 |
| Skrev de bästa orden 2012 |
Sen finns det ord som önskar dig hem igen, ord som får dig att börja gråta, vilja dö, ord som får dig att le, skratta och hjula genom en park eller bara kicka sönder närmsta lyktstolpe. Samma stolpe som för bara några månader sedan tjuvhörde era ord och fram tills nu kallades lyckostolpen, den får plötsligt får stå pall både sparkarna och glåporden. Efter orden.
Ord är viktiga. Det är de som gör att du och jag förstår varandra, men det är också de som gör att vi inte förstår varandra. Alls. Det kanske är just det där sista som gör det så intressant, missförstånden. För om orden var som tal, det vill säga rätt konkreta och svåra att missförstå, då skulle de inte alls vara lika roliga att bolla runt med. Om du och jag uppfattade ordens betydelse exakt lika, tänk vad tråkigt det skulle bli. Vad skulle vi prata om då? Och vad skulle vi skriva om? Det där är värt att tänka på nästa gång någon kanske inte förstår dig. Eller nästa gång någon uttalar orden på ett annorlunda sätt, tänk vad platt och tråkigt det skulle vara utan olikheterna. Och hur skulle vi utvecklas?
För tredje året i rad kommer här nu listan över årets bästa ord i poplåtar. Eller kombinationer av ord...eller okombinationer av ord... eller...
Här är den i allafall, min lista över de bästa poptexterna i Sverige 2012!
I slutet hittar du en Spotify-lista med alla låtarna/orden samlade. Där hittar du också länkar till listorna över 2011 och 2010-års bästa texter.
Mycket nöje och hör gärna av dig om du exploderade, spottade eller klippte ny frisyr efter listan. Vi kan samlas kring #popord12 på Twitter.
De bästa poptexterna 2012 enligt Jerry
10. Ansiktet
Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby
Redan förra året blev Ansiktet med Erik Nordström (Lilla Sällskapet) och Herbert "Afasi" Munkhammar (bla Maskinen) en motreaktion till mycket annat de skapat. De blev politik och de visade att man kunde göra sexig r&b utan att vara ett äckel. Det är humor, det är smart och det berättar något om hur alla andra inte verkar tänka på vad de skriver. Eller lyssnar på för den delen.
Ansiktet är mer än att vända på könsrollerna, det vore ju otroligt enkelt och har gjorts förr. Nä, Ansiktet är för r&b vad hen är för genusdebatten, Ansiktet suddar ut könet även om de nämner det. Det mina vänner, är bara möjligt om man är ett geni. Eller två.
Ansiktet var med redan på förra årets lista med X.
Spotify
9. Vånna Inget
Jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse
Egentligen är det en helt omöjlig mening. Helt galen. Överhängd med metaforer på korsen och tvärsen. Slalom och längd i ett.
Samtidigt är det bland det vackraste jag någonsin läst, det ärligaste och finaste någon med ett evigt blödande hjärta fått ner på ett papper. Så där är det ibland, man ska inte kunna förklara orden logiskt, plötsligt är de bara där på ett nytt sätt.
Så här skrev jag när låten kom:
Med Nödsignal skjuter Vånna Inget spjuten hårdare in i våra bröst, det är personlighetens politik, kärlekens förbannelse och jagets skräck i upplysning. Punk som tar livet på allvar, som inte bara snackar politik, musik som får dig att må bättre för att du mår sämre.
Spotify
8. Slangbella
Ingenting kan krossa oss i natt
För vi har vin och stora hjärtan
Minns du kvällarna som aldrig tog slut? De bästa vännerna, de perfekta kittlingen av lagom med dricka och sen hur ni sket i bussen och bara rusade ner för backen och in på klubben? Minns du hur alla dina vänner var där, hur ni alla såg på varandra och tyst enades om att det var det här livet gick ut på?
Festen fortsatte, ni blev vänner, ni blev älskare, ni bytte nummer, ni gjorde upp och försonades. Ni slogs och hånglade, allt i ett. Allt som skulle och kunde ske, det skedde.
Sen kom vardagen, livet och tristessen. Och allt vi gör kommer efter den där kvällen försöka kopiera just den där kvällen.
Det kanske är en märklig romantik, men den här låten påminner mig om fem lyckliga dagar på Storsjöyran i Östersund. Då stod livet precis helt stilla och snurrade ändå fortare än någonsin. Så jag hoppas Slangbella aka Anders Alexander får spela där sommaren 2013. Det skulle knyta ihop en och annan säck.
Spotify
7. Jonas Jonsson
När du klippte mitt hår och sjöng
Patti Smith i ett fikarum - den natten den bär jag
så hårt och så nära som jag kan
Men jag var full och jag tappade dig
Blod och blåljus och sjukhussäng
En flimrande TV, en svinstressad AT
Åh, jävla mig!
Vi följdes åt hem på morgonen
fram till er dörr på Ringvägen
Det var innan jag fattade
att det var där som jag tappade dig för gott
2012 var året när Ringvägen fick stå centrum inte bara i Krunegårds Askan är den bästa jorden utan även i en större-än-livet poplåt från Jonas Jonsson.
En bra text är omedelbar, du fattar direkt… eller? Det är just det där lilla eller som gör det hela så spännande, för vad fan handlar Ett Försvinningsnummer om egentligen? Jag trodde jag fattade när jag hörde den första gången i sommars och bokade in Jonas på plats och ställe till Indiedagis. Sen har jag lyssnat på den där låten hundratals gången och varje gång hittar min hjärna på något nytt djävulskap för att försöka förklara. Pop kan gå sönder framför oss, med riktigt bra lyrik biter sig fast och lämnar aldrig kroppen.
Spotify
6. Johan Hedberg
Ditt leende skitsnack
gör mig inombords skitlack
men jag bugar och ber och pratar på
som om ingenting hänt
Men börserna ska falla
och dra ner såna som dig
en röd tsunami utan livboj
sen är det slut för dig
Svin
2012 hade inte ens lärt krypa den 1 januari när Johan Hedberg sylade iväg en projektil rakt mot det mörkblå målet. Politik kan vara glättig, osann och plakat. Eller så kan den som i Hedbergs fall vara innehållsrik, full av hjärta och magiskt sann. Det här är inte lätt, du får lyssna flera gånger men varenda dräpande växling i detta utfall är värt sin egen pokal. Jag är dock mycket osäker på om andra sidan uppfattar budskapet.
Spotify
5. Tiger Tape
Står på ett dansgolv, väggarna rör sig
Men jag är fan inte rädd
Jag står vid en spegel, ser rätt genom den, ser ingenting alls
Man jag är fan inte rädd
Står på en scen och alla lampor, de riktas mot mig
Men jag är fan inte rädd
Jag håller om dig, och jag tänker på kärlek men pratar om hat
Men jag är fan inte rädd
Men om jag går sönder, om jag faller ihop, om hjärtat stannar, om luften tar slut
Vad gör jag då? Vad gör jag då? Vad gör jag då?
Det är lätt att vara rationell inför sina rädslor. Man tror man utsätter sig för det värsta av allt, att man är modig och rak, ärlig och sann. Sen står man där och stirrar den verkliga orkanen i ögat och plötsligt har man ingen aning om hur man fan man reagerar.
Det är lätt att vara hård och kall, stark personlighet med vänner och beundrare. Sen står man där och är okontrollerat minst och plötsligt har man ingen aning om hur man fan man reagerar.
Ta ett råd mina vänner, skämta aldrig om att ni mår dåligt. För när ni verkligen gör det så måste alla veta att det är på riktigt, för då finns det inte en möjlighet att ni klarar det själv. Så lova mig det, skoja aldrig, aldrig någonsin, om att ni mår dåligt.
Spotify
4. Alina Devecerski
Du har missat tusen varma nätter
Du fick som du ville
Ingen där som såg dig som du var
Vem tog dig hem?
Du har missat tusen varma nätter
Blev allt som du tänkte
Ingen som stod kvar när du var svag
Vem tog dig hem?
Precis nyss gick det upp för en vän till mig att Alina är 29 år. Vännen erkände utan omsvep att hen trodde Devecerski var ”runt 17 och ett halvt”.
Sånt där kan man se på två sätt, det kan vara väldigt förnedrade och rent ut sagt för djävligt att se ner på en människa på det sättet. Men jag tror inte hen tänkte så, förvirringen beror nog helt enkelt på Alinas sätt att göra musik, vi är helt enkelt inte vana.
I Vem tog dig hem berättar Devecerski vackert och med en hel del i bagaget hur livet ibland kan vara svart och hur det blir än svartare när ingen finns vid ens sida. Det mest smärtsamma är insikten, att man hade det på känn. Hur mycket man än hjälper andra, när det egna golvet rasar finns det plötsligt ingen där som tar emot. Den insikten är värre än fallet.
Så här skrev jag när skivan kom:
Alina har samarbetat med Jocke Berg från Kent på en låt, Krigar precis som du. Och jag förstår att Berg vill jobba med Alina, för i Vem tog dig hem sätter hon den där texten som Jocke så länge misslyckats med. En otroligt snygg text, stor poesi i det enkla. Här visar Alina att hon är så ohyggligt mycket mer än en floorfiller.
Spotify
3. Diskoteket
Jag ska skriva om
historien
Jag ska ge varje
känsla ett helt nytt namn
När Anna-Karin Anderssons ensamma röst, upp till hakan i rumsreverb, inleder Diskotekets andra album framstår i ett slag alla andra som hycklare. Det är farligt att ta plats, det ska vara farligt att ta plats och det är endast när det blir farligt att ta plats som de riktigt stora sakerna sker.
Så här skrev jag tidigare i år:
I Först och sist och för evigt mässar Diskoteket, blir en storslagen religion att förhålla sig till. En fraktpråm genom dimman, skär genom Uppfattningarna och Nostalgin. Den nya tiden, Den framskridande tanken och Den omvälvande känslan. Diskoteket river upp och gör om, snett underifrån kan vi häpet se på hur vår värld förvrids och skapas på nytt igen.
Spotify
2. De Montevert
tycka om dig
älska dig ibland
För att förstå sig själv behöver man vänner. Riktigt bra vänner. Speciellt när man inte förstår sig själv riktigt, när man tror sig veta allt men inte har en susning.
Ellinor Nilsson är en sådan vän. Hon förstår andra människor. I sitt alterego De Montevert gör hon sånger som handlar om… mig. I just det här fallet är det helt sant.
Jag vill ha mer handlar om kärlek. Om kärlek som sliter sönder, som förstör. Tankarna går till Joy Divisions Love Will Tear Us Apart, hur kan man samtidigt vara så uppslukad och samtidigt blind? Hur fan älskar man någon ibland?
Jag vill ha mer är en sång om att vara nästintill dum i huvudet kär, så kär att man förmodligen inte längre ser sin egen spegelbild.
Genom om de här orden förstod jag en hel massa om mig själv och jag är övertygad om att när vi tittar tillbaka om tio år kommer hela Jag vill ha mer framstå som en låt för vår generation, vi som aldrig skulle erkänna vad vi egentligen vill ha.
Spotify
1. Magnus Ekelund & Stålet
Långt där bakom mig
ringar festen ut
i ett sepialjus
går jag Malmhamnsvägen hem
Jag har vad jag vet aldrig gått på Malmhamnsvägen i Luleå. Jag vet inte ens om den finns. Men helt utan karta eller kompas förflyttar Magnus Ekelund mig dit och nu ska jag berätta en helt otrolig grej.
När jag sitter och skriver det här, efter att ha hört de där raderna tusentals gånger under året, så får jag för mig att göra lite efterforskning. Jag tänker att om jag nu ska skriva om den här vägen så måste jag kolla upp om den finns och var den ligger.
Men först tänker jag, var ligger Malmhamnsvägen för mig?
Jag har föreställt mig en rätt kall väg, där det där sepialjuset kommer från lamporna de brukar ha över järnvägens bangårdar, det där konstiga mörkgula ljuset. Sen tänker jag mig att vägen går vid vattnet, inte så konstigt eftersom resten av Ymer II av förklariga skäl handlar om vatten, men jag tänker också att den där vägen är någon slags avdelare mellan två liv. Hemma och borta. Lite oklart dock vilket som är just hemma och borta. Den där vägen man alltid gått vart man än bott, den som leder en hem från vilken festen, vilken stad, vilket liv man än varit i.
Det är Malmhamnsvägen för mig.
Så kollar jag upp på en karta, zommar i Luleå och där är den. En lång lång gata som sträcker sig mellan Luleå centrum, tar axel med Gråsjälfjärden på ena sidan och rangerbangården, och dess ljus, på andra sidan. Fortsätter mot Svartöstadens entré… Det var som fan.
En av de största utmaningar man möter som författare, låtskrivare eller lyriker är förflyttningar. Att flytta lyssnaren/läsaren till platser den aldrig varit på. I låtar har man dessutom otroligt kort tid på sig, det handlar om några få rader, några få sekunder.
På mindre än två korta meningar, i inledningen av Ymer II, har Magnus Ekelund inte bara förflyttat mig, han har också planterat lukter, syner och känslor i mig. Mycket ligger i ordet sepialjus. Där finns en tydlig, sällan hörd, markör som direkt flyttar mig till rätt plats.
Inledningen i Ymer II är årets bästa textrader på svenska, kanske inte för att de är lyriska helt briljanta utan för att de utan att veta om det berättar om alla ”Malmhamnsvägar”, överallt. Det konkreta blir det allmänna. Och det är ändå där man hittar den riktiga magin i orden. De flyttar dig och mig helt "rätt", till våra "Malmhamnsvägar".
2012 fanns det ingen som skrev låtar bättre än Ekelund, ingen som lekte och uppfann nya ord på det eleganta sätet och det fanns ingen som med lika delar humor som allvar fick mig att tro på människorna.
Det handlar inte bara om Ymer II, Magnus har så mycket ord, så mycket lek i skallen och nu sitter man som på nålar inför nästa skiva som kommer 2013 och heter Dödskult. Bara namnet är fantastiskt, ett namn som knyter dåtidens dödskulter med nutidens snabba förändringar i språket där dödskult betyder jättekul. Helt oändligt.
Förra året hamnade Magnus Ekelund på en fin andra plats på den här listan med Ingen Signal. Not: Magnus stavar just "ringar" just "ringar". Jag tar mig inga friheter att ändra på det, för det är precis där hela epicentrum är.
Spotify
Tillsist:
Här kan du se 2011 bästa texter och 2010 års bästa texter. Gott nått år!
Tom Jerry Boman
1 kommentar:
Tack massa nya ord att varva.
Skicka en kommentar