Dystopi.



När Stanley Kubrick tog sig för att filmatisera Anthony Burgess "A Clockwork Orange" valde han musik som helt krockade med innehållet. Skulle det utövas ultravåld skulle det ske till tonerna av klassisk musik.
Folket upprördes, skakades om och blev förbannade.
Jag håller "A Clockwork Orange" som den bästa film jag sett. Den är vacker och skrämmande. Den slår mig i magen samtidigt som jag blir illamående. Den berör väldigt.

The Manor berör mig på samma sätt, en punch i magen och illamående. Inte så att jag mår illa för att det är kass, utan för att det rör om inom mig. Allt svart tränger fram och jag blir helt stel. Det är stort.

Christofer Wallins viskande sång bildar på egenhand ett instrument. En del av det stora, smyger runt hörnet men hoppar inte fram och skrämmer dig. Ungefär som varför den första Alien filmen är bäst, man får inte se det hemska monstret men man förnimmer det hela tiden. Wallin skulle kunna skrämma skiten ur oss allihop om han efter några låtar plötsligt sa "Buhu!" men då skulle magin vara bruten. Nu kan vi bara känna rädslan och veta att någonstans i lokalen finns den.



Det är överhuvudtaget väldigt mycket film när man lyssnar på The Manor. Jag ser bilder. Återigen är det skrämmande, svarta träd som tar tag i mina händer och leder mig in ett elektroniskt stålverk. Svetsloppor bildar ett regn av eld i takt med den organiska orgeln. Det mesta går i slowmotion, hackar som ett filmklipp nerladdat med dålig uppkoppling. Allt är diffust och därför väldigt skrämmande.

Hade inte Stanley valt den musik han nu gjorde borde han valt The Manor. Klippt om filmen och tryckt på ordentligt med svärta i bilderna.
Då hade vi suttit här med The Ultimate Horror Movie. Allt hade bleknat i jämförelse.

Ett råd till er som i början av december kommer köpa The Manors nya skiva skulle kunna vara att inte lyssna på den när du mitt i natten går hem genom Slottskogen. Risken finns att du blir väldigt rädd och ser saker som inte finns där i mörkret...eller är det någon där?

Tillsist:
Ikväll bär det av till Storan och imorgon Jord. (läs intervju med "Charlie" i Thermostatic här) Glöm inte att lyssna mer på Miss Li!

Jerry Boman

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: