Orden är Magnus Ekelunds, uppväxt i orten de flesta hört talas om men få besökt, orten som är själva sinnebilden för "långt borta". Det är några år sedan nu som han berättade för mig om sin uppväxt, hur han upptäckte musiken, la snowboarden på hyllan och smetade kajal under ögat och döpte om sig till Elmo. Ekelund drömde om något större och gjorde musik som lät storstad och besjöng eskapism. Det blev spelningar och radiotid.
Det smällde till rätt rejält, Ekelund flyttade från. Flyttade till en annan verklighet, storstaden. Men det var något som skavde, Norrbotten var inte riktigt utforskat. Plötslig var inte verkligheten på hans premisser, så Elmo måste dö.
Det hela skedde obemärkt och odramatiskt för de flesta. Samma sak när det plötsligt kom nya låtar på svenska, om Norrbotten, om naturen och om längtan att stanna kvar. Hemma blev hemma igen, tillsammans med Stålet inleddes ett arbete med att utforska det där av norr som han tidigare förkastat. Samarbeten och ändlösa turnéer, ett publikrekord på Södra Teatern, duett med Jakob Hellman och skivpartner med Matti Alkberg. Magnus gav oss skivor och låtar som var lika viktiga för allmänbilden av Norrbotten som Latin Kings skivor var för allmänbilden av förorten. Hyllad av många, däribland Jan Gradvall.
Men det var något som skavde. Rastlösheten. Känslan av att än en gång inte skapa sin egen verklighet, att bli en kopia, en karikatyr av sig själv. Magnus Ekelund & Stålet måste dö.
-Några här kanske vet vem jag är, och några kanske inte gör det. Alla tänker förmodligen VAAAAA????
F12 i Stockholm. Ekelund skriker i micken. Stället är knappast känt för nyheter inom musiken, snarare ett ställe för cementerade av könsroller och mönster.
Där framme står Kitok, Magnus nyskapade alterego. Premiären skedde som för band till Glassvegas förra året, på Berns. Döpt efter hans samiska namn, Kitok, fän en gång går Ekelund tillbaka till rötterna, till Jokkmokk, till fjälls och till midnattssolens rike.
Det är här jag förstår Ekelund, hur han fick springa på Jokkmokks gator. Magnus är för livlig, full av fantasi och med en enastående förmåga att göra verkligheten helt overklig. Tråden från Elmo via Stålet till Kitok kan verka full av knutar, men ju mer jag tänker på det, ju mer tydlig ter den sig.
Allt handlar om ansvar. Du har detta liv, gör något med det. Hitta på, ljug, trolla och tricksa likt en Instagramvacker skejtdejt i midnattssolen. Det är ditt ansvar. På med ett filter och glöm inte #yolo.
Album med Kitok kommer i höst, just nu rullar Stockholm City på radion och den här kvällen får vi höra flera prov på hur det kommande blir. Bäst är låten som också gett namn åt skivan, Paradise Jokkmokk. En mäktig känsla att stå mitt i Stockholm och hylla denna norrbottniska krok av världen, men just nu finns det inget jag älskar mer.
På fredag spelar Kitok på Storsjöyran i Östersund. Hoppas vi ses där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar