Sen satt vi där och översköljdes av den mest insiktsfulla, den mest egna och den svenska popen som har mest integritet, nu och någonsin. Mattias Alkberg med några av landets mest bångstyriga musiker, och då menar jag bångstyriga som i det vackraste man kan vara. Musiker som inte skulle dra sig för att spela upp och ner om det kändes rätt. Och en Alkberg som kändes förlöst.
Härom dagen "avslöjade" massa stora kulturredaktioner att en skiva var att vänta. Något som ni kunde läsa om här på bloggen redan i början av september. Men det är väl precis som vanligt, de där journalisterna, de trötta jävlarna, väntar på pressmeddelanden och snor sedan formuleringar rakt av. Sitter och väntar, kulturjournalistik ska tydligen inte handla om nutiden.
Och så här lagom till julafton, högtiden som på många sätt går precis tvärs emot vad MAB är, släpper man en låt, Skända flaggan. I vanlig ordning är det en tvist, lyssna noga.
Tom Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar