Fel i fabriken

Det blev inte som jag tänkt. För första gången blev jag riktigt sur på några barägare över att deras högtalarutrustning inte höll måttet. Överlag tycker jag det är rätt fånigt att klaga på ljudet eller tekniken, jag försöker vara väldigt ödmjuk inför fel och brister på prylarna hos barer och uteställen. Jag brukar släppa det mesta. Jag förstår att det handlar om pengar.

I fredags gick det bara inte, jag är så besviken på Färgfabrikens prylar att jag inte vet vad. Konsthögskolan har inget med detta att göra, de fixade en bra fest, de hade grejat och donat med det mesta. Hyrt in riktigt bra grejer att spela på. Inget att klaga på där, snarare tvärt om, djsakerna var väldigt väldigt fina. Felet låg istället på de saker som var permanenta i baren, slutstegen/förstärkaren som står bakom baren.

Under minst tio tillfällen, det kan ha varit fler, dog ljudet helt. Barpersonalen "fixade" problemet varje gång, de hävdade att det var något fel på sladdarna. Men det stämmer inte. När ljudet försvann så testade jag en grej, jag drog ner ljudet helt, väntade i 30 sekunder och drog sedan på ljudet igen. Hepp, ljudet kom tillbaka.

Nä, kära vänner, det är inte så det funkar när en sladd glappar, det är resultatet av någon klåpare som kopplat in för mycket högtalare på för få slutsteg/förstärkare. Det som då händer är att automatsäkringen löser ut, allt för att inte prylarna ska gå sönder av den stora belastningen. Det är enkel ljudkunskap/teknikkunskap. Sådant som man bör ha kolla på, annars hyr man in någon som har koll på det. Hyr man ut sitt ställe bör man absolut ha koll på det.

Jag är så besviken på att det här förstörde inte bara för mig och Anna som spelade skivor, det förstörde också stämningen på festen. Precis när vi fått igång ett fint litet dansgolv gick säkringen och kvar fanns bara bas. Bättre sätt att döda stämningen finns inte. Efter bara en timmes spelade ville jag gå därifrån.

Jag kan tillägga att vi försökte spela så tyst vi bara kunde för att inte pressa slutsteget mer än det behövdes, vi drog också ner basen men det hjälpte inte.

Jag ber om ursäkt till er som kom till Färgfabriken i fredags, jag gjorde vad jag kunde för att få rätsida på problemet. Och jag lider med Konsthögskolan som fixat så mycket.

Men något roligt hände ändå, jag fick se Skriet!

Isak Sundström brukar vara frustrerad i Pascal och Jacob Frössén följde Olle Ljungström så länge att det blev en film. Men nu är det, tillsammans med några andra, Skriet.
Tänk dig att det regnar. Minus en grad och du är på väg hem. Du har tappat bort dina kompisar, kanske har ni bråkat, sagt sanningar som svider. Personen du gillade lite mer gick i väg och svarade inte mer. Mörkret sänker sig och du känner dig så ynklig. Det finns ingen mening för självömkan, ingen hör dig ingen ser dig. Istället infinner sig ett vakuum. Du är såklart inte glad, men du är inte heller ledsen. Dina tankar och din själ befinner sig i tyngdlöshet. Det är här Skriet kommer in. De är tyngdlösa. Samtidigt med en enorm börda på skuldrorna.

Det sticker i öronen. Knaster. Först verkar inget hålla samman bandet, ljudet som ligger närmast i minnet är när en symfonisk orkester stämmer upp. Det är ett virrvarr av ljud. Så plötsligt kryper melodierna fram, Isak viskar fram, mässar smygande. Ju längre spelningen pågår desto mer hörs trummorna för att mot slutet explodera i Joy Division. Men mitt i detta mörker finns ett hopp, man hör gryningen komma och den stavas klarinett. Ja, det instrument som annars brukar lägga sordi på popen piggar här upp. Det är både märkligt och häpnadsväckande. Vet inte riktigt hur de gjorde, men bra var det!


Skriet är avigt. De har tagit allt en vända till och de delar upp oss i det gamla snacket om för eller emot. Precis som alla riktigt bra band!

Tillsist:
Klubb Frimåndag ger dig Kronprinsen!
20-01 på Sugar Bar på måndag.

Läs om allt här.

Tillsist2:
På lördag spelar jag och Anna (Hej Stockholm!) skivor igen. Denna gång i baren på Debaser Medis! Klubben heter Send In The Clowns, den bästa i stan. Live ser ni två framtidsband, Pintandwefall och Makthaverskan.
Läs vad jag tycker om Makthaverskan på skiva här och vad jag tycker om dem live här och här. Läs gärna vidare om hur det gick till när Pintandwefall var i Stockholm första gången.
Ses där!

Jerry Boman