Nytt med Jensen och nytt med Pascal!

Ute är det minus femton, mina ögonlock fryser ihop och fina röda Sneaky Steves värmer knappt foten. Människor hukar i kylan, dukar under i mörkret och dukar av det gamla decenniet. Bort med alla gamla synder, bort med invanda mönster. Riv upp såret igen , det har börjat läka nu och du riskerar att stanna.

Nu sitter det extra fint med ny musik. Lyssnar på Patrick Jensen. Snälle killen från Hospital och Pats är han tillbaka i det engelska språket. Utflykten med svenskspråkiga Pats har satt sina spår, det är lättare nu. Melodierna svävar. Kvar är sorgen och spot-on ledsamheten i natten. Nya materialet hamnar någonstans mitt i, mellan Hospitals galenskap och Pats strukturerade… galenskap. Det är och blir för alltid tomhet, idel tomhet i Patriks röst. En uppgivenhet. Vackert. Killen som mest av allt behöver en kram.

Bäst gillar jag For every kind. En låt som klår allt Daniel Gilbert fått ihop! Och då är ändå inte Gilbert så jävla kass…







Som en bonus: Här kommer en helt dagsfärsk låt med PASCAL! Javisst, den 27 januari kommer nya skivan och redan nu kan du helt gratis tanka hem låten HÄR! (kod: NOVOTON-YTOYK)
Låten heter Dansa och det är precis som vanligt den bästa mixen av just dans och industri. Väldigt roligt att få nya texter att krama ihjäl! Vi är nere vid fabriken igen, plankar in, stjäl skrot, bygger stora jävla skulpturer som vi intar maktens korridorer med! Pascal är skoskav, nageltrång och himmelskt vackra ängar av solrosor.

Två remixer följer med i paketet, den första är en smula trist, men nummer två är riktigt skön. Faktiskt så bra att jag inte kan bestämma mig vilken som är bäst, originalet eller remixen. Så ska det vara! Love Martinsen ligger bakom remix två, han känner man igen från både Skriet (där då Isak Sundström också sjunger...) , Norma och bakom Den Stora Sömnen-Stefans soloäventyr. Han är med andra ord överallt!

Nu vill jag ha Pascal överallt!

Tillsist:
Ryktet går att Äkta Kärlek spelar in nytt! Kan man hoppas på nya grejer i klass med Liggadoren?

Jag vill bara ligga med dig men det får jag inte säga
för just det
jag är tjej

Jerry Boman

Att ta ut svängen ordetligt.

Hennes ögon på mig som bensin på mitt hjärta
Jag kramar tändstickor i fickan
bara ett drag mot plånet och jag är förlorad
Hon är fantastisk den där fickan
Det kommer aldrig bli vi/Kapten Hurricane

En svart text, balanserade nära pretentiöst men det blir känslosam trevande nattlivsångest. Alla har varit där, några kommer aldrig därifrån och andra minns saker tydligare än luft i minugrader.

Kapten Hurricane är ett väldigt sympatiskt band. När de den här kvällen spelar på Wish är de påtagligt spända. Eller rättare sagt taggade. Luften är fylld av frustration, det är så mycket känslor som skall ut den här kvällen.

Det hade som sagt lätt blivit pretto, jag menar, vem fan under 40 vågar slänga in en saxofon, ett piano och ett gitarrsolo i samma låt. Samtidigt linda in allt liknelse överlastade texter, sprakade ord som river söder varenda vits. För när bandmedlemmarna utanför scen är sköna typer med glimten i ögat så är de allvarliga i strålkastarljuset.

Låt kulan lämna loppet
För helvete tryck av
Du kan väl göra nånting ordentligt
För din egen skull
Låt de sista drömmarna/ Kapten Hurricane


En stor del av framgången bygger på Christian Johanssons texter, sång och intensiva pianospel. Han ger sina egna ord rum att växa i, pianot är uppskattat allergikliande på min hud. Rösten är en trummhinnedröm.



Men vadå säger du, det här är ju bara en massa tonårsprosa. Ett exempel på oförlösta känslor som bara stockar sig därinne för att sedan likt en hagelsvärm skjuta ner vem som än råkar komma i vägen.
Saken är ju den att det är just precis så, men det är ju däri som tjusningen ligger. Att någon faktiskt vågar brassa på, ta ut svängarna och hejdlöst kasta sig utför.
Kapten Hurricane som fenomen är förmodligen det mest ohippa du kan lyssna på just nu: de är trevliga, de är skojfriska och de skriver låtar som skulle passat i dina föräldrars kassetbandspelare på väg mot en antikmässa.
Men de gör allt med hjärta, väljer inte bort någon. Vem som helst är välkommen att älska.

Jag älskar dem.



Det var roligt med riktigt piano men tråkigt att Christian då fick sitta med ryggen mot publiken...

På lördag har du en ny chans att uppleva Göteborg från sin bästa sida: Kapten Hurricane spelar på Kalejda (ni vet det där lilla hålet i väggen vid Stigbergstorget).


Tillsist:
På fredag är det stort fyrverkeri på Klubb Perfekt, Spectrocope (med Frida från Tikkle Me) och härliga folket i This Is Love. Folk från Powerblade spelar skivor. Viken kväll det kommer bli, två bra bra band och så en jävla grej på dansgolvet!
This Is Love spelade på JOC för ett tag sedan...

Annars kan man ju kolla in Äkta Kärlek på Sticky. Räfven gillar jag inte men Äkta Kärkek: Me like!
Så här var det när de spelade på Kellys för hundra år sedan...

Förfestar gör man på Kontiki med hjälp av Taramasalas fina utbud av pop.


På lördag blir det kanske Scout Nibblett, sönderslagen singersong på Sticky....
eller så går man till Kontiki igen och drar iväg till le Brazil. Kommer nog bli en del spontandans där.

Eller: On Our Honeymoon fortsätter sin mission. Klubben som får en att tro på centrum och pop igen. Den här gången är det The Felt Tips på scen, pepparkakor och glögg på borden.

Oj, vilken länkfest det blev...

Tillsist2:


Bara så ni inte glömmer att The Crashlanders förtjänar allt!


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg