En djärv pilot och ny desperationspop på svenska

Om man flyger jetplan gäller det att hålla reda på fysiken. Det finns en punkt när inte planet kan flyga längre, när det går för sakta. Farten måste övervakas nog när det går sakta annars blir det stall. Resultatet blir att planet faller platt till marken.
Bara de djärvaste piloterna vågar ligga på gränsen.

I det långsamma, tveksamma, rädda är Christoffer Sander (sångare i Ingenting) som bäst. När jorden uppslukas av ängslan, blicken vänder mot golvet likt en mobbad katt.
Mot slutet av konserten uppstår ett samband, mellan mig och Christoffer. Jag känner att nu hände det något. Det är också då som han spelar sina långsammaste låtar, sånger med det där så typiskt för Sanders låtskriveri utdragna toner där jag nästan tror att musiken ska börja gå baklänges.

Sander hittar den där punkten när planet inte längre kan flyga, när det håller på att falla bakåt. Han parerar det varsamt, det blir en vacker flyguppvisning.
Precis som de djärvaste piloterna, de som vågar ligga på linjen mot katastrofen, så vågar Christoffer sakta ner flera gånger och komma ur det. Mycket vackert.

Ibland går det åt precis helt fel håll, flyguppvisningen får hybris, vill köra fort och länge. Göra spektakulära loopar, trixa med gitarrerna i ett allt högre tempo. Det är det som brukar kallas eufori.
Inte Sanders starkaste sida. Medveten som han är stoppar han också bandet, mitt i ett evighets jamande mot slutet av en låt. Inövat eller spontant vet jag inte. Men roligt är det!

Sedan har vi den där covern. Daniel Johnstons "True love will find you in the end", på Sandersvenska "Sann kärlek hittar dig dig tillslut". Snyggt men inte precis översvallande bra. Jag gillar mer Almedals lilla passning till samma låt i deras "A".

Men va fan, alla flyguppvisningar har sina toppar och dalar. Den här kvällen kom topparna mot slutet, precis som det ska vara.

Avslutningsvis: Sök upp Ingentings "De svåraste orden" och sväva bort till tonerna av 2000-talets bästa låtar.

PS Förlåt, jag fattade inte skämtet med att spela Lundells "(Oh la la) Jag vill ha dej" precis innan spelningen... Maken till dum låt får man leta efter, så sluta upp med att sprida den Mr Dj! Låten är rent ut sagt äcklig! DS

Tillsist:

Det här kom just in: Magnus Ekelund, aka Elmo, lägger ner den 31 juli. Det blir en sista spelning i Luleå.
MEN! Magnus har börjat sjunga på svenska! Lyssna här, det är desperationspop och näven-i-luften!
Nu är väl det här som att svära i kyrkan men Magnus låter som förlängningen av Broder Daniel, på svenska. Som om Henrik gjort helt om och börjat sjunga på modersmålet. Ekelund lägger ut precis det som vi alla vill ha.

Speciellt gillar jag Stállu. Magnus berättar över Facebook att "Stállu är en figur ur den samiska mytologin. Han framställs som en slags demon med svarta järnkläder. En människoätande jätte."

Sommaren kommer nästan en gång per år, så fråga aldrig varför jag mår som jag mår

Sådan pop kan bara skrivas av människor från Jokkmokk.
Ge mig mer!

Tillsist2:
Boka in 9 augusti i kalendern. Då händer det grejer på Åsögatan 140! Mer info kommer.

Jerry Boman

Några vårdatum.

Vädret är för bra så jag sover inte när jag ska och kan således inte vara vaken när jag ska.
Här kommer iallafall en lista att förhålla sig till:

14 April: Duofestival@Berg211
14 April: Waiting To Get Pregnant@Konstmuseet
19 April: Vapnet@Heriksberg
3 Maj: We are soidiers we have guns@Cafe Stanna
4 Maj: Familjen@Henriksberg
5 Maj: Fibi Frap@Join our Club
5 Maj: Popadelica@Huskvara
18 Maj: They Live By Night@Pustervik

Ja, bara några dagar och platser att tatuera in på underarmen. Det finns fler...

UPPDATERING:

Nu hittar du listan med vilka låtar jag spelade på Join Our Club i helgen. Klicka här.

UPPDATERING 2:

Enligt City GBG idag på morgonen så skall ELMO flytta till Stockholm. Han säger att Göteborg är för litet och att alla i musiksvängen håller varandra bakom ryggen.
Jag vet bara att snubben gjort en av de bästa låtar som finns och att det varit en ära att bo i samma stad. Men å andra sidan uttalades ord som ”Det här kan vara den sämsta låten någonsin!” i lördags när jag drog iväg The Anthem över takåsarna vid Stigbergstorget.
Fast historien kommer visa att ELMO hade rätt, det är jag säker på.

Jerry Boman

Riff, piss och postpop.

Jag gillar saker som är nya.
Jag gillar inte saker som är gamla.
Det är en enkel filosofi, klart värdig att sättas på enkronorna om jag vore kung. En profilbild på mig och filosofin i Helvetica 10 punkter runt mitt huvud.
Jag skulle bli en bra kung. All musik som är mossig och gubbig skulle förbjudas. Det måste finnas möjlighet till dans.
Det första jag skulle göra som nybliven kung är att stänga ner Klubb Cody. Samtidigt skulle jag ge arrangörerna ett purpurhjärta av fjärde graden för deras mod. Deras enormt stora mod.
Att starta klubb och nästan bara lira emotionella rifflåtar kräver stort jävla mod.

Senast jag var på Röda Rummet kan ha varit tre fyra år sedan. Då snurrade klubben Hot topic där ibland. Bra band och bra skivor. Störst intryck gjorde Compute, jag slirade ut på Järntoget den kvällen med ett leende från öra till öra.

Men det som gjorde mest intryck på mig var toaletterna. De var rent ut sagt för djävliga. Piss upp till knäna, nåja det var iallfall ett golv dränkt av urin att plaska runt i.
Så igår var jag lite rädd när jag var tvungen att gå...Tada! Vad får jag se på toa den här gången? Ett golv dränkt av piss upp till knäna!
Hallå! Skärpning! Det är inte värdigt ett enda popsnöre att gå in där. Fuck vad äckligt! Och då är jag ändå inte så känslig...

Flight kommer från Stockholm. Men de skulle likväl kunna komma från vilken ort som helst, vilken håla som helst som har en festival. Valfritt köping i landet Svenne med langosdränkt stadsfestival, där tidens populäraste band får uppträda på sina eriksgator genom åkerlandskapen.

På Flights stadsfestival uppträde Kent och David and The Citizens. Men båda banden äter för mycket tårta i logen varpå de tjocka rullar ut på scen och gör ett slentrian gig. Mycket svävande grädd gitarrer och känslor som bara rinner av likt smält choklad.

Nu har ju Flight ett annat problem att tampas mot, två högtalare som är totalt sönder spelade.
Det är så gubbigt och tråkigt att klaga på ljudet men igår var det rent av synd om bandet. Det förstörde så mycket, folk höll för öronen. Inte för att det var högt utan för att det lät illa.

Men nog med onda ord, sista Flightlåten ger hopp. En riktig känsla och skrik från avgrunden. Riktigt riktigt bra! Det kan omöjligt varit samma band som harvade sig igenom resten av spelningen! Plötsligt fanns glöden där! Det var åtrå och spänning! Mer av det!

Nä, jag stod faktiskt inte ut längre. De mossiga intetsägade rifffesterna fortsatte ljuda från djbåset. Någon kommer förmodligen e-posta mig och säga att Tar...Feathers gjorde fullmånen rättvisa eller nått.
Men det skiter jag i för i min värld är jag kung och då blickar jag framåt.

Ikväll: Storan och Stripmusic. Samt med all säkerhet dansvänliga låtar från djbåset.
Och de la Cour är ju alltid de la Cour.

Tillsist:
Just nu lyssnar jag sönder "En av de där dagarna" med Lola. Det bör du också göra! Jag befaller dig!

Tillsist2:
12 april stannar Göteborg. Elmo spelar på Sticky och du kommer var där!
Undertiden kan du kolla in nya videon:



Jarvis Cooker har en snygg lillebror!
12 april alltså. Göteborg blir sig aldrig likt efter det.
Hör en intervju med killen här.

Tillsist3:
The Animal Five har redan fixat ihop en cover på Säkerts "Vi kommer att dö samtidigt du och jag". Helt briljant!
Saker går fort nu förtiden. Det måste betyda att coverälskarna i afterskibanden har en halveringstid på runt 45 minuter.

Tillsist4:
Man hittar ALLT på Myspace också!

Jerry Boman

Näven i luften!

Ibland går man bara och väntar på den där låten som tvingar en att knyta näven i luften och sjunga med. Den där låten som man vet kommer att expodera på dansgolvet, som kommer att bli jordbävningsallsång framför scen.
Man bara väntar på de där textraderna som sammanfattar precis allt man gått och tänk på.

Life is for living

Not for sleeping

Det var på Klubb Populärs mp3blogg som jag hittade den: The Anthem.
Låten som Martin Elisson skulle dö för att ha gjort, som Henrik Berggren skulle låta om han var 20 idag. Det är låten som tar Göteborg in i 2007, låten du kommer nynna på hela våren och hela vägen hem.
Även om det nu känns Göteborg i varenda ven som kommer Elmo från Jokkmokk.

Jag blev så till mig, så nyfiken, så ung över den fantastiska låten att jag ringde upp Elmo för att snacka nationalsånger.

Och Klubb Populär-crew, jag hoppas ni fattar vilken låt ni m_å_s_t_e spela på lördag....om och om och om igen...

Jerry Boman