Visar inlägg med etikett Shugo Tokumaru. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Shugo Tokumaru. Visa alla inlägg

På tredje dagen uppstånden

0 kommentarer



Det hela är väldigt enkelt.
Shugo Tokumaru kommer upp på scen och sedan börjar miraklet.
Den ständigt leende ödmjuke killen från Japan dödar allt vad folkmusik, leksakspop och i viss mån blues heter. Han styckar upp dem och syr vackert ihop den till musik som bäst kan liknas vid vårens första egenodlande apelsin. En solvarm mix av skog och storstad. Av hav och land.
Shugo och hans band leker fram de finaste/smartaste popen du någonsin hört. För du har garanterat inte hör musik som låter så här förut. Men samtidigt som det är avigt så är varje ton helt på rätt ställe. Lite som att komma hem fast man aldrig varit där. Som att berätta den bästa historien för sig själv trots att man inte hört den förut.

För han sjunger ju ändå på japanska. När jag lyssnar lite noggrannare så kanske det är är engelska...Tror jag, jag har inte en susning. Och kanske är det skit samma, för allt ligger i musiken. I "Parachute" skulle Tokumaru kunna sjunga på vilket språk som helst, för den låten kan alla förstå. Var enda kotte fattar att den är bra. Från Peking till Peru.

Mot slutet byter Shugo sin gitarr mot en ukulele och spelar... Video Killed the Radio Star! The Buggles megahit med överdrivet asiatisk frånvaro av bokstaven V och R, "Ledieo Killd Le Lejdiosta". Fantastiskt roligt och så jävla charmigt!

Shugo Tokumaru gav mig något viktigt den här sommarfredagen. Han gav mig glädjen till musik en ny skjuts framåt. Han visade att det fortfarande finns harmonier som ännu ingen hittat, att det finns en hel skog av popmelodier som bara väntar på att utforskas.
Amen på den!

Tillsist:
En liten notering från torsdagen.

Helgen börjar på torsdagen. Genom regn tar jag mig till Debaser Slussen, Terrys klubb Falling and laughing kör inget band den här kvällen så jag förväntar mig bara lite häng. Det blev det, träffar trevliga människor, det spelas go musik och allt är bra. Terry med gäster kör blandat och det är ofta kul, dvs de har humor alla tre.
I det bakre rummet håller en annan klubb till, mer tatueringar och en jävla massa mer skinjackor. Ett band spelar oxå, får höra att det är sångaren från Mazarine Street... Bandet heter The Palms och är totalt meningslösa. Vad håller ni på med? Jag lämnar dem där med orden: Tjoho, det är 2009 nu! Wakei Wakei!

Jerry Boman