med en, trots man är sämst och sviker dem gång på gång. Det är vännerna som efter det är kvar som betyder något, de som räddar en ur i badkaret.

Ny musikvideo: Mattias Alkberg - Asterism & Obelisk

Magnus Ekelund håller sig framme precis överallt i Norrland. Gör han inte låtar tillsammans med Jakob Hellman så gör han Mattias Alkbergs video. Här är den, tokigt färsk:



Som vanligt jobbar detta dreamteam inte som vanliga människor, de släpper en ny video mitt i natten. Bara för att de kan.

Jerry Boman

Egocheck: En musikvideo, en livevideo, ett radioinslag...

Det är väldigt mycket Jerry just nu på den svenska musikkartan. Jo, så får man skriva eftersom det är helt sant. Jante och andra lallare kan vara tysta. Se bara på sakerna nedan:

1. Först och främst var jag med i P3 i tisdags och berättade om världens bästa låt. Den dagen. Lyssna på klippet nedan och lyssna på låten. Världens bästa låt i en hel dag.



2. Magnus Ekelund och Jakob Hellmans video till Utan Er. Med bilder från mig, från livespelningen Hemma hos Kaj (Hammaby Sjöstad) och från min sajt Stockholm Boat Sessions.. Klippt och fixat av Magnus själv.



3. Mats Udd (ni vet han som gör alla musikvideos i landet just nu, från Ludwig Bell, via Familjen och Carl Norén till Roxette) filmade I´m from Barcelona när de spelade på Strand (Gimme indies 3 års kalas) för ett tag sedan. Här är jag inte bara fotograf på ett hörn, titta också noga så kan du se mig hissa Gimme indie-Tommy i logen. Så kan det gå.



Ibland är det skönt att skriva om sig själv. Händer inte så ofta.


Jerry Boman

NYTT: Jakob Hellman och Magnus Ekelund & Stålet

1989 släppte Jakob Hellman skivan ”…och stora havet” och svensk popmusik blev sig aldrig likt. Än i dag lyckas få band som sjunger på svenska undgå referensen till Hellmans första och enda skiva. Nöjesguiden rankade ett tag skivan som landets bästa under hela 1900-talet.
Efter debuten blev det tyst, trots publiken och kritikernas jubel. Hellman gjorde några inhopp på diverse skivor, körde lite covers och uppträde väldigt sporadiskt. 2010 åkte Hellman med TV4s nostalgiturné med tex Alphaville. Hela tiden med sitt gamla material.

Magnus Ekelund gjorde sig ett namn som "Elmo", fick ett flertal P3-hits och spelade sig igen om festivalsverige. Han tröttnade på Stockholm, flyttade tillbaka till Norrland och bytte språk till svenska. Ekelund är precis som Hellman från Jokkmokk Vuollerim och någon gång korsades deras vägar och en idé föddes, en duett…

I dag släpps ”Utan er” och det är den första nyskrivna låten som Jakob Hellman medverkar på sedan 1995 då han körade med Brainpool på ”We aim to please”.

Det är med illa dold stolthet, och en stor skopa awesomeness, jag i dag kan bjuda på Jakob Hellman och Magnus Ekelund på min sajt Stockholm Boat Sessions!

http://www.stockholmboatsessions.se/



Allt om Magnus Ekelunds kommande skiva, låten Utan Er och mycket mer hittar du på hans sajt:

http://magnusekelund.se/


Jerry Boman

Liveklipp: Matti Alkberg och Magnus Ekelund samt en cover

Jag matar på med klipp från den magiska kvällen i Hammarby Sjöstad/Hemma hos Kaj. Klubben heter alltså Klubb Uppifrån och det kommer bli fler kvällar, ryktet säger maj. De ska ni gå på, det är ett väldigt grymt ställe och de som har hand om det var snälla och supertrevliga! Mer info på deras Facobooksida.
Här kommer en ny låt som Magnus Ekelund och Matti Alkberg gjort tillsammans och som kommer med på Mattis skiva som kommer ut i slutet av sommaren:



Sist men inte minst körde Magnus en underbar cover av Tänder i taket, bandet heter Bingo. Fantastsikt vacker text!



Missa inte det tidigare inlägget med massa låtar med Jakob Hellman...

Jerry Boman

Liveklipp: Jakob Hellman, Matti Alkberg och Magnus Ekelund

Jag ger er några klipp att titta på under helgen, jag skriver hur det var senare. Det som händer på bilderna är alltså Magnus Ekelund som bjuder in lite sköna gäster… så som Jakob Hellman och Matti Alkberg om ni känner till dem. Det kan vara enda gången dessa tre personer sjunger på samma scen. Någonsin.

Håll till godo, fler filmer kommer:







Ni fattar ju hur jävla stort det här var!!!

Jerry Boman

Tjuvlyssnat: Jakob Hellman i duett med Magnus Ekelund!

Hellman och Ekelund 2011

Jag tar det härifrån: 2006 dyker plötsligt Jakob Hellman upp som gästsångare på Nina Ramsby & Martin Hederos skiva Jazzen. Han gör en rätt blek roll, låten Du min vän är inte hans. Rent mentalt. Men det är alltså det sista vi hört inspelat från Jokkmokks-sonen. Innan det var det något litet på en hyllingsskiva till Olle Adolfsson och innan det körar han på We aim to please, Branipools numera uttjatade låt. (ja, det är den i reklamen).

Sista gången Hellman gjorde riktigt bra i från sig var 1991 tillsammans med Perssons Pack i den eviga djklassikern Tusen dagar härifrån. Då är vi nästan tillbaka i tiden för hans skiva, …och stora havet, även om Jakob gjorde två låtar på skivan Taube. Men som du ser, det finns inte så väldigt mycket att ta på här. Jakob Hellman är och förblir svensk musiks största mysterium. Jag har tidigare lagt ut mina tankar om hurvida hans debutskiva är den bästa, jag kom fram till att den kanske inte är den bästa skivan längre, men lik förbannat är den en helt magiskt bra skiva. Något annat går inte att säga.

Webbtv: Här släpas Kristian Anttila bakom en ren

Nyligen kunde jag avslöja att Kristian Anttila skulle ställa upp i Renracet på Jokkmokks marknad.
Nu finns det videobevis på att detta märkliga verkligen ägde rum!

Med tanke på att marknaden för några år sedan firade 400 år så kan man nog säga att det är en stor grej att vara med i racet. I alla fall för de olycksaliga som inte får hänga i Jookkmokk året om.
Anttila var på plats i år för att spela och blev då övertalad att ställa upp i denna tävling som går ut på att med hjälp av en släde bakom en ren ta sig så snabbt som möjligt runt en bana. Storpublik och kungligt i form av Kronprinsessan Viktoria såg på när Kristian iförd en gigantisk röd jacka tog plats bakom renen…



Det här kommer garanterat upp på listan över Märkliga klipp när 2011 ska summeras! Helt underbart!

Fotograf här är Magnus Ekelund, denna Jokkmokkshjälte som inte bara fixar Talvatisfestivalen (ni minns att jag var där va?), han skriver musik som jag håller bland de bästa i landet. Att han sedan är övertrevlig, har gjort en låt om just marknaden och skriver om musik i Norrbottenskuriern gör inte saken sämre. I helgen hade han kronpissesan bredvid sig till matbordet och framförde även några låtar med text av sin farmor Ellen Kitok Andersson, från hennes samlade diktverk.
Jag tycker Norrbotten bör ge årligt kulturstöd till Magnus. Ni har allt att tacka honom, de är såna som han så får folk att på allvar överväga en flytt norröver.

Tillsist:
När vi ändå befinner oss bland snö så kan vi ju hoppa direkt till Manifestvinnaren Anna Von Hausswolffs nya video. Mycket mycket vackert! (funderar ändå lite på hur kallt det måste varit…)



Jerry Boman

En djärv pilot och ny desperationspop på svenska

Om man flyger jetplan gäller det att hålla reda på fysiken. Det finns en punkt när inte planet kan flyga längre, när det går för sakta. Farten måste övervakas nog när det går sakta annars blir det stall. Resultatet blir att planet faller platt till marken.
Bara de djärvaste piloterna vågar ligga på gränsen.

I det långsamma, tveksamma, rädda är Christoffer Sander (sångare i Ingenting) som bäst. När jorden uppslukas av ängslan, blicken vänder mot golvet likt en mobbad katt.
Mot slutet av konserten uppstår ett samband, mellan mig och Christoffer. Jag känner att nu hände det något. Det är också då som han spelar sina långsammaste låtar, sånger med det där så typiskt för Sanders låtskriveri utdragna toner där jag nästan tror att musiken ska börja gå baklänges.

Sander hittar den där punkten när planet inte längre kan flyga, när det håller på att falla bakåt. Han parerar det varsamt, det blir en vacker flyguppvisning.
Precis som de djärvaste piloterna, de som vågar ligga på linjen mot katastrofen, så vågar Christoffer sakta ner flera gånger och komma ur det. Mycket vackert.

Ibland går det åt precis helt fel håll, flyguppvisningen får hybris, vill köra fort och länge. Göra spektakulära loopar, trixa med gitarrerna i ett allt högre tempo. Det är det som brukar kallas eufori.
Inte Sanders starkaste sida. Medveten som han är stoppar han också bandet, mitt i ett evighets jamande mot slutet av en låt. Inövat eller spontant vet jag inte. Men roligt är det!

Sedan har vi den där covern. Daniel Johnstons "True love will find you in the end", på Sandersvenska "Sann kärlek hittar dig dig tillslut". Snyggt men inte precis översvallande bra. Jag gillar mer Almedals lilla passning till samma låt i deras "A".

Men va fan, alla flyguppvisningar har sina toppar och dalar. Den här kvällen kom topparna mot slutet, precis som det ska vara.

Avslutningsvis: Sök upp Ingentings "De svåraste orden" och sväva bort till tonerna av 2000-talets bästa låtar.

PS Förlåt, jag fattade inte skämtet med att spela Lundells "(Oh la la) Jag vill ha dej" precis innan spelningen... Maken till dum låt får man leta efter, så sluta upp med att sprida den Mr Dj! Låten är rent ut sagt äcklig! DS

Tillsist:

Det här kom just in: Magnus Ekelund, aka Elmo, lägger ner den 31 juli. Det blir en sista spelning i Luleå.
MEN! Magnus har börjat sjunga på svenska! Lyssna här, det är desperationspop och näven-i-luften!
Nu är väl det här som att svära i kyrkan men Magnus låter som förlängningen av Broder Daniel, på svenska. Som om Henrik gjort helt om och börjat sjunga på modersmålet. Ekelund lägger ut precis det som vi alla vill ha.

Speciellt gillar jag Stállu. Magnus berättar över Facebook att "Stállu är en figur ur den samiska mytologin. Han framställs som en slags demon med svarta järnkläder. En människoätande jätte."

Sommaren kommer nästan en gång per år, så fråga aldrig varför jag mår som jag mår

Sådan pop kan bara skrivas av människor från Jokkmokk.
Ge mig mer!

Tillsist2:
Boka in 9 augusti i kalendern. Då händer det grejer på Åsögatan 140! Mer info kommer.

Jerry Boman