Live: The Glorias och publiken på Scharinska sjunger Norah

Ni känner till The Glorias. Jag har berättar tidigare, ombandet från byn med det norr-romantiska namnet Svartbjörnsbyn, om deras synth-som-inte-är-synth och jag har berättat hur jag en sen natt hörde The Glorias för första gången och slogs till marken lika kraftigt som när jag hörde Glasvegas första gången. The Glorias tar in, de är större, långt mycket större än sin lilla by och håret reser sig på armarna.

Så jag åkte till Umeå för att se dem på scen. Förband till Nord & Syd, tidigt speltid. Jag visste att det skulle bli bra, hade på känn. Kanske rädd för att ingen annan hittat detta fantastiska…

Står i baren på Scharinska, det är inte mycket folk. Fram kommer en tjej och frågar vem jag är. Jag berättar, och säger att jag är i Umeå för att se The Glorias. Hon skiner som en sol och berättar att de är flera där som avgudar The Glorias. Jo, hon uttrycker sig precis så, avgudar. De avgudar The Glorias. 

Jag känner mig hemma.

Live: Summer Heart i Umeå

Tom Jerry Boman

Krönika: Skippa skammen Umeå - bevara Scharinska villan

Upploppet på Facebook

Det brinner i hjärtat på alla musikälskare i Umeå. Efter kommunens planer på att sälja Scharinska villan avslöjats och därmed också planerna på att montera ner stans mesta musikscen har proteststormen ökat till en orkan.
Jag kommer från en liten stad där ingen stod upp för den lokala musikscenen, varken då eller nu. Resultatet blev en musikalisk spökstad och skam.
Jag hoppas Umeå inte vill gå samma väg. Jag hoppas skammen inte når Umeå.

Tack för den Stephin!

Till att börja med, jag avgudar Stephin Merritt. Hans låtar och framför allt hans texter är de bästa som någonsin gjorts, det finns ingen som ens är i närheten. Jag menar: "It's making me blue Pantone 292" är ju så briljant att man smäller av!

Alltså, är det ingen stor grej att lägga ut en del pengar för att få se, och höra, mannen som skrivit dessa rader. Inga problem att spendera en bunt stålars:

59:- på en liter Sangria
105 :- på taxi
315 :- på biljett
100:- på två glas vin i foajén, innan och i pausen

579 kronor för att få en fin kväll i samma rum som ett geni.

Det är därför jag numera är förbannad på Stephen Merritt. Jävligt sur när jag tänker efter, och jag har varit sur i snart två dygn. För om jag nu spenderar de här pengarna, jag var ju inte ensam om att spendera massa pengar på dig Stephen, då är det fan ditt jobb att bjussa tillbaka. Jag känner mig lurad annars!

Faktiskt, jag hade sett fram emot den här konserten, mycket. Jag ville ha live upplevelsen av The Magnetic Fields. Som ett outplånligt minne.
Vad fick jag?
En sur butter gubbe som knappt pallade le, i fula kakifärgade byxor, bruna farfarsseglardojjor och en keps värdig en älgjakt. Vad var det frågan om Stephen?

Jag tycker inte det är det minsta kul att du skall sitta där och spela "så speciell" och knepig. Är du femton eller? Fick du inte ut den läsken som du ville på ridern? Satt du på ett häftstift?

Nä, Stephen, trots att du gör bland den vackraste musiken jag någonsin hört, trots att du skriver de bästa texterna någonsin så är jag väldigt besviken på dig. Varför är det så svårt att vara ett uns tacksam?

Alltså, 579 spänn. Jag hade kunnat köpa ett sexpack folköl, ge femhundra spänn till Almedal och tvingat dem spela i mitt vardagsrum. En mycket bättre kväll!



Stort tack till otroligt gemytlige och charmige Darren Hanlon som räddade kvällen. Bra låtar, ett avväpnade sätt och sköna historier. Han var tacksam och ödmjuk.
Det sistnämnda kan nog inte Stephen Merritt stava till. Det heter humble Stephen. Typ som humla. Surra nu iväg och skriv en låt om det, humble, så tar jag och fortsätter lyssna på de fantastiska skivorna och försöker glömma din safariutstyrsel och din sura mun.

Ni andra kan ju överösa mig med sura kommentarer om "att det tillhör", "varför skall han stå där som en clown bara för att du skall bli nöjd" samt "Henrik Berggren är ju inte jävla glad hela tiden han heller".

Tillsist:
Nu tar du och lyssnar på följande underbara musik:

Tada Tátà
"Sometimes it's hard to say and a bit easier to play" Bra slogan!
Dansa fin dans med svängade armar till "Sticky Dumb Gum". Speciellt versionen med cello! Varför är inte Umeå en stadsdel i Göteborg?

Sunshine Rabbits
Galenskap från Malmö. Underbar galenskap! Lyssna på "The Color Of The Fur". En soustuck Leila K i kuddrummet. Se dem på Möllevångfestivalen, det skall jag göra!

A Fine Day For Sailing
"'We're so lo-fi, we nearly don't exist'" Ännu bättre slogan! Lyssna på bla en underbar The Ronettes cover i "Be My Baby". Luftlätt! Missa inte heller kökspopen och dagisblusen i "Is he the one that you want". Så fint så fint!

Tillsist2

Snyggaste flaskan på Systembolaget, härlig tyskt-lågpris-estetik! God Sangria också! Don Simon kommer åka med mig på alla festivaler...

Tillsist3:
"Jag som trodde att Joel Sjöö var en tönt". Totalt förvirrad kommentar under Irene inlägget. Vad menar du?

Jerry Boman