NYTT: Detta är The Glorias och du ska lyssna i fina hörlurar


En av den första tankarna: här kommer ett band som är typ födda 1994 och får mig att upplösas. Jag känner mig slut som människa. Det tar de vanliga 30-40 sekunderna in i första låten och huvudet fattar eld. Reser mig ur sängen, det var meningen att jag skulle sova nu. Hämtar hörlurar, känner att detta kräver lurar.

Klickar tillbaka, höjer volymen, reverbklockor och röster från en annan värld, ett soundtrack till… nä, jag skriver precis som det var istället. Jag började rysa. Var vrå av det som är sinnet går på spänn. Och sen kommer det ett litet break runt 1:36 in i låten… Oh. Detta. Himmelrike.

Jag kan knappt tro att det finns, att jag överhuvudtaget får uppleva en sådan förstalyssning av en soon to be a hit-låt.

The Glorias skakar om mig rejält med smakprovet från kommande debutskivan. 

Låten heter Norah och är inspelad i Studio Turpet Head i Luleå. Långt åt helvete bort från … eller nä, fel. Det är jättenära Sveriges musikelit. Mitt i epicentrum, har Lindahl, Vikström, Bäcklund, Larsson och Holmgren skapat ett sound som nuddar Saint Etienne, som …

Nä, jag skriver som det är igen: Det görs inte låtar så här numera! Som så självklart sträcker sig ut över världen, som struntar i geografi, snålblåst och gallerivin. Norah är en synth-som-inte-är-synth-hit av episka mått. Här finns liksom inget att be om ursäkt för, Norah skjuter mig i huvudet lika kraftigt som när jag hörde Glasvegas för första gången. Inga övriga liknelser. Känslan av att allt är möjligt.

Läser en text om bandet, att de kommer från Svartbjörnsbyn. Googlar som besatt, var ligger denna plats, som fostrat detta. (Det ligger utanför Boden). Läser vidare och på slutet kommer det som tar över hela horisonten.

The Glorias debut kommer heta Reaching For Eternity…. jag kan inte nog hylla detta val av skivnamn! Ska man göra något ska man göra det rejält. Att sträcka sig efter evigheten är en väldigt bra början. Kan alla kalla replokalsband som hoppas på en coverkväll hos pizzabagarn fundera över.

Så förlåt chefen, jag blir lite trött i morgon för världen fick just ett nytt favoritband och jag har just fått höra en låt som ändrat min värld. Svartbjörnsbyn har just fått något mer än Eyvind Johnson, de har fått The Glorias!  

För er med extremt gott minne, Stina Vikström känner ni igen som den tillfällige inhopparen i Magnus Ekelund & Stålet i Sundsvall. Hon som enligt uppgift lärde sig låtarna i turnébussen från Luleå...

Sätt dig ner, ta på dig lurar och klicka upp volymen, nu sträcker vi oss mot evigheten.




The Glorias är
Signe Lindahl, trummor
Stina Vikström, synth
Lina Bäcklund, bas
Emma Larsson, gitarr, sång
Jill Holmgren, Sång

Du hittar dem på Facebook. In och Gilla!

Skivan, Reaching For Eternity, släpps i maj.



Ja, just det, inte för det egentligen spelar någon roll, men producenten till detta heter Magnus Ekelund och det är hans debut som producent. 


Tom Jerry Boman

1 kommentar:

Anonym sa...

Jaa, Vad säger man haha.
Så otroligt fint skrivet.
Man blir verkligen rörd att ens egna lilla musik
verkligen kan betyda något för andra än sig själv.
Jätte kul att du tyckte om det, Tusen tack!

/Signe