 |
| Upploppet på Facebook |
Jag kommer från en liten stad där ingen stod upp för den lokala musikscenen, varken då eller nu. Resultatet blev en musikalisk spökstad och skam.
Jag hoppas Umeå inte vill gå samma väg. Jag hoppas skammen inte når Umeå.
I september 2007 låste Diesel i Halmstad dörren för sista gången. Natten innan hade Håkan Hellström fått taket att lyfta men nu var det slut. Halmstads musikscen tappade stinget och ekade plötsligt väldigt tomt. Fast jag inte bott i staden på närmare 14 år då så kände jag något i hjärtat. För i hålor liknade den jag växte upp i fanns inte så många alternativ för att lyssna och se på musik. Det var på Diesel man kunde se lokala förmågor växa sig stora, Fudge Wax och Slush Puppies, det var där Cardigans och Popsicle fick våra trista småstadshjärtan att bulta hårt och det var där 035-festivalen under några åt lyckades rikta musiksveriges öron mot västkusten.
Jag kände något i hjärtat. Skam.
Diesel var en sliten gammal platt byggnad, totalt ointressant ur arkitektonisk synpunkt men musikhistoria satt i väggarna och det var det som kändes i hjärtat när jag fick höra att stället till sist skulle försvinna. För det var Halmstads levande scen och eftersom städer ständigt föder nya band och därmed föder ny publik så måste det finnas platser att spela på/hänga på. Det kändes också väldigt snopet att ingen egentligen verkade bry sig. Lås på dörren och sen var det inget mer med det. Jag tror jag skämdes en smula. För ingen hade egentligen brytt sig, under många år fick Diesel slåss för sin överlevnad, var det inte politiker så var det intresseorganisationer får alla möjliga håll som motarbetade lokalen.
Resultatet blev lås på dörren och Boten Anna på radion. Skam.
Det är därför jag nu med både fasa och glädje jag följer utvecklingen i Umeå, kommunen vill sälja Scharinska villan, en klassiskt musikscen sedan många många år. Mellan raderna kan man läsa att de egentligen inte vill ha någon verksamhet där, efter som det "sliter på byggnaden".
Fasan ligger i hur politiker och styrande i staden inte verkar förstå hur kultur fungerar, det är inget man bygger speciella hus för dyra pengar åt. Kultur uppstår ofta spontant och över tid. Minnen skapas där man minst anar det, det är inget visioner eller kommunala planer kan råda över. Däremot kan kommun och andra känna läget och stötta på rätt ställe.
Jag följer utvecklingen med glädje eftersom det i Umeå verkar finnas precis det som Halmstad saknade, en känsla för just den där spontana uppkomsten av kultur och minnen. Ett upprop har startats på Facebook, över 10000 medlemmar har sidan, och det verkar brinna i varenda musiker norr om Gävle just nu. Eller rättare sagt, det brinner nog egentligen i varenda musiker som någonsin haft äran att gästa det där rosa huset. Umeås samlade artister går så långt att de kommer vägra spela i kommunen under 2014, samma år som Umeå är Europas kulturhuvudstad. Skammen när Umeå ska visa upp sig för hela Europa och scenerna gapar tomma går nog inte riktigt att sätta ord på.
Umeå kommun hävdar att Scharinska måste renoveras. Nu är inte jag någon expert men det kan omöjligt vara värre därinne än det var på Diesel. Om någon klagade i Halmstad? Inte en enda. För när man inte har så mycket val så tar man det som finns. Om det sedan är lite skit i hörnen spelar faktiskt ingen roll alls. Alla som besökt Gula Vilan i Haninge vet vad jag snackar om, det spelar faktiskt ingen roll hur det ser ut, det är vad som skapas som betyder något. Och om någon ska klaga är det väl publiken i så fall.
Vidare tycker Umeå kommun att huset ska säljas som en del i planen att göra sig av med byggnader där kommunen inte har någon egentlig verksamhet. För att spara pengar kan man tänka. Så kanske det är men samtidigt, hur mycket PR genererar inte den här norra musikutposten för Umeå?
För oss som inte kommer från "Ume" och som har det minsta lilla kulturintresse så är det just Scharinska villan vi känner till. Scharinska i Umeå är för oss utomsockens vad Big Ben är för London, vad Eiffeltornet är för Paris och vad Colosseum är för Rom.
Umeå kommun kan inte sälja Scharinska. Anledningen är enkel och glasklar: man inte kan sälja något man inte äger. Scharinska tillhör den fria kulturen, det tillhör musiken, alla artister, alla dj:s, alla klubbar och framför allt tillhör det publiken. Precis som den där fula platta byggnaden i Halmstad tillhörde publiken en gång i tiden. Låt inte Scharinska gå samma väg, och låt inte Umeå bli lika ekande tomt på musik som Halmstad. Om Diesel och Halmstad spelat sina kort rätt hade kanske ett Halmstad Open sett dagens ljus, ett Way out Westkusten skapas och kanske hade stans unga band inte känt sig tvingade att flytta norröver till Göteborg för att spela.
Umeå, gör inte något dumt nu. Se till att bevara Scharinska för framtiden, utveckla verksamheten, stötta dem som driver och ge publiken det publiken vill ha. På den plats som publiken själva valt.
Låt inte era musiker, era invånare och era gäster känna det jag känner för Halmstad, låt inte skammen komma till Umeå.
Tom Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar